Förlust mot ligamästarna
Efter en hedersam insats kunde Moyes och grabbarna summera säsongen.
Så nära....men ändå så långt borta. Den frasen stämmer kusligt överens med Evertons säsong. UEFA-cupen missades med två poäng. Man kämpade tappert mot ett United som bjöd upp till dans. Everton hade sina chanser också, men effektiviteten framför mål var alltför dålig. Tyvärr också när man som mest behövde den. Det började väldigt bra för de blå som tog ledningen i den 8:e minuten. En kort hörna av Naysmith till Gravesen som slog ett inlägg mot främre stolpen där Campbell väntade och trots tuff uppvaktning satte pannan på bollen och styrde in den i mål.
Målet väckte de över 40 000 åskådarna till liv och jublet hördes nog över hela stan. Tyvärr så fick United mer vind i seglen också. Van Nistelrooy sköt någon centimeter utanför när han fick sin obligatoriska chans att göra mål. Scholes träffade stolpen efter att ha skapat yta åt sig själv. Det såg ut som om Everton skulle leda matchen även efter halvtidsvilan. Men det finns ju en frisparks-specialist i United. Han heter David Beckham och slog en av de vackraste frisparkar jag sett. Dels för själva målet i sig, men även på sättet Beckham grundlurar hela Evertons lag(inte minst målvakten) och sätter den i bortre krysset istället för närmsta. Man kunde inte annat än att spontan-applådera när man såg målet. En het kandidat till årets mål dessutom.
1-1 i halvtid alltså. Det ska tilläggas att båda lagen gjorde varsitt byte i första halvlek pga skada. Duncan Ferguson kom in istället för Campbell och Phil Neville istället för Brown. Andra halvlek började i högt tempo och båda lagen satsade på seger. Everton hade de bästa chanserna genom Rooney som missade två jättelägen. Ett inlägg styrde han utanför när det verkade enklare att göra mål. Andra chansen var ett skott från nära håll som räddades vackert av Carroll. Rooney såg märkbart frustrerad ut strax efteråt. Just när man trodde att Everton skulle sätta nästa chans så får istället bortalaget en straff. Det ska sägas att domaren Mike Riley tog en del konstiga beslut under matchen och de flesta var emot hemmalaget. Flera spelare i hemmalaget var märkbart irriterade på Riley och efter straffen fick de bara mer att reta sig på. Framför allt insåg de att UEFA-drömmen nu var över eftersom endast ca tio minuter återstod av matchen.
Van Nistelrooy gjorde mål i åttonde raka matchen när han enkelt satte straffen och gav United ledningen. Efter 2-1-målet koncentrerade sig United på att hålla bollen inom laget och vänta på slutsignalen. När slutsignalen väl ljöd så passade Everton på att ta ett varv runt Goodison och tacka publiken för det härliga stöd de fått under säsongens gång. Hoppas att publiksiffrorna är lika höga nästa år. Efter att Everton var klara så var det festdags för United och kröningen av mästarna. Alla spelarna fick ta emot medalj på podiet sedan Keane höjt bucklan till skyn och till och med Alex Ferguson såg ut att le litegrann. Även vi Everton-supportrar kan faktiskt kosta på oss ett leende. Visst, att missa UEFA-cupen med en hårsmån svider rejält. Men att slåss om en plats i Europa är mycket bättre än att slåss om en plats i Premier League. Everton har gjort en bra säsong och ingen kan påstå något annat, inte ens våra röda grannar. Nu gäller det bara att bygga på detta och inte låta det bli en undantags-säsong. Och till alla er som fortfarande surar över UEFA-cupen, skänk en tanke till alla Hammers-supportrar som får stödja sitt lag i Nationwide nästa säsong. Deras situtaion ger lite perspektiv på vår...
