Fortsatt krampaktigt på hemmaplan
Marouane Fellaini räddade en poäng för Everton mot bottenlaget West Ham med sitt högerskott på stopptid hemma på Goodison Park. "The Hammers" ställde till stora problem och svarade för en väldigt bra och stabil insats men på ren och skär vilja krigade sig hemmalaget till en pinne, som tyvärr är två för lite.
Everton kommer till dagens match mot seriejumbon West Ham med en fin derbyinsats i ryggen. Fyra poäng mot lokalrivalen över två matcher är helt OK och bevisar att "The Toffees" denna säsong är bäst i stan lagen emellan. Något man definitivt inte är bäst på är att prestera på hemmaplan denna säsong 2010/2011. Endast tre segrar har hemmafansen fått uppleva på tio matcher. Nu väntar West Ham och något annat än en seger vore en stor besvikelse. Samtidigt vet vi om att EFC denna säsong ibland sviker mot sämre lag (bland annat har Wolves och Wigan fått med sig X från Goodison) Avram Grant har fått blodad tand efter att ha fått besked att klubben vill fortsätta satsa med honom vid rodret och vad skulle passa bättre för honom än att plocka med sig poäng från Liverpool?
David Moyes valde följande elva från start: Howard - Neville (c) (86) , Distin, Heitinga, Baines - Coleman, Fellaini, Arteta, Osman - Anichebe (68), Beckford (46)
Bänk: Mucha, Hibbert, Bilyaletdinov (68), Jagielka, Gueye, Saha (46), Rodwell (86)
Moyes väljer exakt samma lag som senast mot Liverpool. Återstår att se om det är rätt medicin i denna något på förhand lättare match. Frånvaron av Pienaar är nu permanent och frågan är hur samarbetet Baines - Osman kommer fungera nu när vi har hemmaplan. Beckford och Big Vic ska ligga längst fram och hugga samtidigt som Coleman får fortsätta vara arbetshäst på högerflanken.
Hos West Ham ska navet Scott Parker hålla ihop styrkorna på mittfältet tillsammans med rutinerade Mark Noble. I övrigt är det inte så mycket att säga om. Piquionne är som vanligt ett bra vapen att ha i sitt lag och just honom följde med Grant från Portsmouth när israelen gick till londonklubben.
Hemmalaget skapar fram en hörna efter bara ca 50 sekunders spel. Överlag är det Everton som börjar något bättre än gästerna även om man inte skapar något större i chansväg. Mikel Arteta ser dock något mer livlig ut än vanligt. Gästande WH oroar första gången efter fyra minuter när Piquionnes skott blockeras av Distin i straffområdet. Samme Piquionne avfyrar sedan ett skott över ribban efter dygt sex minuter. Redan efter drygt tio min märks det att bortalagets taktik är att ställa om på omställningar och såra Everton på det sättet. Mark Noble blir sedan ovanligt fri utanför straffområdet när Distin missar i markeringen men Nobles volleyskott går över.
18 minuter in i matchen kommer matchens första stora läge och det är Jermaine Beckford som är sånär att göra mål efter fint instick av Arteta. Robert Green och Tompkins i bortalaget avvärjer på ett bra sätt och förhindrar 1-0 till Everton. West Ham fortsätter att dra sig hemåt och Piquionne ligger hela tiden på rulle tillsammans med Boa Morte på ena kanten. Hemmalaget har mest boll men har svårt att få fast och etablera tryck mot Londonlagets försvarsmur. Så gäller även på fasta situationer där det nio gånger av 10 är West Ham som plockar bort bollen. Tim Cahills frånvaro är mycket tydlig så här långt i luftrummet.
Matchens första mål kommer efter 27 minuter och något oväntat är det de vitklädda gästerna som gör det:
Eleganten tillika räven Mark Noble får fritt spelrum centralt på mitten en bit in på Evertons planhalva. Louis Boa Morte tar en perfekt löpning mellan Neville och Heitinga och passningen från Noble är perfekt. Snett från sidan kommer Morte fri med Howard men väljer att spela bollen snett inåt bakåt. Där återfinns Jonathan Spector som med högern dunkar in ledningsmålet för West Ham.
Ska det bli samma visa igen undrar man som hemmasupporter? Hur som helst var inte detta speciellt bra och fortsättningen på matchen blir nu mycket intressant. Spelbilden efter målet vänder till bortalagets fördel. Nu är det West Ham som presterar bättre och som frustrerar både hemmafansen och hemmaspelarna. Man kommer allt som oftast rätt ur situationerna och spelar lugnt och behärskat. Scott Parker ser inte mycket ut för världen men det karln kan inom fotbollens regler gör han på ett mycket imponerande sätt. Med bara sju minuter kvar av halvleken är WH ytterst nära att utöka ledningen när Piquionne möter ett fint inlägg från Spector på skallen och fransmannen får se bollen studsa i stolpen, via mållinjen och sedemera ut till inspark. Mycket mycket nära 2-0 för bortalaget. Hemmafansen tänder nu till och visar sin ilska mot vad de blåklädda presterar för det är definitivt inte bra.
