Hur långt räcker Moyes glädje?
Det var nog ett tag sedan, men just idag är David Moyes Everton favoriter i den stundande matchen mot Manchester United. David Moyes har tagit glädjen till Finch Farm. Hur långt kan den räcka?
Jag kollar in presskonferensen med David Moyes inför mötet med United. Det är en avslappnad och skojfrisk Everton-manager. Ett humör han tog med sig från dag 1 när han återvände till sitt Everton. En sida som jag fortfarande försöker vänja mig vid. Den Moyes vi lärde känna under hans första elva år i klubben var en allvarlig, lite grå och rent av humorlös personlighet som dock visste vad han höll på med. Man kunde lita på Moyes, som gjrode underverk med obefintliga resurser. Men lättsam? Humoristisk? Nej.
Det är svårt att låta bli tanken att Moyes humör handlar om två saker; dels att han nu är äldre och extremt rutinerad vilket brukar ge ett större lugn och en mer avslappnad syn på sig själv, branschen och jobbet i sig. Dels att han utstrålar att han har kommit hem. Det var hit - till Everton - han ville, och denna gång har han med sig erfarenheten av att vinna en titel, vilket var det som saknades under han annars framgångsrika år i klubben. Det är nu han ska se till att ta det som han inte lyckades med förra gången.
Detta tror jag påverkar alla. Från de anställda på Finch Farm till alla oss fans. Ja, och inte minst till spelargruppen. Ett gäng som under Sean Dyches sista dagar kändes djupt deprimerade och helt fråntagna förmågan till självförtroende. De senaste matcherna har de lyst upp och spelare som Beto har skickats in och gjort succé med viktiga mål. Vi lyckades inte få in en ny forward i januarifönstret, men vad gör det när vi har en pånyttfödd Beto!
Moyes har på ingen tid lyckats vända en begravningsstämning till en klubb som helt plötsligt sjuder av liv. Och då ska vi vara medvetna om Evertons tunga skadelista och därmed oerhört tunna trupp.För närvarande finns 9-10 spelare på skadelistan. Det är ett litet mirakel. På ingen tid alls. Men kan det fortsätta.
Dagens fight mot Manchester United blir kanske den första stora testen för Moyes om det är en vändning som snarare handlar om att vi ska börja sikta på Europa (nåja) än undvika nedflyttning. Vi möter ett United ur form hemma på Goodison. Förutom skadeläget, har vi alla förutsättningar för en ny fest. Men det är också där vi brukar tappa, när hoppet är som störst. Det hände också under Moyes tid, men hans lagbyggen hade alltid en förmåga att studsa tillbaka, vilket senare generationers Everton inte har haft.
Det är onekligen en superviktig match som väntar i form av en tidig avspark nu på lördag. Alla blå kommer att vara optimistiska och glada, men på helspänn inför en eventuell backlash.
Abdoulaye Doucoure är klar för spel, vilket gör att Moyes har ett svårt val att göra avseende vem som ska spela i hålet mellan mittfält och Beto, eftersom nyförvärvet Carlos Alcaraz verkligen har gjort sig förtjänt av en startplats.
Trolig elva: Pickford - O´Brien, Tarkowski, Branthwaite, Mykolenko - Lindström, Garner, Gana Gueye, Harrison - Alcaraz - Beto
