Det finns bara en Tony Hibbert
I årets etthundrade artikel här på Everton Svenska Fans hyllar vi tioårsjubilaren Tony Hibbert. En local lad som pratar mindre och jobbar hårdare än de flesta fotbollsspelare och representerar en nästan utdöende karaktär inom den penningstinna fotbollen av idag. För Everton – och oss fans – är han en symbol för allt det som kan kallas genuint i fotbollsvärlden.
För ett par veckor sedan förärades Hibbo med The Swedish Toffees Award 2010, där medlemmarna röstat fram den spelare i dagens Everton som bäst karakteriseras av: ”Blue Fighter and Worthy Representative of Everton” (se även Per Malms artikel). Det var inget svårt val.
Under veckan som gått har det hållits intervjuer och hyllningsartiklar om den tillbakadragne och rent av blyge Tony Hibbert. Det är inte så ofta han står i centrum för uppmärksamheten. Men 10 år i en och samma klubb på Premier Leaguenivå är unikt i dagens läge.
Tony Hibbert är den spelare i Evertons historia som gjort mest Europamatcher (UEFA-cup, Europa League, Champions League kval). Han har deltagit i en FA-cupfinal 2009 och vunnit FA Youth Cup 1998 och är den ende kvarvarande spelaren från David Moyes första match som ansvarig.
Faktum är att debuten kom redan under Walter Smiths tid som manager i en 2-0 seger mot West Ham på Upton Park, då han dessutom såg till att Everton fick en straff. Stuart Pearce körde över den 20-årige Hibbo så till den milda grad att han fortfarande har kvar ärr efter händelsen. Välkommen till Premier League!
Hibbert är en fantastisk tacklare. Hans glidtacklingar minner om forna tider då försvararna vågade glidtackla. Om Hibbert slagit igenom på 80-talet hade vi nog fått se honom i den engelska landslagströjan.
Som ungdomsspelare var han en målmaskin, men i Everton har han ännu inte gjort ett enda mål på senior nivå.
Räkna med jubel från Everton-fansen den dag han nätar!
Hibbo kände från första början att Everton var klubben för honom, men kunde nog inte föreställa sig att det skulle bli så mycket som ett decennium i dess tjänst. Och än finns det mycket kvar att ge. Han erkänner också att fotbollen och klubben förändrats under dessa tio år. Spelet är kanske inte så fysiskt som tidigare. En försvarare måste stå upp istället för att chanstackla. Dessutom har alla faciliteter runt omkring – träningsanläggningar med mera – utvecklats enormt.
Det är också omvittnat att Tony Hibbert alltid fokuserat på sina uppgifter. Aldrig har han knackat på managerns dörr och klagat över något. Aldrig har det varit problem kring kontraktskrivande. Alltid har han givit minst 100 procent på träning och match.
Tony Hibbert tillhör utan tvekan ett utdöende släkte i dagens toppfotboll. Det finns bara en Tony Hibbert.
