Watford - Everton 0-3
Everton tog säsongens första dubbelseger när man besegrade Watford på bortaplan med 0-3. Mötet i höstas vann man på Goodison Park med 2-1.
Efter den onödiga förlusten i onsdags mot Spurs så tog Everton snabbt revansch. Skillnaden denna gång var att två av våra absolut viktigaste spelare var tillbaka, Tim Cahill och Andrew Johnson. David Moyes valde dock att fortsätta med 4-4-2 och gav James Beattie ännu en chans från start.
Alan Stubbs skadade sig och kunde inte medverka. In istället kom Gary Naysmith som vänsterback och det innebar att Joleon Lescott fick flytta in till sin ”riktiga” position centralt i försvaret. Leon Osman fick också en lättare skada och startade matchen på bänken. Cahill tog hans plats och AJ petade Victor Anichebe.
Matchen började i rätt hyfsat tempo och det syntes att Everton-spelarna var revanschsugna då man var hetast i inledningen. Cahill skulle bli den förste att testa Richard Lee, som ersatte skadade landslagsmålvakten Ben Foster. Cahills skott var inget märkvärdigt men Lee fumlade nästan in bollen i eget mål. Men han fick revanschera sig en liten stund senare när han gjorde en ”TV-räddning” på en fin nick från Andy Johnson som letade sig mot krysset.
Det skulle dock inte dröja alltför länge innan Lee återigen agerade osäkert på ett skott från Cahill. Denna gång var det dock värre för Watford-keepern då hans retur hamnade mitt framför fötterna på både Johnson och Manuel Fernandes. Och det var portugisen som hann först på bollen och petade in sitt första mål i Everton-tröjan. Det såg lite lustigt ut efteråt då AJ och Fernandes båda två trodde att de gjort mål och sprang åt varsitt håll och firade…
Ett par minuter senare skulle även 0-2 komma. Detta efter att Johnson dundrade in en straff efter att han själv rivits ner och domaren pekat på straffpunkten. Det var dock tveksamt om det verkligen var straff då själva tröjdragningen började strax utanför straffområdet. Men nå väl vi har fått så många klara straffsituationer i mot oss tidigare så den här var vi nästan värda.
Efter det borde vi egentligen ha gjort både 0-3 och 0-4 innan paus då Cahill och Beattie missade en varsin jättechans. Båda blev framspelade av Johnson och båda sköt bollen över målramen. Framför allt Beattie borde verkligen ha gjort mål då han med i princip öppet mål bara några meter ut dundrade bollen över. Cahill hade i alla fall målvakten kvar att överlista när han missade. Man kunde hur som helst se att Beattie inte är i bästa form och inte har något vidare bra självförtroende för tillfället.
Efter paus försökte Watford göra allt för att komma in i matchen igen desperata på poäng i bottenstriden. Inbytte Priskin fick tre hyfsade chanser inom loppet av bara fem minuter. Men detta utan att träffa mål. Mikel Arteta fick sedan också en fin chans då hans skott styrdes strax utanför målvaktens högra stolpe.
Andra halvlek var en ganska trist historia men den skulle avslutas på ett magnifikt sätt när inbytte Osman fastställde slutresultatet till 0-3 med bara sekunder kvar att spela. Ossie fick bollen av Beattie och från strax utanför straffområdet skruvade han med vänsterfoten in bollen otagbart förbi Lee.
Detta var skön vinst och det var starkt att komma tillbaka efter den tunga förlusten sist och mycket cred till Moyes som fick sina mannar att revanschera sig. Denna gång gjorde inte Moyes några taktiska missar och framför allt ville han vinna den här gången.
Härnäst väntar bortamatch mot Sheffield United på lördag nästa helg och en vinst där skulle göra oss gott i kampen om spel i Europa.
