Chelsea - Everton 1-1
I säsongens sista match så fick Everton med sig en pinne från London hem till Merseyside efter att man spelat 1-1 mot Chelsea på Stamford Bridge.
Matchen hade ingen större betydelse för något av lagen placeringsmässigt. Visst Everton kunde som bäst hamna femma och sämst sjua men man var fortfarande klara för Uefa-cupen (om nu inte Reading hade tagit in de elva målen som de behövde...). David Moyes var dock bestämd innan match och menade att de stod mycket på spel. Dels är det 500 tusen pund per placering och samtidigt ville man hålla nollan då man då skulle tangera Neville Southalls klubbrekord i antal nollor per säsong. Innan sista omgången låg man femma och vid vinst var man säker på att behålla platsen. Skulle man tappa poäng så var Tottenham också tvungen att tappa poäng och vid förlust var även Bolton tvungna att tappa poäng.
Även Chelsea hade rekord att spela för och det var att tangera Liverpools rekord i antal obesegrade matcher på hemmaplan. Men återigen så var det inte mycket att spela för och det var nog första gången denna säsong som Chelsea-fansen inte kunde se sitt lag på Canal plus. Båda lagen hade några spelare borta. I Everton saknades Andy Johnson, Tim Cahill och Patrick Boyle medan Chelsea saknade Andrei Shevchenko, Claude Makelele, Michael Ballack, Arjen Robben, Ricardo Carvalho och Ashley Cole. Deras ersättare, Salomon Kalou, John Obi Mikel, Joe Cole, Shaun Wright-Phillips, Khalid Boularouz och Wayne Bridge, är dock knappast några dussinspelare.
Moyes valde att formera en 4-5-1 uppställning där Tony Hibbert återigen fick spela högerback och Phil Neville förflyttades upp till det centrala mittfältet. Framför Neville och Lee Carsley fanns Manuel Fernandes i en offensiv mittfältsroll och längst fram agerade James Vaughan. Victor Anichebe var den som fick lämna plats till Hibbo och Anichebe fanns inte ens på bänken(skadad?).
Första halvleken var ett enda stort sömnpiller där varken något av lagen verkade vilja vinna och det var inga chanser alls att tala om. Andra halvlek skulle dock bli bra mycket mer intressant. Kort in på sista 45 kom nämligen 0-1 efter att Leon Osman elegant spelat fram Vaughan från kanten och unge Vaughan kunde säkert placera bollen förbi Petr Cech.
Strax därefter var det ytterst nära att Vaughan dubblade ledningen då han via en konstspark tvingade fram en svettig räddning från Cech efter ett fint inlägg från Mikel Arteta. Men istället för 0-2 så skulle det bara fem minuter senare bli kvitterat. Detta efter att Wright-Phillips hittat Didier Drogba som med sitt 20:e mål för säsongen också vann skytteligan i Premier Leauge.
Anfallet påbörjades dock från att Arteta blivit nersparkad och borde ha fått frispark medan domare Mike Halsey antingen totalt missat eller helt enkelt ignorerat detta. Moyes blev helt vansinnig och blev uppskickad till läktaren av domaren. Moyes visade tydligt att han verkligen ville vinna detta, härligt!
På slutet borde Everton och Moyes också ha fått segern, men domaren blåste helt felaktigt av ett mål för offside. På retur från ett skott från Osman petade inbytte James Beattie in bollen men blev avvinkad för offside trots att det var den andre inhopparen James McFadden som var på fel sida, men Faddy var inte i närheten av bollen och inverkade inte på spelet. Eftersom Tottenham vann sin match mot Manchester City så slutade vi sexa och gick miste om cirka sju miljoner kronor. Synd för oss och synd för Beattie som sånär fått sitt enda spelmål för säsongen.
En bra säsong är till ända och en sjätte plats och spel i Uefa-cupen är ett kvitto på hur bra man varit. Man är definitivt värda detta och man har spelat på en jämn och hög nivå hela säsongen och framför allt så har försvarsspelet varit nästintill perfekt. Endast de fyra i topp släppte in färre mål än oss och hade en bättre målskillnad. En längre utläggning om säsongen återkommer jag med i en krönika någon gång nästa vecka.
