I huvudet på en toffee(V.53) – Framtiden ser riktigt lovande ut!
Everton-skribenten Erik Åberg bloggar om fotboll med fokus förstås på laget i sitt hjärta.
Spöket förintades, fansen återvände och en stortalang imponerade stort i debuten!
Det blir orden som får summera en julvecka i glädjens och hoppets tecken.
***
När de sista klapparna öppnats och den sista julmaten börjat plockas av från borden så var det då äntligen dags för fotboll igen på annandagen.
För våra kära toffees så innebar ju det resa till Riverside för drabbning mot Boro. En match som nog ni flesta vet slutade lyckat.
Strax efter halvtid lyckades ju till slut Cahill trycka in det där avgörande målet, i en match som Moyes gubbar till stora delar dominerat.
***
Under Middlebrough-matchen fick två nya ansikten äntligen chansen att visa upp sig.
Framförallt så var det ett efterlängtat framträdande för Leighton Baines som hade fått sitta på bänken allt för länge, men som nu plötsligt fick chansen då Joseph Yobo skadat sig. Baines som olyckligt råkade var den som var utanför laget då årets stora negativa trend vändes och därför fått sitta kvar bredvid Moyes utanför sidlinjen .
Jag säger otur eftersom att Baines är en spelare som jag personligen tror mycket på eftersom att hans offensiva ytterbacksspel tillför en extra dimension offensivt i lagets spel. En dimension som behövs i dagens fotboll.
Lescott är visserligen väldigt stark på huvudet, men stelare vänsterbackar får man leta länge efter, även fast han har förbättrat sin offensiv på sistone.
***
Den andre som fick kliva fram och ges chansen var jättelöftet Dan Gosling som värvades från Plymouth för ungefär ett år sedan.
18-åringen som spelat en del A-lagsfotboll i Plymouth visade att han var van vid det höga tempot och bjöd på en riktigt storstilad insats, som med lite flyt kunde slutat med hela tre mål!
Med rätt utveckling kan Gosling bli ruskigt bra i framtiden!
***
Med Baines och Gosling på plan var offensiven trots bristen på anfallare riktigt stark, och det hade väl varit snopet om den då hade slutat utan att få med sig minst ett mål och tre poäng i bagaget.
Nu fick vi båda dessa delar och får därför helt klart vara nöjda.
***
Under den senaste tiden har jag fastnat för kanske världens farligaste drog.
Det är inte Maruijana eller hash som jag pratar om utan den som förkortas på två bokstäver: FM.
För er som inte vet vad FM eller Football Manager som det egentligen heter är så kan jag berätta att det är ett dataspel där man är manager för valfri klubb i världen.
Man lägger upp taktik, värvar spelare och går på presskonferenser mm.
Det är faktiskt så verklighetstroget att man bara inte kan sluta spela då man väl har börjat, utan man sitter där medan timmarna går.
Allt detta spelade har tyvärr gjort att jag missat en hel del bra fotboll i helgen.
***
Något annat som jag hann med under julhelgen var att se den fantastiska filmen ”The Everton history” som jag köpte vid mitt Liverpool besök i våras.
Detta är en film som alla som kallar sig för Evertonians MÅSTE se någon gång då den går igenom allt det viktigaste som har hänt i klubben från starten 1878 till säsongen 06/07 (för två säsonger sedan).
Filmen som förstås är högklassig har du om du är medlem i supporterklubben Swedish Toffees förövrigt chansen att vinna i årets julpyssel!
***
Två dagar efter vinsten senast var det bara att bänka sig för en ny reprissändning. Detta eftersom Canal plus oförklarligt valt bort Everton för andra gången på tre dagar.
Denna gång var jag dock väldigt nöjd med det beslutet eftersom att det gjorde att jag hann se matchen.
Så till skillnad mot Boro matchen så satt jag denna gång framför TV:n spänd, utan att veta resultatet.
Redan efter en halvtimme förstod jag att Canal plus hade gjort rätt som valt bort matchen från sitt direktsändningsutbud.
Det var nämligen då helt spel mot ett mål, och efter två Arteta frisparkar så stod det 2-0 och matchen kändes helt avgjord.
Efter 65 minuter så skapade Sunderland för första gången något som kan liknas vid en målchans…
***
Och strax därpå byttes annandagens succéman Gosling in, och denna gång hade han turen på sin sida framför mål då han efter Lescotts superba passning enkelt kunde raka in 3-0.
Helt klart är att Gosling kommer att bli en riktigt vass spelare i framtiden och med sin snabbhet, teknik och oerhörda löpstyrka så är det inte många år förrän han kommer att kunna vara med och utmana om en ordinarie plats på mittfältet.
***
Detta är också mitt stora glädjeämne denna helg, att ungdomen kommer med stormsteg!
För herrarna Vaughan och Anichebe (20 år) får snart sällskap på planen av fler ansikten från juniorleden som har möjlighet att bli riktiga storspelare.
