Stor Säsongsguide Everton 10/11! (Del 1)
Med mindre än en vecka kvar till avspark för säsongen 10/11 så presenterar Everton-redaktionens redaktör Erik Åberg nu i två delar den största guide om klubben som kommer att gå att hitta på svenska inför den kommande säsongen. Allt för att ge både trogna supportrar och utomstående fotbollsfans så bra koll på laget som möjligt inför vad som komma skall. Denna del ger den allmänne supportern basinfo om klubben, fjolårssäongen summeras, och frågor inför den kommande säsongen besvaras. Även statistik från årets försäsong redovisas, och det tas en titt på hur klubben har agerat på transfermarknaden under sommaren. Mycket nöje!
Del 1
Basfakta
Om klubben
Fjolårssäsongen
Frågor inför säsongen
Försäsongsresultat
Övergångar
Del 2
Truppen
Omdöme lagdelar
Spelare att hålla ögonen på
Spelschema säsongsinledningen
Om klubben
Klubbnamn: Everton FC
Smeknamn: The Toffees, The Blues, The School of Science, The Peoples Club
Grundad: 1878
Hemmaarena: Goodison Park (40,157)
Stad: Liverpool
Ägare: Bill Kenwright
Tränare: David Moyes
Raka säsonger i högstaligan: 107 (mest)
Titlar: 9
PL 09/10: 8:e plats
Hemmafärger: Blå och Vit
Bortafärger: Rosa och Blå
Den 37 årige skotten David Moyes går nu för nionde säsongen in i en säsong som tränaren för den blåa Liverpool-klubben. Moyes har sakta men säkert under de senaste åren byggt upp en riktigt stabil grund för den klassiska, framgångstörstande klubben, och gjort den till ett stabilt lag på övre halvan i Premier League. I stort sett hela Walter Smiths (den förre ganska så misslyckade tränaren) lag är nu utrensat och sakta steg för steg har Moyes på ett fantastiskt sett tagit klubben närmare och närmare att bli ett stabilt topplag.
Efter två femteplaceringar i rad så var fjolårssäsongen resultatmässigt dock en liten besvikelse för alla blåa då man för första gången på fyra år missade Europaplats (topp sju) vilket gör att det enbart kommer att bli fokus på de brittiska öarna kommande säsong. Men med tanke på alla skador och den tunna trupp som klubben överlag haft de senaste säsongerna kan detta vara positivt, även fast det förstås framförallt är en stor missräkning för Moyes och co som nu inte endast går miste om alla erfarenheter och nöjen som äventyret ute i Europa ger, utan detta innebär också ett hårt slag för klubbens (jämfört med många av konkurrenterna) svaga ekonomi.
Till skillnad från de flesta andra lagen uppe i toppskiktet så ägs ju Everton (efter många om och men) fortfarande av en man från hemstaden med ett ingjutet hjärta i klubben, nämligen Bill Kenwright. Engelsmannen har ett flertal gånger försökt sälja sin kära klubb men inte hittat någon stenrik människa som han tror kan ta hand om klubben i sitt hjärta på ett tillräckligt bra sätt. Därför har han istället valt att skrapa rejält i den egna kassan under de senaste säsongerna för att hitta pengar till förstärkningar på transferfronten. En uppgift som denna sommar varit/kommer att vara ännu svårare med tanke på det uteblivna Europaspelet.
Annars så har Kenwright den otroliga turen att ha en manager som verkligen spenderar sina pund väl och med omsorg (med endast ett fåtal undantag). Numera toppklasspelare i ligan som Cahill och Arteta har värvats in för oerhört små summor och även andra startspelare i klubben som imponerat stort som t.ex. Pienaar, Jagielka och Saha har värvats in för ett mycket bra pris. Det ända som man egentligen kan klaga på då det kommer till Moyes och värvningar är att det brukar ta en väldigt lång tid. Ofta väntas det ända till sista möjliga vecka innan tränaren verkligen bestämt sig för vem han som bäst kan få för sin limiterade budget, vilket har gjort att säsongsinledningen de senaste säsongerna blivit lidande. Från jul och framåt har Moyes armé under de senaste säsongerna varit nästintill omöjlig att stoppa, och halva nummer två utav säsongerna har varit ren och skär fotbollsnjutning för de blåa supportrarna.
