Everton - West Ham 2-2
Londonskinkorna kom till nordvästra England för att ta en välbehövlig poäng i nedflyttningsstriden. Det syntes tydligt vilken taktik och inställning gästerna kom med och det syntes minst lika tydligt att Everton inte hade verktygen att dyrka upp det hårt försvarande ”Hammers” som till slut förtjänade sin poäng.
Hemmalaget har haft stora möjligheter att hänga på i toppstriden om de eftertraktade Europaplatserna då många av de konkurrerande lagen tappat poäng till höger och vänster. Fördelen har varit ett par på förhand ganska enkla matcher mot Wolverhampton borta och nu West Ham hemma som borde gett 6 poäng. I stället har Evertons tafatta spelidé och ineffektivitet lyst igenom allt för tydligt och man har endast mäktat med 2 oavgjorda matcher. Mot Wolverhampton var man det klar bättre laget men missade chans efter chans, igår mot West Ham var man inte ens det bättre laget utan man fick broderligt dela på poängen då gästerna kvitterat i slutet och detta just efter att Everton gjort 2-1 och trott att segern var i hamn.
Mikel Arteta saknades återigen i hemmalaget och det är väl den stora anledningen till att nyckeln är svår att hitta för att dyrka upp motståndarnas försvarslinje. Den nyckeln tillsammans med att Louis Saha är kallare än isen på Sydpolen och att ingen tar initiativ gör att även om Everton tar poäng så händer för lite och det blir ganska lätt för motståndarna att neutralisera anfallen och därmed plocka poäng.
Igår så gick första halvlek planenligt där hemmalaget tog ledningen genom Bilyaletdinov på en snyggt placerad nickskarv inne i straffområdet. Ledningen var förtjänt och det fanns inte mycket till antydningar om att gästerna skulle bli farliga heller. Men som så många gånger förr så i stället för att göra ett avgörande 2-0 mål så jobbar West Ham in sig i matchen i andra halvlek och visar tydligt vem som hade viljan när 1-1 målet trillade in bakom Tim Howard.
Howard hade inte haft något att göra mer än att rädda en straff från misslyckade Mido som löst försökte placera in straffen som West Ham blivit tilldelad. Howard läste av Mido och kunde ganska enkelt plocka straffen nere vid sin högra stolpe. Däremot hade Howard inte mycket att göra på kvitteringen som Da Costa lyckades trycka in i en rörig situation efter en hörna där bollen låg lös bland en massa ben. Ingen lyckades rensa bort den i hemmalaget och Da Costa lyfte kallt bollen över Howard efter att på ren vilja lyckats ta sig fram till bollen.
Matchen gick in i ett vakuum och mycket dålig fotboll presterades från bägge lagen. Men så plötsligt så får Everton ett litet tryck i den 84:e matchminuten där det slutar med att inhoppande Yakubu mycket snyggt nickar ner ett inlägg från Baines tätt intill målvakten Green:s högra stolpe och publiken vaknar till liv när det blir 2-1 med dryga 5 minuter kvar på matchuret. Glädjen blev dock kortvarig då både publik, David Moyes och hemmalaget verkade redan ha inkasserat de förväntade 3 poängen.
I anfallet efter 2-1 målet kommer gästerna i ett mycket snabbt anfall medan Everton är kvar i sin lyckobubbla. En hård och precis boll spelas mycket bra framåt i anfallsriktningen in bakom Heitinga och framför Jagielka i hemmaförsvaret, Ilan möter väldigt vackert och avslutar distinkt och ett mycket rättvist kvitteringsmål var ett konstverk som den lille italienaren Zola inte kunde gjort mycket bättre själv i sina glansdagar. 2-2 och matchen föll återigen ur händerna på Everton som dock inte kan säga något om slutresultatet utan kan bara banna sig själv för sin platta 2:a halvlek.
