Everton - Metalist Kharkiv 1-1
Everton och spel i Europa verkar inte vara en bra kombination. Efter att bara fått oavgjort hemma så krävs det nu en vinst i Ukraina om två veckor, något som kan vara lättare sagt än gjort.
Men det hela såg ju relativt bra ut. I första halvleken hade Joleon Lescott gjort sitt tredje mål för säsongen då han nickade in 1-0 efter en hörna. Och med bara 21 minuter kvar att spela så ledde man med 1-0 och man hade blivit tilldömda en (tveksam) straff som precis Andy Johnson dunkat upp i nättaket och dessutom så fick Metalist en man utvisad för protest vid straffsituationen.
Men istället för 2-0 så fick den österrikiska domaren Fritz Stuchlik fnatt och ville att straffen skulle slås om då han menade att Everton-spelare var inne i straffområdet innan AJ slog straffen. Något som var knappt synbart och dessutom var flera Metalist-spelare inne samtidigt. Så målet borde även om man ska vara rejält petiga vara klart godkänt ändå, men det tyckte inte domaren som kanske insåg att straffen var en smula hårt dömd och ville kompensera lite. Att en som precis har slagit en straff inte ska slå en till är en grundregel. Men AJ som inte gjort mål hittills denna säsong ville slå den igen. Men denna gång slog han den inte bättre än att Metalist-målvakten kunde rädda. Givetvis var det flera Metalist-spelare innanför straffområdet innan den hann slås, men denna gång var det tydligen inte lika viktigt…
Chockade över beslutet kom Everton-spelarna helt av sig och kort därefter kontrade det ukrainska laget in kvitteringen efter rejält slappt försvarsspel. Från att borde ha haft 2-0 så var det nu 1-1 och laget var rejält skakat. Med bara kort tid kvar så satsade man allt framåt för ett ledningsmål. En mycket mer solklar straff än den första blev givetvis nekat då domaren inte vågade ge en till. Men med fem minuter kvar gav han en ny straff då det givetvis inte var en straff, detta för att kompensera för att han borde ha dömt straff på den tidigare situationen (suck). Den spelare som orsakade den första straffen, orsakade även den andra och fick nu sitt andra gula kort och helt plötsligt var de bara nio man.
Straff och spel mot nio man sista fem minuterna lät ju bra, men ett bevis på rejält dålig coachning av Moyes och egoism av AJ så klev den sistnämnde fram, för tredje gången, för att slå straffen. Givetvis så missade han och misären var total. Efter rejäl press där bollarna skickades in i straffområdet så fick man inte in bollen. Bästa chansen hade James McFadden vars volleyskott från strax utanför straffområdet räddades fint av målvakten i dennes högra stolprot.
Matchen slutade alltså 1-1, men borde med en domare med lite vett innanför pannbenet ha slutat med en komfortabel seger för hemmalaget, då 2-0 och en man mer med tjugo minuter kvar hade varit en bra språngbräda för att till och med göra ett till. Men samtidigt så spelade vi uselt matchen igenom. Metalist var inte så speciellt bra vilket syntes innan vårt ledningsmål då trots att vi inte spelade så bra ändå skapade målchanser. Efter ledningsmålet verkade hemmaspelarna andas ut och se nöjda ut och gästerna fick mer boll. Så detta var nästan rätt åt oss, men hur det gick till så var det inte annat än grymt.
Orsak till att vi spelade så dåligt kan delvis skyllas på att vi saknade flera mittfältare där framför allt Mikel Arteta saknades men även Steven Pienaar och Thomas Gravesen hade behövts då man saknade kreativitet på mittfältet. Men man ska givetvis klara av att spöa det tredje bästa laget från Ukraina på hemmaplan utan dessa spelare. Och när ska Moyes lära sig att Phil Neville inte ska spela mittfält? Han är ju helt värdelös som central mittfältare, kan ju knappt slå en passning på två meter.
Ja det är väl bara att bryta ihop och komma igen, men nu känns ett gruppspel i Uefacupen ganska långt borta. Visst kan vi vinna mot detta gäng i Ukraina, men samtidigt kändes det som att detta var något som vi bara skulle krossa på hemmaplan och att man kunde spela på säkerhet i öst. Nu måste vi vinna, det blir något för Moyes det! För han måste bevisa att han kan få laget att lyckas i Europa. En gång är ingen gång, men misslyckas vi igen så är måttet rågat!