Förutom goda och stabila resultat har Moyes också skapat en laganda som är ytterst sällsynt i de europeiska topplagen nuförtiden. I Everton sticker ingen ut, utan alla visar varandra respekt och kärlek både på och utanför banan. Skottens filosofi är att fotboll inte är någon sport för enskilda individer utan att man kan komma hur långt som helst på ett starkt kollektiv, och det är något som uppskattas rejält bland både spelare och supportrar. Självklart söks även spetskvalité men kan man inte klara av att följa den hårde tränarens regler så är det tack och adjö till Liverpool och den gamla hederliga arenan Goodison Park där klubben än idag håller till, oavsett hur bra man är individuellt.
Den stora debatten i klubben har annars under de senaste åren har varit ett arenabyte som många menar behövs om man vill vara med och utmana i toppen. Framförallt har ett projekt i Kirkby strax utanför staden (som för inte allt för länge sedan blev nedslaget) länge varit högt upp på agendan. Än så länge har klubbens ledning dock valt kultur före klass och den gamla hederliga arenan där laget hållit till sedan 1892 blir Evertons spelplats ytterligare ett par säsonger, något som även det förstås är uppskattat av många äldre Evertonsjälar.
Ännu en säsong så får alltså kapten Neville leda sin trupp in på gräsmattan i utkanten på Stanley Park, en säsong som kan få oerhört stor betydelse för klubbens närmaste framtid.
Fjolårssäsongen
Fjolårssäsongen kunde minst sagt ha startat på ett lite bättre sätt. Efter ännu en sommar med problem att få in nyförvärv (har varit så de senaste somrarna) före säsongstarten så gick laget på en riktig mina direkt då man förlorade med hela 1-6 i premiären på Emirates mot Arsenal, och självförtroendet gick direkt ner i botten, något som förföljde laget under stora delar utav den bedrövliga höstsäsongen. Endast en Louis Saha med ett nyfunnet målsinne räddade några pinnar till klubben, men totalt sett så var det både spel- och resultatmässigt i ligan riktigt bedrövligt ett tag och klubben var så djup nere som på nedflyttningsplats.
Till skillnad mot ligaspelet så fungerade spelet utanför de brittiska öarna i Europa League riktigt skapligt, och trots att laget var så skadedrabbat och tunt, bland annat på grund av storförsäljningen av mittbacksklippan Joleon Lescott, att trotjänaren Tony Hibbert till och med fick gå in och göra ett par matcher i mittförsvaret, så säkrade laget tidigt avancemang. Man fick sedan se sig omsprungna av portugisiska Benfica som ganska så enkelt till slut tog hand om gruppsegern.
För förutom dålig form på de spelare som fick chansen så inleddes säsongen med enorma skadeproblem. Nyckelspelare som Arteta, Jagielka, och Yakubu missade alla stora delar/hela den första säsongshalvan, vilket förstås gjorde sin del i den tröga starten. En nykomponerad backlinje med bland annat nyförvärven Heitinga från Atletico Madrid, Neill från West Ham, och Distin från Portsmouth hade till en början också svårt att få det att fungera tillsammans, vilket förstås också hade sin del till den oerhört tröga starten. En annan spelare som värvades in före augustifönstret hann slås igen var den friske fläkten Dinyar Bilyaletdinov från Lokomotiv Moskva, som trots ett par snygga fullträffar under säsongen precis som många andra under sitt första år i Premier League hade det stundtals ganska kämpigt.
Men då julen började närma sig så började fler och fler spelare komma tillbaka, och andra, framförallt den belgiske innermittfältaren med den enorma frisyren, Marouane Fellaini att hitta storformen, och klättringen i ligasystemet inleddes. Den riktiga vändningen påbörjades i december mot de senare Champions League-kvalificerade Tottenham, då ett 0-2 underläge hämtades upp till 2-2. Vi fick då bl.a. för första gången på riktigt stifta bekantskap med en spelare som mycket väl kan bli riktigt duktig i framtiden, nämligen den irländske offensiva högerbacken Seamus Coleman som var delaktig i båda målen. Efter detta byttes ängslighet ut mot riktig kämpaanda. Några som framförallt var förgrundsfigurer till denna förändring var matchvinnarna Tim Cahill och Leighton Baines, som under hösten båda varit helt under isen, men nu igen växte fram till de mål och assistmaskiner vi Evertonsupportrar har varit vana att de är, och lagets formkurva pekade bara mer och mer uppåt.
En annan stor ljusglimt under början av 2010 var amerikan Landon Donovan som behövde speltid inför sommarens världsmästerskap, och värvades in under en tre månaders period i början på 2010. Den friska fläkten på högerkanten visade sig vara precis den spelartyp som klubben saknat under ett bra tag och med honom i laget kunde man bland annat ta sina två största skalper under säsongen, då både Manchester United (3-1) och de senare mästarna Chelsea (2-1) besegrades under februari månad, som högst troligt kommer att gå till historien som klubbens bästa under denna säsong. Everton var för övrigt en utav ytterst få klubbar med plusstatistik totalt sett mot ligavinnarna Chelsea under säsongen.
