Everton-Spurs 1-2 / Sparka Moyes
Efter att ha sett sitt favoritlag spelat upp sig betydligt i andra halvlek och siktat mot seger så kör Moyes med en fegistaktik och väntar med byten när spelare börjar krokna och när väl ett byte kommer ja då släpper han in en högerback på lagets bästa spelares bekostnad! Ofattbart!
Visst är sparka Moyes lite väl hårt, men just nu bara någon timme efter slutsignalen så känns det bara helt rätt. Killar som Mikel Arteta och Manuel Fernandes förtjänar bättre tränare och taktiker än denna skotte. För jag vet inte i vilken gång i ordningen som man tappat hakan av Moyes märkliga byten och extremt defensiva tänkande.
Men ikväll var det ändå helt makalöst. Hemmaplan och spelarna höjer sig ett snäpp i andra halvleken efter den lite tveksamma första. Fem minuter kvar vad gör han då? Jo han byter ut en kreativ mittfältare mot en högerback! Visserligen var Fernandes trött men det fanns en ung och lovande anfallare i form av James Vaughan på bänken som istället kunde ha fått chansen. Eller varför inte brassen Anderson de Silva? Nej Moyes tycker att det är bättre att Tony Hibbert kommer in och Phil Neville flyttar upp till mittfältet. Neville är ju inte som bekant varken målfarlig eller en kreativ mittfältare. Givetvis resulterade det i baklängesmål direkt och det var ridå för Moyes.
Man kan med andra ord säga att Moyes var nöjd med en pinne mot Spurs hemma på Goodison Park! Något annat går det ju inte att tolka det som. Detta efter att för bara någon dag sen säga att han nu tittade uppåt i tabellen och siktade på spel i Europa. Om man vill någonstans här i världen så måste man våga satsa lite och det borde han väl veta.
Jag stödjer honom dock i beslutet att ändra till den 4-4-1-1 uppställning som funkat så bra i år. Eftersom Tim Cahill, som brukar ha rollen som ”släpande” forward, var avstängd så valde Moyes att köra 4-4-2 från start. Men det funkade inge vidare. Framför allt när Andy Johnson inte kunde spela och man ställde upp med två targetspelare på topp, Anichebe och Beattie. Att den förstnämnde fick lämna plats gjorde nog Moyes också helt rätt i då den unge nigerianen varit lite väl het i matchen och mycket väl kunde ha visats ut om han fortsatte likadant i andra.
Märkligare var dock att det var Gary Naysmith som byttes in och fick agera vänstermittfältare. Men det berodde nog på att det inte fanns så mycket annat att välja på. Möjligtvis brassen de Silva då. Men Moyes byte i halvtid gav i alla fall frukt genom att Everton tog över matchen efter att i första delat dirigentpinnen med gästerna. Arteta, Fernandes och Osman fick mer offensivt spelrum och vågade göra de där viktiga offensiva rusherna.
Men det var signalen som Moyes gav när han såg vissa spelare tappa orken och tillslut med tio minuter kvar inte orkade fortsätta trycka på och han då inte gjorde någonting. När han som sagt gjorde något så gjorde han det helt fel och det kändes helt logiskt att Spurs kunde ta ledningen och vinna kändes det som. Det var liksom rätt åt honom på något sätt. Visst ska spelarna också ha en del kritik för att inte vilja vinna tillräckligt mycket men det är svårt om tränaren kör med en sådan patetisk inställning. Jag tror dock att Cahills vinnarskalle saknades en del.
Resten av matchen då? Jo första halvlek var en jämn tillställning där gästerna nog kändes lite hetare men det var Everton som hade den bästa chansen då Osman fått Paul Robinson att sträcka ut med en kanonräddning. Fem minuter före paus kom dock 0-1 då Lennon hittat en helt fristående Berbatov som enkelt skickade in bollen förbi Howard.
Men hemmalaget och Arteta skulle replikera några minuter senare när spanjoren elegant skruvade in en frispark. Det var dock rabalder om det verkligen skulle ha varit frispark för Everton. Linjedomaren visade tvärtom frispark till Tottenham då denne tyckt att Anichebe varit tuff i närkampen mot Dawson medan dagens domare Uriah Rennie tyckte precis tvärtom att Dawson höll Vic’s tröja lite väl länge. Hur som helst så var det kvitterat och målet var grant från Arteta.
Efter paus så tog som sagt Everton över och hade ett klart spelövertag även om chanserna blev jämnt fördelade på båda lagen. Hete Osman hade två lägen i andra halvleken där han först kom i bra position men där Robinson återigen gjorde en fin räddning. Den andra chansen kom efter att planens minsta spelare Ossie vann en nickeduell mot Spurs långa mittbackar, men nicken gick strax utanför.
Om Osman hade Evertons chanser så hade Berbatov Tottenhams. Den ena var ett långskott som Howard räddade fint, medan det andra var något närmre men bulgarens avslut gick högt över. Men det var ändå Everton som pressade på tills tio minuter kvarstod då man till synes tappade orken att fortsätta. Därefter kommer det ”jätteoffensiva” bytet jag tjatat om. Bara minuter efter kom då 1-2 då Jenas fått i lugn och ro prickskjuta in bollen tätt in till stolproten.
Då passade Moyes med typ en minut kvar att göra ett offensivt byte, Vaughan in Naysmith ut. Lite väl sent påtänkt kanske, men visst han verkade ju satsa på oavgjort.
Efter att jag fått kasta ur mig de här så känns det lite lugnare och visst kanske skotten trots allt får sitta kvar om jag fick bestämma, men det är främst tack vare att jag inte vet någon som är tillgänglig som är bättre för det här var ta mig fasiken pinsamt. Han gjorde det rätt fram tills det skulle avgöras och det är nog där det visas vilka som har fingertoppskänsla eller ej.
Något positivt i det hela var att Manuel Fernandes såg ut att vara lika bra som alla har sagt. Det får vi ta med oss och snälla Johnson kom tillbaka så att vi slipper Beattie i startelvan på lördag då Watford väntar. Då vore det trevligt med både Cahill och AJ tillbaka.
Det här var en tung tung förlust. Och det här tog man ledigt några timmar från jobbet för? Fy fan va jobbigt. Nä nu ska jag nog gå och lägga mig och gråta mig tills sömns…
