Gästkrönika: Supporterresa Pompey 5 maj
Här kommer en resekrönika från Gustav "father.ted" Pettersson som berättar hur det gick till när ett gäng svenska Toffees åkte till Merseyside för att se våra hjältar krossa Pompey och bli klara för Uefa-cupen.
Supporteresa till Liverpool och Goodison park 4-6maj 2007.
Dag 1
Då var det dags för den andra supporteresan ”arrangerad” av fansen på svenskafans. På fredagmorgonen var vi tre pionjärer som skulle ge sig iväg och möta upp med två andra tappra hjältar lite senare på kvällen i staden där Everton lyser starkast. Nu blev det emellertid inte riktigt så.
Redan kvällen innan hade jag börjat ana oråd då Ian från Irland skulle jobba sent. Han hade dock försäkrat mig om att han inte skulle festa till och inte ens skulle sova förrän på planet följande morgon. Jag hade också lovat att ringa honom så fort jag vaknat. Så sker, men dröm om min förvåning då han inte svarar. Nu började jag bli orolig vill jag lova er. Klär på mig snabbt som ögat. Ringer igen… tut … tut 3 signaler senare svarar en hes nästan komalik röst. Ska försöka återge detta nu,
–hello?
-Hi Ian what is going on man?
Stön host- I’m all right,
- ok but are u awake and ready to go, or?
- Yes sure,
- ok you have 10 mins to get to the Tunnelbana, ,
- no problem man, fick jag till svar.
Jag packade det sista och begav mig iväg till mötesplatsen, passar då på att ringa Ian igen för att säkerställa mig om att han är på G. Det var han inte. Han var fortfarande hemma. Jag sa då att ta dig till Hornstull så plockar vi upp dig där. Sagt och gjort. På väg förbi stan upp mot Arlanda frågar Ian mig i bilen om det var nått som jag hade med mig som jag inte hade råd att förlora på plats i Liverpool. Nja, det vette fan men mitt pass blir det ju krångligt utan menade jag. PASSPORT? DID YOU SAY PASSPORT? Skriker Ian till svar då. Karlfan hade glömt sitt pass!
En Irländare kan inte bara resa in och ut ur England vill jag lova. Inte så många andra heller för den delen. Så detta var en stor miss. Det fanns ingen tid för oss alla tre att vända utan vi blev tvungna att släppa av honom vid St Eriksplan för att vänd hem igen. Vi fortsatte mot Arlanda och hade kontakt med honom. Det hela slutade med att han missade planet, jag också nästan, när jag väntade med hans Boarding pass. Han kom att komma med på det senare planet, samma som Borås grabbarna, Johan och hans far Tommy.
Jag och Tony åkte till våra respektive hotell och senare ramlade Ian in på hotellbaren med ett leende som jag sent skall glömma. Detta kändes som vändpunkten på hela helgen och då hade jag ingen aning om hur rätt jag skulle ha. Första dagen handlade mest om att checka in på hotellet och senare ta sig några kalla på en pub. Vi hittade en riktigt trevlig bar med bra mat och bra priser. Jag fick uppfattningen att den var ganska juste i alla fall. Baracuda var namnet.
Dag 2
Efter en ordentlig frukost på närmaste caféet, började vi samla trupperna. Än var det flera som skulle komma till. Två av oss åkte till clubshoppen och köpte på oss lite souvenirer, tyvärr var det ganska urplockat. Men så är det kanske nog varje år vid slutet på säsongen. Vår plan var att samlas på den ”gamla” puben Tomas Frost. Då de hade en avdelning där även barn var välkomna. Och en av oss hade ju inte åldern inne för att förtära öl el dyl. En annan god sak med den var att det även var rökfritt där så vitt jag vet. Och som acklimatiserad svensk så uppskattade iaf jag den.
Puben var mycket trevlig med många evertonians. Och allt eftersom de besökt shoppen ramlade de ditresta svenskarna in en efter en. Bengt hade anordnat en Quiz även till denna resa som Ian den rackaren gick vinnande ur. Tack ännu en gång Bengt, för detta. Vissa av oss ville stanna kvar för en sista öl medans andra hade myror i benen för att komma till Goodison. Vi hade i stort sett platserna i anslutning till varandra. Och det skulle bli en match att minnas. Låter referatet som skrevs i anslutning till matchen stå för sig och inte ge mig in för mycket på det. Men efter en halvseg första halvlek så kan det knappast begäras mer än vad publiken på Goodison Park blev bjudna på av The Royal Blue.
Med segerns sötma i munnen var det dags att fira. Såvitt jag minns var alla med till Frost efter matchen, plus några extra som vi plockat upp på vägen, bl.a. två norrmän och Stephen (från Liverpool men boende i sthlm) samt hans bror och diverse kamrater. Efter en del sång och många hjärtliga lagers ale´s och andra friska drycker ramlade svenska toffees av, en efter en. Att det varit en lång dag började märkas på de flesta av oss. Kvällen slutade hur som helst ganska tidigt för de flesta och andra kommer inte ihåg när den slutade. Men det vi alla mindes när vi vaknade var att vi hade rest till Liverpool och Goodison Park för att se Everton vinna och eventuellt säkra en plats i UEFA cupen. Och att så hade skett.
Då nästan alla reste hem på olika plan och vid olika tider var det ganska mycket ”soloräder” på söndagen. Vissa valde att besöka museer och andra puben. Men ingen glömde sitt pass och alla kom med sitt plan på hemresan iaf.
Vet att denna krönika kommer ganska sent. Men är det inte så? Att om man väntar på något gott, så är det ju bara härligt?
Ladda hem PDF-bildspel här
