UEFA Cupen: Standard Liege-Everton 2-1 (aggregate 4-3)
Den usla starten på säsongen fortsatte. Efter oavgjort på hemmaplan lyckades inte Everton gå vidare när returen mot Standard spelades under torsdagen.
Efter ett svagt resultat på Goodison Park för två veckor (2-2) sedan hade Standard Liège mycket bra slagläge inför returen på sin egen hemmaplan. Glädjande dock för David Moyes var att både Steven Pienaar och Victor Anichebe var tillgängliga efter skador.
Moyes valde denna startelva: Howard – Hibbert (65), Lescott, Jagielka, Baines – Osman, Cahill, Neville (c), Arteta – Saha (70), Yakubu
Bänk: Valente, Anichebe (65), Nash, Castillo, Yobo, Rodwell, Pienaar (70)
Anmärkningsvärt i laguttagningen är att Joseph Yobo petades från start till förmån för firma Lescott-Jagielka, samt att Castillo blev förpassad till bänken istället för Neville. Sahas första start var också ett faktum.
De inledande tio minuterna på Maurice Dufrasne Stadium startade ändå lovande för Everton. Standard fick inte låna bollen speciellt mycket i början. Hemmalaget hade ett stort publikstöd och det var också Standard som fick den första målchansen i matchen. En bra löpning från Wilfried Dalmat utmynnade i en låg boll in i boxen där dock Phil Jagielka kunde blockera skottet från Dieu Mbokani.
Evertons första chans gick till Louis Saha, som efter att ha lurat bort en försvarare sköt över med sin vänsterfot. Det första skottet på mål kom (hör och häpna) av Tony Hibbert (!) men Espinoza i hemmaburen klarade enkelt av det skottet. Everton spelade relativt hyggligt, därför kom Standards 1-0 mål något oväntat:
Ett fint skott från Steven Deour kunde endast pareras av Tom Howard ut till en motståndare och Witsel var ofin nog att göra 1-0 till Standard Liège. KALLDUSCH
Everton var nu tvunget att gå framåt än mer och både Baines och Hibbert tryckte fram på sina kantpositioner. Dock gav det oftast inte frukt så som det var tänkt, Standard var mycket svårt att bryta ner.
Andra halvlek nu och man kände igen samma scenario från fjolårets ”första runda”. Då låg vi också under med 1-0 i paus (Metalist) men lyckades vända – man hoppades såklart på en repris. Yakubu nickade tätt utanför i 59:e minuten och det var faktiskt den första chansen så långt in i halvleken.
David Moyes valde att ta ut Hibbert i 65:e minuten och sätta in Anichebe för extra tyngd framåt. Det gav faktiskt en hel del press framåt för Everton och även ett flertal hörnor. En av dessa många hörnor gav Everton en synnerligen viktig kvittering:
En högerhörna från Arteta orsakade flipperspel inne i straffområdet och glädjande för vår del kom Phil Jagielka sist på bollen och kunde slå in den förbi Espinoza och ställningen var nu 1-1 med 23 minuter kvar att spela!
De tillresta Everton-fansen gick nu igång rejält och anade att en vändning låg på lut. Dessvärre slogs drömmen i spillror med elva minuter kvar att spela:
Leighton Baines fällde (mycket klumpigt) Jovanovic i Standard innanför straffområdet och samme man klev fram och sköt 2-1 bakom Tim Howard.
Var loppet kört? Nej inte riktigt. De som kan räkna visste i detta läge att ett mål från Everton betydde förlängningsläge.
Närmare än ett bra skott från Arteta kom man dessvärre inte och hemmafansen kunde efter 90 minuter + stopptid konstatera att man slagit ut Everton FC. Som ännu mer salt i det öppna såret fick också Louis Saha kliva av efter halva andra halvlek med en skada.
Kommentar:
Ja vad finns egentligen att säga en dag som denna? Jag ställde mig oerhört skeptisk till om man skulle mäkta med ännu en imponerande ”vändning” i Europa om man räknar med fjolårets möte i Ukraina (Metalist, seger 3-2).
Denna gång var det dock minst en nivå tuffare. Standard pressade Liverpool till förlängning i Champions League-kvalet och Metalist är inte alls lika bra (även om ukrainarna nu tog revansch och spöade Besiktas sett över två matcher). Det som vi föll på var naturligtvis vårt bedrövliga försvarsarbete hemma på Goodison då det blev 2-2 (som vi ska vara nöjda med!) Vinst med 3-2 hade ju inte heller räckt men däremot hade 2-1 seger gett förlängning.
Även igår gick det att känna igen bristfälligt försvarsarbete. Dessutom SKA Moyes ta åt sig en hel del av förlusten genom att han placerade Neville på mittfältet istället för inköpte Castillo – vad ger det för signaler? Dessutom en relativt otränad Tony Hibbert som varit borta sedan i Maj men en knäskada.
UEFA Cup-äventyret är numera ett minne blott…återstår att se om vi klarar av att fixa en Intertotoplats till nästa säsong (det bör väl vara målet nu?)
Rivalerna Liverpool lär skratta åt oss, håna oss och allt mer därtill då de gick vidare mot samma lag, de vann derbyt på Goodison och ligger i toppen av Premier League samtidigt som vi ännu inte vunnit på hemmaplan i år. Skilda världar brukar det ju kallas...
Trots denna oerhört usla säsongsinledning vill jag dock bara säga att blodet som flyter i min kropp för ALLTID kommer att vara blått och det kan INGEN ändra på.
Kärleken till min älskade klubb Everton FC som jag är uppvuxen med kommer ALDRIG att upphöra trots att denna säsong varit en av de sämsta på bra länge.
Vi kommer tillbaka, det lovar jag er…!