Om det såg bättre ut i ligan så blev det plötsligt nattsvart i allt cupspel. Tidiga uttåg i båda de inhemska cuperna följdes av ett snöpligt uttåg ur Europa Leagues första slutspelsrunda mot Sporting. Efter att ha gjort ett sent bortamål så kunde portugiserna trots förlust i den första matchen på Goodison med 2-1 gå vidare, då man vann returen med övertygande 3-0 på hemmaplan. Portugal var uppenbarligen det stora spöket för klubben denna säsong då man alltså redan fått stryk två gånger i gruppspelet mot en utav Sportings största konkurrenter Benfica, varav bortamatchen i Portugal slutade med förnedrande 0-5. Om det var något väldigt positivt som ska tas upp i uttåget mot Sporting så var det att försvarsgeneralen Phil Jagielka var tillbaka på planen efter exakt ett års frånvaro då han byttes in i halvtid, tyvärr hjälpte ju inte det laget mycket denna gång.
Slutskedet av säsongen fick därför helt handla om den desperata jakten på de sju första lagen i ligan och den europaspelsplats som låg i potten. Men efter att (olikt Everton) förlorat onödigt många poäng på sent insläppta mål så avslutades säsongen till slut på en åttonde plats, vilket förstås kände lite snöpligt. Och ännu värre med tanke på att laget före oss skulle komma att bli värsta rivalerna från andra sidan parken som inte bara slog oss med uddamålet i två derbyn, utan också med endast tre poäng totalt. Om inte detta var nog så såg även de rödas grekiske försvarare Kyrigiagos till att vinterns bästa Evertonspelare belgaren Fellaini missade de sista månaderna av säsongen. Belgaren hade dessförinnan varit bättre än någonsin i den mörkblåa tröjan, så skadan på honom kan mycket väl vara det som helt satte punktering på den lilla chansen som fanns till att kvalificera sig för spel i Europa.
Trots de många skadorna, och ännu en stabil säsong på övre halvan så blev säsongen 09/10 ett litet misslyckande för alla med hjärtat i klubben. Cupspelet blev som tidigare sagt ett enormt misslyckande, och för första gången på fyra år så får tar David Moyes mannar ett steg bakåt även i ligan och får inte ens chansen att spela i Europa kommande säsong. Hur effekten på detta blir är det bara att vänta och se men helt klart är att en förbättring till kommande säsong måste ske om klubbens satsning för att bli ett stabilt topplag ska hålla i sig.
Lagstatistik från säsongen 09/10
8 Everton 38 16 13 9 60 49 +11 61
Frågor till redaktören inför säsongen
Vilket är just Ditt lags främsta styrka? (vad hade ni ifjol som du var riktigt nöjd med)
Evertons styrka under de senaste åtta säsongerna med David Moyes vid rodret har alltid varit den enormt starka lagmoralen. Skotten har med sitt starka ledarskap och förmågan att oftast värva in rätt spelartyper lyckats svetsa samman hela laget till en otroligt stark enhet som alla andra lag i Premier League hatar att möta. Laget kommer alltid i första hand och passar inte det en enskild individ så får han ganska så snart söka lyckan någon annanstans. Dock så har detta endast hänt ett fåtal gånger. För kraven från Moyes sträcker sig längre än att man ska ge hundra procent för laget då det är match, utan man ska 24 timmar om dygnet behandla alla involverade i klubben (andra spelare, ledare, och supportrar) med en enorm vänlighet och respekt. Detta har gjort att det genom åren varit ytterst få spelare som vantrivts i klubben. Som sagt så är Moyes också en mästare på transfermarknaden och lyckas allt som oftast hitta ”rätt spelare” till ”rätt pris”. I relativt billiga värvningar som den offensiva mittfältaren Tim Cahill, målvakten Tim Howard och lagkaptenen Phil Neville har Moyes tre riktiga ledare som under de senaste säsongerna blivit perfekta förgrundsfigurer för allt vad klubbkänsla heter både på och utanför planen, och så länge dessa herrar tillsammans med skotten är kvar i klubben så är jag övertygad om att Everton minst kommer att vara ett stabilt lag på den övre halvan i tabellen.
