Gästkrönika: När förnuftet får segra
Här kommer ytterligare en gästkrönika från alltid pigge tyckaren Jens Ingolf och även denna gång handlar det om arenadebatten. Denna gång baserat på gårdagens resultat från den stora omröstningen i frågan.
Så var det äntligen avklarat. Kenwrights hand höll mot alla bluffar och det ser ut som att vi får vår nya arena i Kirkby. Nu är det bara att hoppas på att debatten får självdö med någon form av värdighet. Men det blir nog bara en önskan. Jag fruktar att debatten kommer att rasa vidare i samma takt som tidigare.
Att frågan är avgjord spelar ingen större roll. Som jag påpekat tidigare så skulle aldrig beslutet ha lämnats åt fansen från första början. Jag kan förstå att Kenwright ville väl. Han är en av ”oss” och såg det som självklart att vi alla skulle ha en röst. Men problemen blev fler än fördelarna. Helt plötsligt har det skapats en osäkerhet kring vem det är som egentligen äger klubben. Och missförstå mig inte nu. Ingen klubb är större än fanbasen. Det är vi som svettas varje lördag som i en mening är klubben.
Men vi äger den inte. Och här har det gått fel. Helt plötsligt har vi fått smaka på makten över klubben och då tappat vår identitet. För just maktlösheten är på ett bisarrt vis en del av detta att vara fan. Det är en del av vår identitet. På ytan hatar vi silly season. Vi svär över managerns obegripliga laguttagningar. Vi skriker oss hesa över klubbledningens oförmåga att konkurrera om de bästa spelarna. Men handen på hjärtat – visst är det ganska skönt att slippa att behöva ta ett aktivt ansvar. Att njuta i framgång och komma undan med ett ”vad var det jag sa” i motgång. Utan att någonsin behöva ställas till svars.
Så när Bill Kenwright la klubbens framtid i våra händer valde hela 30% av alla de som fick rösta att helt enkelt rösta blankt. Jag antar att det var den delen av fansen som helt enkelt inte tyckte att det var deras sak att lägga sig i. Eller vågade lägga sig i. De som ville upprätthålla den etablerade balansen mellan klubb och fans. Av de 70% procent som röstade valde 60% att följa klubbledningens rekommendation och därmed i princip också avsäga sig all form av ansvar.
Det betyder att bara drygt 25% av alla som fick möjlighet att rösta inte lyckades hantera den makt som tilldelats dem och la en röst på … ingenting. För det var just vad de gjorde. De la en röst på status quo. Nada. Niente. Jag är oerhört tacksam över det faktum att den stora majoriteten evertonians valde att bortse från den makt som tilldelats dem och valde att förhålla sig som fans. Kenwrights tanke må ha varit god, men ack så mycket skit den skapat. Enligt rykten ledde debatten till och med till handgemäng utanför Goodison före Wigan matchen. Kontentan blir; stör aldrig av naturen skapade balanser (till vilken jag utan tvekan räknar skillnaden mellan klubbägare och fans).
Vidare vill jag också säga något om huvudargumentet i arenadebatten, nämligen valet av plats för den nya arenan. Kirkby tillhör kommunen Knowsley. I så fall är denna stadsdel inte en del av staden Liverpool. Men att påstå att vi lämnar våra rötter för att flytta knappt 5 kilometer är inget annat än löjligt. För mig är det obegripligt att just detta faktum varit ett huvudargument för nejsägarna. Klubbens identitet ligger i fansen. Och dessa kommer resande från betydligt längre avstånd varannan lördag för att följa sitt lag. Manchester United spelar sina matcher i Trafford och inte i Manchester. Ändå har jag aldrig hört någon påstå att United lämnat staden i vilken de hör hemma.
Och att Everton sedan drygt 30 år springer ut på Goodison Park till tonerna från ledmotivet till en TV serie som utspelade sig i just Kirkby verkar ha gått de flesta förbi. Nej sägarna har enligt mig rivit upp en storm i ett vattenglas och jag är evigt tacksam för att den stora majoriteten evertonians inte tagit till sig den känslosvallande retorik som en klar minoritet fört fram i debatten. Att om tre år sitta på en splitter ny arena med plats för 50.000 åskådare och med en skuld på knappt 15 miljoner pund är en ren vinstlott. Lägg till att arenan kommer att omges av ett av Englands största köpcenter och kan nås av drygt 4 miljoner hushåll inom 45 minuter så måste man ha skygglappar för att inte inse att Kenwright, Wyness och Leahy har gjort ett fantastiskt jobb för klubben.
Steaped in history. Destined for glory. Everton is back!!!
