En seger är en seger
Everton säkrade avancemang i Carling Cup igår genom att under elva minuter i slutet av första halvlek få in tre mål.
David Moyes vilade Jermaine Beckford (skada) och Tim Cahill (sjuk) helt, medan Louis Saha, Tim Howard, Phil Neville och Sylvain Distin tog plats på avbytarbänken.
Följande uppställning mönstrades:
Mucha – Hibbert, Jagielka, Heitinga, Baines – Barkley, Fellaini, Rodwell, Arteta – Osman – Anichebe.
Moyes klassiska 4-4-1-1 på hemmaplan mot ett League One-lag kan nog förklaras med flertalet skador och att han valde att vila Saha, men nog hade det varit spännande att få se Apostolos Vellios eller Jose Baxter från start.
Endast dryga 17 000 åskådare hade tagit sig till Goodison Park, bara för att se Richard Cresswell ger Sheffield United ledningen i den 28: e minuten. Fram till dess hade Everton dominerat matchen och målet kom som en kalldusch. En kalldusch som väckte minnen från förra säsongen, då Everton sällan lyckades göra något av sitt stora bollinnehav.
Kallduschen varade dock endast i tre minuter, vilket i och för sig kan vara riktigt länge om man duschar väldigt kallt...
I den 31:a minuten släppte allt. Återigen var det Richard Cresswell som var framme. Denna gång genom ett självmål på ett skott från Jack Rodwell. Sedan gjorde Victor Anichebe (jo, det är sant!) 2-1 bara sex minuter senare. Målet var dock helt och hållet unge Ross Barkleys förtjänst, efter en fin aktion som slutade i en perfekt framspelning.
Mikel Arteta satte punkt ytterligare fem minuter senare med ett välplacerat skott, efter en räd av Barkley.
Andra halvlek var en avslagen affär, men de magiska elva minuterna i slutet av första halvlek kan vara de mentalt viktigaste minuterna denna säsong. Något att bygga vidare på.
Ross Barkley, Leighton Baines, Leon Osman och även Jack Rodwell såg pigga ut. Mikel Arteta mattades mot slutet och Marouane Fellaini är en bit från matchform.
Man talar ofta lite klyschigt om att det finns inga lätta matcher, men som härdad Everton-supporter kan jag skriva under på detta påstående. Inte minst fjolåret lärde oss att det egentligen inte hade någon betydelse vilket lag vi mötte. Det kunde gå hur som helst. Allra lättast hade vi faktiskt mot de stora lagen. Så i Everton-ögon är en seger en seger, oavsett motstånd, och just därför är denna seger så värdefull.
Noterade även att Tony Hibbert drog på sig en offside! Vart ska det sluta?