Gosling (18) slog sig i helgen in där, även Lukas Jutkiewicz (19) fick i helgen chansen att visa upp sig för den stora Evertonskaran. Detta är något som Jack Rodwell (17) fick prova på under början av säsongen, och en annan som snart kommer att få det är Jose Baxter (16) som imponerade stort under försäsongen. Kan dessa herrar fortsätta att få chanser att testa på Premier League-spel så kan det kanske vara så att det är denna generation som för klubben tillbaka till det absoluta toppskiktet igen!
***
Ett annat glädjeämne är att Goodison Park mot Sunderland var slutsåld på förhand för första gången på länge.
Det har klagats mycket på supportrarna den här säsongen men nu verkar de äntligen vara på väg tillbaka. Och kunde det blivit en bättre comeback än att de bar fram sina hjältar till tre enkla poäng?
***
Veckans citat gräver vi fram från andra sidan parken, där Liverpools Steven Gerrard efter
5-1 vinsten mot Newcastle i en intervju sade att laget nu var värda att få gå ut och fira, men betonade samtidigt att det skulle gå till på ett väldigt lugnt sätt.
Mindre än 24 timmar senare satt han i häktet efter att ha slagit ner en discjockey under sitt krogbesök…
***
Ett nytt år har precis kommit till oss, och ett nytt år betyder också att Silly Season karusellen gör en snabbvisit igen. En karusell som jag kommer att försöka ta hand om inom den närmaste tiden.
Äntligen säger jag som fullständigt älskar denna period då man kastas mellan hopp och förtvivlan.
Dock så kan vi Toffees inte vänta oss några stordåd denna gång, men med tanke på vår nuvarande anfallskris så kommer vi nog att länkas ihop med en hel del spelare ändå.
Och ett par lån skulle ju absolut inte sitta fel med tanke på kvaliteten på truppens bredd.
***
Silly Season är ett ämne som man nästan kan diskutera hur länge som helst så därför släpper jag alla spekulationer för stunden innan jag knappt hunnit börja, och fokuserar istället på att summera den första halvan av denna säsong med följande utmärkelser.
Höstens…
***
MVP: Phil Jagielka
En spelare som har gått från talangfull till dominant på mittbackspositionen.
Har under hösten klarat av att neutralisera många av världens bästa anfallare helt.
Värvning: Marouane Fellaini
Hade liksom de flesta andra inte hört så mycket om belgaren innan han skrev på för klubben.
Därför kändes över 12 miljoner pund som i högsta laget då Moyes köpte in honom.
Men oj vilken bra affär!
Marouane har med sin frisyr slagit Everton fansen med storm.
Med sitt starka huvudspel, och för sin längd goda teknik visat att han passar perfekt in i Moyes spelsystem.
Fellaini kan bli hur bra som helst i framtiden!
Match: Everton- Sunderland 3-0
I brist på övriga alternativ så blir det den senaste viktorian.
Sunderland måste anses som en dröm motståndare, framförallt på Goodison som har blivit en riktig mardrömsarena för laget med vitrödrandiga tröjor.
Vi har nu 10-1 på de två senaste hemmamatcherna!
Dock så hoppas jag att säsongens Evertonupplevelse inte har inträffat än…
Mål: Fellaini mot Manchester United
Målet som startade en period med mycket flyt.
Själv satt jag bänkad på en bar på Kreta tillsammans med farsan och brorsan (som är United supporter) och de neutrala Kretaborna som satt där kunde knappt tro sina ögon då jag och farsan fullständigt flög upp ur våra stolar och skrek sedan Fellaini med skallen dunkat in kvitteringen!
Efter detta blev Fellaini lite av en personlig favorit!
***
Säsongsbetyg(1-6): 3=Godkänt
Efter ett besvärligt transferfönster så blev säsongsinledningen som väntat tung. Värvningarna i sig visade det sig inte vara något fel på men jag förstår inte varför Moyes varje sommar måste vänta till sista sekund innan han spenderar sina pengar.
Dock så har Moyes nu förhoppningsvis äntligen lärt sig en läxa, då de sena besluten inte endast innebar en nattsvart start i ligan utan även uttåg ur europacupspelet innan det knappt hade börjat.
I slutet av oktober byttes dock en period med tunga resultat ut till en period där allt gick vår väg oavsett hur spelet såg ut.
Nyförvärven Fellaini och Saha ledde laget högre och högre upp i tabellen med sena avgöranden.
Inte ens massvis med skador kunde vända tillbaka säsongen till det negativa utan under december har den riktiga toppformen börjat infinna sig, då till och med spelet börjat se ganska okej ut.
Tiny Tim har gått från iskall till stekhet sedan han på grund av skadeproblemen fått gå upp i anfallet.
Han har gjort det lika bra som våra ordinarie spelare på den positionen skulle göra det. Förresten är det bara jag som känner att hela laget spelar bra när Cahill är i form?
2008 avslutades med en sjätte plats med rejält häng på topp 4 och det måste vi definitivt vara nöjda med.
Därför får säsongens första halva godkänt av mig trots det snöpliga uttåget ur Uefacupen.
Det dåliga spelet under långa stunder gör att betyget inte blir högre heller.
***
Det var allt för 2008, nu blickar vi istället fram emot en vår 2009 som förhoppningsvis blir bättre än vad hösten föregående år har varit!
God fortsättning på er alla!
