Små anteckningar vid stranden av Mersey, Del 1
Den pigge forumsbesökaren Olof "Andy the King" Schön ger här den första delen av en serie artiklar från sitt besök på Merseyside.
Del 1. Gud och Everton.
Matchdag. Tittar ut genom fönstret och ser att solen skiner vilket jag snabbt tolkar som ett gott tecken. Jag och Jr som är tio vårar släntrar ner till frukostrummet på det lilla hotellet på gatan Mount Pleasant. Efter att bacon, ägg och de där konstiga korvarna tuggats och sköljts ned med massa te och juice kommer vi i samspråk med våra två svenska bordsgrannar. Efter en lite artig och försiktig inledning framkommer det att dessa gentlemen också är här för att titta på fotboll på Goodison och då bryts isen värre än i en norrlandsälv i maj. Vi generar övriga matgäster med högljutt pladder och de kvarvarande var nog tacksamma när vi till sist bröt upp. Glädjen över att se en livs levande svensk Evertonian får en att fundera på om inte denna sällsynta art borde skyddas på något sätt.
Väl på rummet byter vi båda om till den heliga Royal Blue Jersey och det känns bättre än på mången dag. Då vi har ett par timmar på oss innan vi ska ta bussen till Goodison Park lyckas jag övertala Jr att följa med och kolla lite på katedralen, som låg på promenadavstånd, och kanske gå upp i tornet. Katedralen är verkligen är jättestor och syns var än man befinner sig i Liverpool. Dess torn är över 100 meter. Då borde man också ha en bra utsikt därifrån och kanske kunna se Goodison.
Vi går in i katedralen som precis öppnat för dagen för allmänheten. Därinne råder aktivitet då den ska göras i ordning för påskhögtiden nästa dag. Vi ser stora blomsterarrangemang skapas med liljor som sprider en härlig väldoft i den stora lokalen. Jr och jag går runt och tittar lite lagom intresserat på innanmätet. Då katedralen är byggd under 1900-talet så innehåller den inte en massa gamla saker som kistor och annat. Den ser gammal ut men är ny.
Under vårt spankulerande når vi till sist fram till altaret. Där vid den stora altardelen längst bort håller en kvinna och en äldre man på att lyfta ett bord. När mannen får syn på oss stannar han direkt, säger några ord till kvinnan och sätter ner bordet. Mannen, vithårig och klädd i tweedkavaj och polo, förmodligen en Guds man, höjer handen och pekar på mig. –Hallå där, vänta, ropar han halvhögt och börja energiskt lufsa iväg åt vårt håll. Nu infann sig den där känslan att man är tolv år, blivit ertappad och ska få sota för det. Men när mannen kom fram till oss sprack han upp i ett enda stort fromt leende och gav ett varmt handslag. Han hade sett våra tröjor och blivit alldeles till sig som den Evertonian han var. När han fick höra vi enkom för Everton kommit hit från Sverige började väl jorden att snurra lite för honom. Där stod vi och pokulerade fotboll över katedralens altare, det kanske allra heligaste i Liverpool. Jag tror inte Gud misstyckte, han gav i alla fall inget tecken på det. – They are from Sweden hörde vi honom exalterat viska till kvinnan när de sedan fortsatte med sitt.
Nästa mål var att ta sig upp i tornet. Som tur var kunde man ta sig upp mesta av höjden med hjälp av hiss. I den trånga hissen gör vi sällskap med en man och hans två unga döttrar. Han ser våra tröjor och meddelar direkt och glatt att han och yngsta dottern minsann också är Evertonians. Frågar om han ska se matchen idag. – Nej, det är för svårt att få biljetter och dessutom säsongen över och låter mena att jag inte ska förvänta mig underverk. – Men mot Liverpool, sa han och skakar uppgivet på huvudet, we really had the chance. Och så berättar han att han vid den matchen fick en dejavú då han på Wembley under 1985 års FA-final mot Manchester U sett samma scenario med tidig motståndarutvisning med resultatet att det förstörde egna spelet.
Nej, nu gick det inte att bara snacka fotboll utan det var en utsikt också som skulle avnjutas. Snabbt som katten försökte jag pejla in Goodison. Nej, den gick inte att se. Det var en arena som höjde sig som en fet finne över skylinen. Kan det vara Anfield? Jag var tvungen att rycka tag i engelsmannen och fråga. Javisst, det är Anfield och så visade han den lilla antydan som var Goodison. Man fick ha en bra fantasi för att tyda det till en arena.
Det gav tid till lite eftertanke. Betydde detta att Everton är dömt till att stå i skuggan till den där andra klubben. Eller menar Gud att Everton ska bygga en ny arena?