Vilket är just Ditt lags största svaghet? (vad i laget är inte bra just nu)
Klubbens stora problem under de senaste säsongerna har varit att truppen har varit extremt känslig för skador, något som man också har haft en hel del av. Med en jämfört med toppkonkurrenterna ganska liten budget så har Moyes fått kämpa varje år under transferfönstret för att sälja dyrt och köpa relativt billigt. Kvalitetsmässigt har han lyckats väldigt bra men har haft svårt att ha en tillräckligbredd i truppen för att stå emot alla skador. De senaste två säsongerna har det varit värre än någonsin och man har vissa perioder under första halvan haft över tio man på skadelistan. Då handlar det ju inte heller oftast om några dussinspelare utan stjärnor som Jagielka, Arteta, Cahill, Yakubu och Saha har alla åkt på skador som hållit dem borta ifrån fotbollen under flera månader. Till denna säsong har nu huvudläkare Mick Rathbone fått gå och nu testar klubben om detta är svaret på de senaste säsongernas problem. Jag tror dock tyvärr att problemen ligger i truppens tunnhet och att nyckelspelarna slits ut av att spela så enormt många matcher, speciellt då klubben varit ute i Europa och då man många veckor haft två matcher på spelschemat. Efter den usla säsongstarten i fjol så är detta dock inget som behöver fokuseras på nästa säsong då man misslyckades med att kvalificera sig för Europaspel och då också ytterligare ett par komplementspelare värvats in och de flesta utav de övriga fått god tid på sig att läka så hoppas och tror jag att skadelistan kommer att minska rejält under kommande säsong.
Vilken är läxan från förra säsongen? (alltså vad måste ni bli bättre på jämfört med förra året så att ni inte gör om samma fel igen...)
Den stora läxan som Mr. Moyes lärt sig under de senaste säsongerna är att försöka vara på tå och knyta affärer på transfermarknaden väldigt tidigt. Istället har han under de senaste säsongerna kanske varit lite för snål och försökt krama ur varje pund han kan få vilket gjort att många affärer gått i stöpet och att han har fått hetsköpa under de sista veckorna före fönstrets stängning. Detta har gjort att klubben under båda de senaste två säsongerna redan under hösten tappat så mycket mark att man trots fantastiska vintrar aldrig kommit riktigt nära att hota om en Champions League-plats, något som har varit ett långsiktigtmål. Det är förstås väldigt viktigt att ta hand om sin budget väl, speciellt då den inte är så extremt stor, men vikten av att få in nyförvärv ett par veckor innan säsongen startar kan vara värt ett par extra pund om klubben verkligen har en ambition att vara med och slåss med de största i toppen. Självklart så är det en risk man måste ta men om målsättningen verkligen är att vara med och slåss bland de bästa så måste man ”gambla” lite och att gå på magkänsla för att knyta affärer direkt då möjligheter ges utan allt för lång betänketid. Jag tror detta är något som Moyes definitivt har lärt sig och kommer att förbättra i framtiden.
Vilken spelare kommer att få sitt stora genombrott i år?
Jag tror de flesta ganska så inbitna Premier League-tittare redan vet vem Jack Rodwell är. Den unge engelsmannen har länge setts som en talang utöver det vanliga men har ännu inte fått sitt riktiga genombrott på den internationella toppnivån. Helt enligt Moyes filosofi så har Rodwell skolats in i a-truppen sakta men säkert. Förra säsongen blev det ett par starter men framförallt en hel del inhopp där den tidigare mittbacken både imponerat offensivt och defensivt i sin nya position på innermittfältet. Höjdpunkten var självklar, då 19-åringen kom in och punkterade hemmamatchen mot självaste Manchester United med ett snyggt 3-1 mål. Rodwell har under den senaste säsongen även befäst sin position i det engelska U-21 landslaget där han bland annat som truppens yngste spelare gjorde mål som 18-åring under förra sommarens U-21 mästerskap i Sverige. Nu väntar Everton fansen på att superlöftet ska få sitt riktiga genombrott och ta en starttröja på klubbens innermittfält för det känns verkligen som att det nu är dags för Rodwell att ta steget från stor talang till storstjärna och visa varför Moyes vill behålla honom trots att både Manchester United och Chelsea lagt upp bud på ungefär 15 miljoner pund för den egna produkten. Andra som det borde hållas ett extra öga på är duon Seamus Coleman, och José Baxter. Coleman är efter en fantastisk vår i Blackpool dit han var utlånad nu tillbaka i klubben. Den unge irländske högerbacken hade stor del i Blackpools överraskande uppflyttning och kan bli den som Everton har väntat på ska bli ett givet förstaval på positionen där det varit mest frågetecken under de senaste åren. Liksom den kortväxte offensivt lagde ynglingen José Baxter som har potential att slå igenom redan nu, men troligen så kommer det att ta ytterligare minst en eller två säsonger till detta inträffar för den mycket talangfulle 18 åringen.
