Everton-Norwich 1-1
Fansen hade börjat hoppas igen efter värvningen av Donovan och kontraktsförlängningen med Barkley. Men när Everton på lördagen ställdes mot ett lag, Norwich, som man bör slå såg det ut precis som det gjort under hela säsongen. Trots stort bollinnehav lyckades vi bara få med oss en pinne efter att resultatet skrivits till 1-1 (0-1) sedan inhopparna kommit in och räddat äran åt hemmalaget.
David Moyes valde att som vanligt starta matchen med en forward, den för dagen friska (?) Louis Saha, när det fanns tillfälle att testa en mer offensiv uppställning då spelövertaget förväntades ligga i vår ägo. Everton började dock piggt och skapade ett bra tryck mot Norwich backlinje, men som så många gånger tidigare så lyckas gästerna förvalta en av de få målchanser de har vilket får till resultat att spelet kommer av sig och det låser sig i både löpningar och passningsspel. För oss som såg matchen mot Stoke började likheterna göra sig alltför påminda. Otroligt statiskt spel, långa lyror in mot boxen och ett väldigt slarv i de avslutande lägena.
Tyvärr är Everton idag ett lag utan självförtroende och avsaknaden av en klasspelare längst fram framgår tydligt. Louis Saha är inte vad han varit och i och med att han väldigt sällan får vara fulltränad med alla dessa skador gör att han inte kan hota på egen hand. Han behöver helt enkelt en djupledslöpande forward bredvid sig. Nu var det två inhoppare som ändrade matchbilden och räddade äran. Straqualursi gjorde sin bästa insats i Everton-tröjan och lyckades vinna höjddueller som vi är vana att se Cahill göra. Men den stora skillnaden gjorde Royston Drenthe. Hur denna spelare inte får chansen från start är en gåta då han är den enda spelare vi har idag som vågar utmana och oroa med sina dribblingar. Visserligen missar han ibland och försvarsspelet är inte hans styrka men vi måste våga ha sådana spelare på planen om vi vill börja göra mål.
För att sammanfatta så bör vi med detta bollinnehav vinna matchen tämligen enkelt. Man ska inte förringa Norwich insats som gjorde en bra bortamatch och minimerade misstagen vilket gjorde det väldigt svårt att komma till de riktigt farliga lägena. Men det fanns möjligheter att näta och en sådan här match SKA vi vinna. Så enkelt är det.
Backlinjen gjorde det man förväntar sig. Stabilt spel i stort, men ett misstag på jobbet och baklängesmålet var ett faktum. Firma Heitinga/Jagielka har svårt att få det att stämma till hundra procent i sitt samarbete. På mittfältet intet nytt. Fellaini visar klass, Osman springer och springer utan att man egentligen vet varför och var han är på väg. Nu gjorde han visserligen målet och för det ska han få beröm. Cahill får det inte att stämma samt att Neville knappast är den spelare som dyrkar upp motståndarförsvar. Offensivt väntar alla på det nyförvärv det pratas om ska komma in i årsskiftet för Sahas storhetstid är med allt att döma över.
Till nästa match mot Swansea sticker jag ut hakan och säger att Drenthe startar, Straqualursi och Saha bildar tvåmannaanfall och både Osman och Cahill hittar sina vårformer. Det gör att alla knutar löses upp och vi vinner med vackra 3-0.
Everton- Norwich 1-1 (0-1)
0-1 (27) Grant Holt, 1-1 (80) Leon Osman.
Publik: 31 004.
Everton: Howard - Hibbert, Jagielka, Heitinga, Baines - Osman, Fellaini, Neville, Gueye (Drenthe, 70) - Cahill (Straqualursi, 60) - Saha (McAleny, 87)
Norwich: Ruddy - Tierney, Martin, Whitbread, Naughton - Hoolahan (Johnson, 73), Crofts, Fox, Surman - Holt, Morison (Wilbraham, 78)
