Reseskildring Everton-Aston Villa
Tidigt på matchdagen i Liverpool: Vi vinkar in en taxi som är helt lackad i brittiska ”Union Jack” och iklädda våra Everton tröjor öppnar jag dörren. ”Where to?” frågar chaffisen.. ”Are you joking? Goodison” svarar jag.. ”your team are f***ing rubbish” kommer repliken från chaffisen innan vi hinner sätta oss på sätena...
Jag har varit i England många gånger och sett fotboll, jag har även satt mig i en engelsk ”cab” många gånger. Det brukar vara trevliga chaufförer som gärna diskuterar fotboll under resans gång, denna gång stötte vi på världens mest exalterade Liverpoolfanatiker till chaffis och vi bjöds på tidernas mest underhållande taxiresa..
Visst fasen! Innan vi kommit så långt som till taxiresan ut mot Goodison Park så får jag väl sno ihop lite om det som varit innan dess. Det var väl i Januari över en Whisky jag och min Aston Villa polare satt och planerade vårens golfresmål. Portugal och Turkiet byttes snabbt ut mot England och en kombinerad golf- och fotbollsresa. Det tog ett tag men det var inte mycket att diskutera när vi väl bestämde oss för att det är dags att se våra lag drabba samman än en gång på det vårgröna engelska gräset. Eftersom vi var och såg dessa lag för några år sedan på Villa Park (0-0) så var det ”min” tur att ha hemmaplan och vi insåg ganska snabbt att denna matchen kunde vara av väldigt stor betydelse för bägge lagen. Mycket riktigt blev det också så även om det ett tag såg ut som att Aston Villa missat köpa blijett till UEFA tåget som nu höll på att gå iväg..
08:20 lyfte SAS flight från Köpenhamn till Manchester så det var bara att stiga upp i ottan för att sätta sig på tåget som skulle ta mig in till flygplatsen. Allt flöt på och nu var bara mina tankar på att inhandla min obligatoriska Whisky på TaxFree som jag bara måste ha till att skölja munnen med om morgnarna när jag är ute och reser. Mina ”roommates” brukar beklaga sig om att de vaknar av ett välbekant kluckande ljud när de delar rum med mig, vad gör man inte för att ha en fräsch andedräkt? Mina tankar byttes ganska snart från Whisky till att överhuvud taget komma med planet då det var ett himla strul vid incheckningen och säkerhetskontrollen denna dag. Det blev inget munvatten..jag hade fullt upp med att ta mig till gaten i tid. 5 minuter innan planet stängde dörren klev jag på, snyggt att börjat med att missa planet!
Väl framme i Manchester mötte min Villa polare upp då han flugit från Arlanda och landat 10 minuter innan. Vi tog en hyrbil och in med golfutrustning plus packning sedan ut i det vänstra körfältet i riktning mot Worsley Park som ligger c:a 2 mil väster om Manchester där vi skulle lira golf under eftermiddagen. Senare på kvällen efter avslutad golf, dusch och en middag så satte vi oss i hotellets bar för att avnjuta en pint. Ett gäng i träningsoveraller uppenbarade sig och verkade ha allmänt trevligt, jag förstod direkt att det såklart var något lag i någon sport som befann sig här. Vilka det var orkade jag inte bemöda mig om trots att jag tyckte mig känna igen ett och annat nylle där i baren..
Lördagsmorgonen därpå efter frukost så stöter vi på Steve Coppell sittandes med laptopen i knät och mobil med headset som värsta yuppien i skinnfåtöljen i lobbyn. Nu gick det upp ett ljus! Reading var det som faktiskt brukade lägga sig på just detta golfhotell vid deras bortamatcher i Manchesterområdet. Wigan borta stod på programmet för deras del och de lirare jag växlade några ord med verkade vara spända då det var mycket som stod på spel för dem i bottenstriden av Premier League.
Ny golfrunda och ett par minuter innan vi ska slå ut så kommer hela Readingtruppen gåendes på en promenad timmarna innan kick off. Nu verkar de mer avslappnade men ändå lite spända, det släpper ganska snabbt då jag i min Evertonkeps kliver fram till några av killarna och frågar om det är okey med lite foton. Stephen Hunt muttrar lite och försöker göra sig lustig om Everton men röker fredspipa med mig och ställer upp på ett mindre lagfoto där även jag och min polare ingick. Tänk om man varit Readingsupporter och detta hänt? Det är så jäkla typiskt att det var Everton jag skulle fastna för när jag var 10 bast och inte Reading tänkte jag. 2 sekunder senare så tog jag förnuftet till fånga igen och förstod varför det var Everton jag höll på och inte Reading..