Vem är lagets viktigaste spelare?
Lagets i särklass viktigaste spelare under de senaste säsongerna har varit den spanske mittfältaren Mikel Arteta. Den lille matadoren som han kallas är den som ensam under långa stunder har tag i taktpinnen på Evertons mittfält där han styr spelet med precisa passningar, inlägg och avslut. Har skolats om från högerytter till innermittfältare, ett riktigt lyckodrag från Moyes då klubben nu kan bygga det mesta utav sitt spel runt sin spanske stjärna med ett väldigt brett register. När Arteta spelar bra spelar Everton FC bra, något som visar hur viktig den 28-årige mittfältaren är, och när spanjoren kom tillbaka från skada under fjolårsvintern så började klubben för tillfället smått i kris att gå som tåget och under de sista 24 matcherna i ligan med Arteta frisk i de flesta förlorade man endast två. Det är dock inte bara positivt med Arteta då han är så involverad i klubbens anfallsspel att man blir extremt lidande då spanjoren inte är på banan, och då Arteta drabbats utav en hel del skador haft stora svårigheter i offensiven. En stor utmaning för Moyes är att hitta ett anfallsspel då man får ut det bästa utav sin storstjärna då han är på banan utan att bli alltför beroende utav den tekniske spanjoren. För han kommer helt klart inte att kunna spela 90 minuter i över 45 matcher säsong efter säsong. Det är något som bevisats under de senaste säsongerna.
Om du fick välja startelva, vilka elva man skulle du sätta på planen?
Howard
Coleman-Jagielka-Heitinga-Baines
Areteta-Rodwell-Cahill-Fellaini-Pienaar
Saha
Det kan vi förvänta oss av just Ditt lag i år?
Efter ett resultatmässigt riktigt dåligt fjolår med missad europaspelsplats för förstagången på tre år och tidigt uttåg ur alla cuper trots periodvist bra spel så väntar en riktig nyckelsäsong för klubben. Om det ska finnas någon substans i Moyes slutliga målsättning att ta tillbaka den klassiska klubben till det absoluta toppskiktet så måste vi få se ett steg i rätt riktning annars finns det en stor risk att både nyckelspelare och skotten själv tappar suget och söker lyckan någon annanstans. För utan omåttligt med pengar och möjligheten att spela någon europeisk cup så ökar förstås svårigheterna att attrahera och behålla bra spelare i klubben. Nu gäller det att truppen under sommaren verkligen hålls intakt så att man kan läka såren och få en bra försäsongsträning för att komma in i den kommande säsongen i absolut toppform, något som aldrig riktigt hänt under Moyes tid då man mer jobbat sig in i dem allt eftersom. Kan man få lagmaskinen att rulla igång direkt och undvika alltför många skador så tror jag absolut att det finns kapacitet att vara med och slåss om en topp fyra plats. För klubben har under de senaste säsongerna visat att då man är som bäst som lag är lika bra som de absolut bästa och kan man bara få lite medvind direkt och sedan undvika större svackor så kan det bli en riktigt rolig säsong för den blåa halvan av Liverpool. Dock så känns topp sju som en lite mer realistisk målsättning att sikta på men chansen att placera sig högre än så finns helt klart.
Försäsongen 2010
Juli
10 B Sydney FC 1-0 Mål: Anichebe
14 B Melbourne Hearts 2-0 Mål: Rodwell, Saha
17 B Brisbane Roars 2-1 Mål: Rodwell, Gueye
24 B Preston North End 3-0 Mål: Beckford 2, Saha
31 B Norwich City 4-2 Mål: Cahill 3, Bilyaletdinov
Augusti
4 H Everton Chile 2-0 Mål: Beckford, Bilyaletdinov
7 B VfL Wolfsburg 0-2 Mål: -
Övergångar
Spelare in:
Jan Mucha (Legia Warszawa)
Jermaine Beckford (Leeds United)
Joao Silva (Deportivo das Aves)
Magaye Gueye (Strasbourg)
Spelare ut:
Dan Gosling (Newcastle)
Lukas Jutkiewicz (Coventry)
Carlo Nash (Free Agent)
Guiden fortsätter med Del 2, där det framförallt fokuseras på årets spelartrupp. Betyg och omdömen på samliga spelare och mycket, mycket mer...
