En oavgjord förlust
Så känns de två förlorade poängen mot Saints efter lördagens kapitulation.
En poäng på bortaplan är helt okej, speciellt med den formen Everton har haft utanför Goodison Park. Men sättet man tappade ledningen mot Southampton känns som ett rejält nederlag. Det kunde ha blivit en stor seger istället, om bara Everton hade tagit vara på chanserna i första halvlek. Rooney hade lite tur när hans skott tar på Michael Svensson i den sjunde minuten och ställer Niemi i målet. Det var definitivt inget fel på Gravesens inlägg som snyggt placerades i målvaktens vänstra hörn efter en nick av Ferguson. Då hade det gått en dryg halvtimme, men Everton hade ytterligare chanser. Ett friläge av Ferguson, skott av Rooney samt Gravesen. En kombination av dåliga avslut och bra målvaktsspel räddade i princip Saints kvar i matchen.
Det skulle visa sig bli avgörande. När Phillips reducerade till 1-2 i den 58:e minuten så började Saints bygga på pressen på Everton. Därför kändes det som om Rooneys andra mål för dagen och det fjärde målet i matchen var avgörande. Rooneys avslutning var av högsta klass och detta gör hans självförtroende ingen skada. 3-1 till Everton alltså och leder man med två mål och det endast är tio minuter kvar av en match så ska poängen vara klara. Därför känns straffen som Saints får extra onödig. Man kan argumentera hit och dit om fällningen sker i eller utanför straffområdet. Faktum kvarstår att Saints fick straff och endast hemmasupportrarna kan vara nöjda med det. Beattie slår enkelt in den och det står plötsligt 2-3.
Detta ger givetvis Saints en extra injektion för den slutgiltiga pressen i slutet av matchen och Everton, till min stora förvåning, orkade inte stå emot. Annars brukar laget vara bra på att försvara ledningar. Men det finns inte mycket att göra åt 3-3-målet i sig, det är snyggt placerat av Fernandes. Det enda jag opponerar mig emot är att ingen går på honom för att antingen bryta eller blocka skott. Det ska sägas att första målet Saints gör är en tabbe av både målvakt och försvar. Alla blir nämligen bolltittare och istället springer Phillips fram och skjuter in bollen när försvaret/målvakten borde ha rensat för länge sedan.
En poäng blev det till slut och det känns väldigt onödigt. Man fick ingen chans att slappna av litegrann och istället blir nästa match mot Villa ännu viktigare. Denna match måste vinnas om man inte vill dras ner i bottenträsket och en alltmer oviss framtid. Nu, mer än nånsin, måste spelarna titta sig i spegeln och fråga sig hur mycket mer man kan ge i matcherna. Man har definitivt en växel till att lägga i och den ska bara komma fram i nästa match. It´s all or nothing....