Duktige målvakten Marcus Hahnemann frågade mig om det var ok att låna min Driver och få slå ut en boll efter vi slagit ut/bort våra och självklart fick han det. Jag ställde mig och skulle fota och hörde direkt på svingen att det var en långtslående kille vi hade att göra med här.”You are a longdriver hey?” Kom det från min vassa tunga. ”Yeah, u bet” kom ett rappt svar från Hahnemann. Smash och svisch sa det när han drog iväg golfbollen cirka 280 meter helt ouppvärmd och med en klubba han aldrig hållt i innan, killen vet hur man svingar i varje fall! Applåderna från lagkamraterna var hjärtliga och välförtjänta då han nu visat hur långt efter man är när det gäller att klippa till en golfboll. Nu var det bara att traska vidare 4-5 timmar innan vi kunde packa oss iväg mot resans höjdpunkt och egentliga mål, nämligen Liverpool.
Väl på hotellet i Liverpool på kvällen drog jag iväg ett sms till ”Nicku” härifrån Everton på Svenska Fans som bodde på samma hotell att vi hade kommit. Erhöll omgående en inbjudan till hans rum på en Whisky, gissa om den var efterlängtad..tack Nicklas! Vi pratade lite allmänt om Everton, fotboll och annat innan vi lämnade Nicklas ifred med sin familj. Paaartyy time! Lördag kväll och Liverpool kan bara sluta på ett sätt: en tidig morgon och ett deletat USB minne i skallen..det gjorde det denna gång också efter ett rejält Tequilarace på en Tequilabar i stan. 1 pund/Tequila gjorde att det kanske blev 6-7 för många om vi säger så, suck och godnatt!
Söndag och matchdag; Everton – Aston Villa..spänningen, pirret och nerverna börjar krypa på. Jag har inte min obligatoriska munskölj och det irriterar mig..hade inte fått tid att köpa på plats heller. Vi var ett antal Everton fans härifrån som bestämt att vi skulle ses vi lunchtid ute vid Megastore på Goodison Park så nu var det dags att återknyta till inledningen och taxin. Ja, vilken underbart härlig och fantastisk man som skulle ratta oss ut till arenan. Tagen av inlevelsen och att jag rycktes med i munhuggandet med denna man gjorde att jag fullkomligt glömde bort att ta några bilder på honom och hans taxi vilket är oförlåtligt med tanke på vad som utspelade sig i denna taxi. 15 helt underbara minuter där vår nyvunna ”vän” omgående odugligförklarat vårt kära Everton och sedan var helt ostoppbar. Han var som en nyoljad symaskin i käften, rapp, vass och sjutusan så glad, rått men hjärtligt som det heter i idrottskretsar.
Han konstaterade ganska snart att vi var från Sverige och hade taxin varit en cabriolet så hade han studsat ur bilen av lycka, jag lovar! Varför? Jo, hans bäste vän var Evertonsupporter och trissade honom stup i kvarten om att Liverpoolsupportrarna till hälften bestod av norrmän och andra turister. Tydligen är det lite av det Man. Utd också drabbats av att man blir ett turistlag i publiken och därmed tappar mycket av atmosfären inne på arenan som Alex Ferguson också många gånger i media uttryckt sin oro om.
Hur som helst så detta faktum att vi var svenskar fick honom att gå i taket. Omgående ringde han upp sin kompis och pladdrade på som bara den om att han nu äntligen fått ett par Evertonturister i sin taxi! Han till och med slängde över mobilen till mig där bak i bilen för att jag skulle prata med honom och bekräfta att vi var från Sverige och höll på Everton, ni kan tro att han var lycklig som en 4-åring på julafton! Till vår tröst så sa hans kompis till mig i telefonen att det spelade ingen roll var vi var ifrån, ”as long you are an Everton supporter” som han sa innan vi la på och fortsatte munhuggande med chaffisen.
Om och om igen påpekade chauffören att ”You guys made my f***ing day”, thank you! Det går knappt att beskriva hans lycka och glädje över denna uppkomna situation.
