Burnley - West Ham1 - 1
Antiklimax i hemmapremiären
Det var länge sedan förutsättningarna för en rivstart på säsongen var så bra som i år. Bredare trupp än på mycket länge, få skador som oroar och en bra försäsong. Premiären mot Blackburn visade dock att Moyes grabbar gillar att hålla fast vid gamla goda traditioner och lämna fansen frustrerade i ännu en premiär. Nerverna inför eftermiddagens match mot Wolverhampton var därmed inte riktigt under kontroll. En dålig match leder ofta till två och sedan är vi återigen i situationen då det är en enda lång uppförsbacke mot alla odds. Först då brukar laget vakna till. I år skulle det inte bli så, och i ärlighetens namn är vi inte där än. Inte riktigt än…
Hemmapremiären mot Wolverhampton var allt annat än lugnande för ens nerver och för den fortsatta säsongen där målet (vi får inte glömma det) är Champions League. Utrymmet för misstag är små och efter dagens 1-1 mot Wolves har vi redan fem onödigt tappade poäng.
Det var 37 767 samlade på Goodison Park när Z-Cars ljöd för första gången i år och följande mannar sprang ut på planen:
Howard – Hibbert, Distin, Jagielka, Baines – Pienaar, Heitinga, Arteta, Cahill, Bilyaletdinov – Beckford.
Bänken: Osman, Saha, Fellaini, Rodwell, Gueye, Coleman, Mucha.
Phil Neville och Victor Anichebe dras med skador. I övrigt har Moyes fortfarande lyxen att hålla Yobo och Yakubu utanför laget. För vissa var det kanske lite överraskande att Hibbert spelade istället för Coleman. Dessutom lite spännande att se vad Beckford kunde göra med sin snabbhet i sin Goodisondebut.
Speldominans utan spets
Everton spelade betydligt bättre än mot Blackburn. Bollinnehavet var under perioder så stort som 75 %. Wolverhampton kämpade för varje meter på planen, men Everton styrde spelet, dock utan att se alltför giftiga ut. Cahill, Heitinga och Pienaar hade chanser. Bilyletdinov – som hade svårt med självförtroendet ifjol – såg i vissa stunder relativt pigg ut. Lagkaptenen för dagen – Mikel Arteta - fördelade bollarna och gjordes mot slutet av halvleken ned i straffområdet, men domare Stephen Ward pekade på frispark strax utanför istället. Helt klart ett felaktigt domslut. Friparken slutade dock med att Tim Cahill fiskade upp bollen i straffområdet och stänkte in 1-0 med vänsterfoten.
Everton tappar matchen
Inledningsvis i andra halvlek såg det ut som om det bara var en fråga om tid innan andra målet skulle komma. Everton hade stort bollinnehav. Arteta, Cahill, Baines och Pienaar såg pigga ut, men det var fortfarande inget bländande spel. Bilyaletdinov missade en klar chans efter fint samspel mellan Arteta och Cahill, och resterande del av halvleken påminde ryssens spel om fjolåret. Beckford kom nästan fri på en kontring, men istället för att spela bollen snett inåt försökte han gå själv, vilket resulterade i en brytning från Wolves sida. Beckford byttes senare ut mot Louis Saha.
Wolves fortsatte att kämpa, utan att skapa något. Everton tappade lite skärpa och spelet blev sämre. Den matchavgörande situationen kom sedan i den 74:e minuten, då Saha slarvade tillsammans med Heitinga på mittplan. Guedioura bryter och Wolves rullar sedan upp Evertonförsvaret efter ett avslut av Sylvan Ebanks – Blake. Visserligen såg det ut som tacklingen från Guedioura var ett solklart gult kort istället för upprinnelsen till målet, men faktum var att Everton inte lyckats stänga matchen och en osäkerhet hade smugit sig in.
Moyes bytte sedan in Fellaini och Osman istället för Bilyaletdinov och Heitinga. Tempot var frenetiskt högt, vilket givetvis inte gynnade Evertons försök att få kontroll på matchen. Chanser av Saha och Osman gjorde ingen gladare och spridda burop hördes runt Goodison när slutsignalen gick.
Fortsatt oro
Ytterligare två tappade poäng och ett något bättre, men inte övertygande spel. Arteta och Pienaar dominerade mittplan, men ack så svårt det var framför mål. Ingen spets på anfallen. Jagielka styrde försvaret och spelade som vanligt med hjärtat, men Heitinga såg rostig ut. Kanske skulle Coleman kunnat leverera bättre inlägg än Hibbert. Baines och Bilyaletdinov länkar inte som Baines och Pienaar. Beckford är ännu inte uppe i premier League tempo, medan Saha är slarvig med bollen. Visst hade det varit mer spännande att se Rodwell eller Gueye istället för Osman.
Spelet var stundtals krampaktivt, spjutspetsen saknades och det var för dåligt helt enkelt. Det känns inte alls bra i Everton-hjärtat just nu.