Nicklas och min Villa polare låg nästan dubbla där bak i bilen medan vi högg på varandra. Det var allt från hur fula tröjor vi hade till hur långt gräset på respektive arenor var. Höjdpunkten var dock när han gick på om att: ”we have the best ground, yours are we gonna use as a carpark when you´re leaving the town for Kirkby” och ett stort efterföljande asflabb som aldrig tyckte ta slut. Det fick dock ett hastigt och abrupt slut då jag för honom helt oväntat visste Evertons och Liverpools historia då jag kontrade med: ”You know that your ground is our ground” och han fullkomligt åkte på en käftsmäll som hette duga och var ”ten and out”.. det var tyst i en minut innan han kom på något nytt men så var vi framme vid Goodison. Vi tackade för en trevlig åktur, betalade och klev ur bilen. Sakta började han rulla iväg från oss men sista ordet var inte sagt utan han vevade ner rutan och skrek åt oss: ” I hope you f***ing loose today”!
Vi hämtade ut våra biljetter och drog iväg till Megastore där vi mötte upp övriga tillresta Evertonsupportrar härifrån Svenska Fans. Vi drog ganska snabbt till Thomas Frost för ett par goda pints och uppladdning tillsammans med allas vår Ian Taylor som redan befann sig på plats. Trevligt förhandssnack så klart och när timmarna gick blev det högre stämning och det stämdes upp i lite sång som brukligt är innan vi började dra oss mot Goodison 45 minuter innan kick off. Väl inne började det verkligen kännas av hur stor faktiskt denna match var och spänningen låg utanpå de flesta av oss. Biljetterna vi tilldelats var så nära Villafansen vi kunde komma och detta gjorde att vi mestadels fick stå ut med att höra deras sånger och stöd istället för Evertons som i våra öron drunknade för det mesta tack vare vi satt så tätt inpå Villafansen. Kul upplevelse trots allt i och med det gavs och togs här med liksom i taxin förut, det hånades, sjöngs och pekades mot varandra. Allt skedde dock i en vänlig ton och atmosfär vilket var skönt att se.
Everton började matchen starkt de första 10 men sedan ebbade bollinnehavet ut och överläts till Aston Villa. Inga större chanser i första halvlek och bägge lagen såg tagna ut av stundens allvar då det stod så mycket på spel denna dag. Vi kände nog oss alla till mans väldigt besvikna i paus då det stod 0-0 och inget höjdarspel direkt från något av lagen på plan. 2:a halvlek skulle dock bli raka motsatsen där bägge lagen visade upp prov på huvudlöst anfallsspel där det böljade fram och tillbaks mestadels av de sista 45 minuterna. Everton öppnade i ett makalöst högt tempo och tryckte tillbaka Villa och det var ingen överraskning då vi fick vråla ut vår gemensamma glädje när Phil Nevilles skott touchade Laursen skalle och gick in för 1-0 till The Toffees!!
Martin O´neill bytte direkt in ytterligare 2 forwards vilket nu innebar att de hade 5 sådana på plan. Satsningen gav utdelning 20 minuter senare då Agbonlahor tryckte in kvitteringen och vi hade Villa fansen över oss som hökar då den egentligen kom ganska oväntat. Berg och dalbana följde och 2-1 till våra blå hjältar genom Yobo som kallt bredsidade upp bollen i nättaket frälste de flesta av de 38 000 på Goodison Park. Ett enormt vrål, hoppande, flera high fives och kramar förbyttes 23 sekunder efter avspark till ett nytt överfall från Villafansen på oss..ridå..2-2..Cirka 5 minuter kvar och alla på arenan visste att det här kunde sluta precis hur som helst. Nu var det rena Hitchcockrysaren och vi slets mellan hopp och förtvivlan innan vi till slut fick höra domarens slutsignal ljuda och nöja oss med 2-2 och fortsatt spänning i kampen om UEFA cup platsen.
Efter matchen var det bara att ta adjö av varandra och tacka för trevligt sällskap, vi var ganska överrens om att till nästa säsong borde vi prata oss samman tidigt för att kunna åka iväg gemensamt en 30-40 st. och verkligen ha en riktig supporterresa som vi alla antagligen sent kommit att glömma. Far & son Åberg inklusive författaren till denna reseskildring och en nöjd Aston Villa polare drog iväg till en lokal pub för att dela intrycken över en pint ytterligare innan vi delade en taxi tillbaka in till Liverpool och stan där våra vägar skiljdes åt för denna gång..tyvärr var denna taxiresa inte något att skriva om..
Till Nicklas med familj, Joakim med vänner, Erik med pappa Åberg och min vän Carsten(trots han inte har alla hästar hemma då det gäller val av lag), vill jag bara framföra ett stort tack för att på ett så enkelt sätt som via ett forum med ett gemensamt intresse som Everton kunna umgås och ha kul utan att känna varandra innan. Fotboll förbrödrar!
Nil Satis Nisi Optimum