Slutdelen på halvleken är inte så mycket att skriva hem om. West Ham har allt som oftast tio man bakom bollen och man gör det jobbigt för Everton. Beckford har så här långt varit helt osynlig men gör ett bra jobb med tre minuter kvar när han på egen hand fixar en hörna.
Det märks att Everton inte är speciellt bra på att luckra upp motståndare eller för den delen att föra matcher. Mikel Arteta verkar ur form och avsaknaden av Pienaar tycker jag är märkligt påtaglig. Att man dessutom saknar Cahill på fasta situationer (Fellaini i alla ära men han är för ensam) spelar självklart in. Stora burop ekar över Goodison Park när domare Peter Walton blåser av första halvlek och jag kan helt klart förstå dem.
Hemmalaget har nu 45 minuter på sig att vända på steken för en förlust är inte acceptabel. Louis Saha byts in istället för Jermaine Beckford och det bytet är helt rätt i mina ögon. Det som slår en när man tittar på matchen är att Heitinga & CO ligger ovanligt högt med backlinjen. En smula sårbart? Ja det kan jag tycka. Mönstret på fasta situationer håller fortsatt i sig. Piquionne och Upson tar hand om de flesta hörnor som slås in i boxen och utan Cahill är Everton märkbart sårbart vad gäller chanser framåt i luften. Målskytten Spector får efter 56 minuter ytterligare ett fint läge när han med högern skjuter tätt över. Som sagt, omställningarna från WH är inte ofarlig för fem öre.
Allt eftersom tiden går börjar man fundera på om det ska bli någon poäng för hemmalaget. Vi visar tecken på att vi inte har nycklar till att öppna upp låset som West Ham reglat framför Robert Greens mål vilket frustrerar fansen på plats liksom en hemma i TV-soffan. Med 20 minuter kvar är det ändå någonting på gång kan man känna. Saha tråklar sig fram framför ett koppel av bortaspelare men bollen skogas bort innan fransmannen fått tag på bollen för avslut. Glädjande nog är det in inhoppare från Ryssland som efter 77 minuter kvitterar för EFC:
Avram Grants mannar sjunker djupare och djupare ner framför Green. Leon Osman lurar bort en WH-spelare vid sidlinjen och lyfter in ett inlägg. Fellaini nickar ner bollen snyggt till Bilyaletdinov som med högern smäller in ett efterlängtat kvitteringsmål på ett elegant sätt och det är numera 1-1!
Både skönt och välförtjänt måste man säga då Everton jobbat ihop till målet via slit och hårt jobb. Än finns det tid för ett segermål.
Just ett segermål kunde mycket väl Seamus Coleman stått för bara minuten senare när han tog bollen av Boa Morte i West Ham strax utanför straffområdet och med vänstern curlade ett snyggt skott bara centimeter från stolpen - mycket nära! Samme Coleman borde gjort något bättre av returen från Robert Green efter 83 minuter då irländaren blev helt naken efter en retur men lyckades på något vänster få bollen över målet. I stort sett samma situation som mot Tottenham om ni kommer ihåg den chansen (där gjorde Seamus mål för övrigt) West Hams Scott Parker var i anfallet efter nära att komma genom efter ett väggspel men ett sista sekund-ingripande från Sylvain Distin gjorde att bollen gick till hörna...
...en hörna som resulterade i att West Ham tog ledningen på nytt med bara minuter kvar:
Jag har nämnt Scott Parker förut i texten och gör det igen. Fellaini nickar undan bollen bort från farlig mark. I andravågen lägger Parker tillbaka bollen till Wayne Bridge som får tid att sikta och slå ett fint inlägg till Piquionne som i kamp med Distin åter ger gästerna ledningen via en snygg nick. Vad är det som händer? På kuppen drar Piquionne på sig sitt andra gula kort i matchen p.g.a sitt firande och han tvingas lämna planen.
Blott fem minuter kvar och West Ham är åter i ledningen. Det kunde väl inte bli en ny besvikelse av stora mått mot sämre motstånd? Dessa fem minuter renderade inte i speciellt mycket utan det var först när klockan stod på 90 minuter som hemmalaget på allvar hotade. Louis Saha sköt ett kanonskott med högern sekunder in på tilläggstiden som Green parerade väldigt fint till hörna. Ca en minut senare förlöstes Goodison Park ännu en gång när Everton och Fellaini tryckte in matchens andra kvittering:
Klockan stod på 91 minuter när Osman (likt det första målet) lyfter in en boll i straffområdet. Inbytte Jack Rodwell vinner sin nickduell och bollen når fram till Fellaini som "magar" sig fram med bollen och vänder på en femöring och skjuter. Skottet med högern letar sig förbi Green och EFC är tillbaka i matchen, 2-2!
När man väl trodde matchen var över fixar vi ändå en poäng via ett mål på stopptid som i sig naturligtvis är väldigt skönt. Hur som helst är det två poäng för lite och det är nog snarare så att vi måste börja titta oss över axeln för att bromsa lagen bakom oss, snarare än att ta sikte mot europaplatser. Denna match var ett tydligt bevis på att vi inte har det som krävs för att föra matcher. Att inte behöva föra matcher passar oss bättre. Mikel Artetas leende suktar jag fortfarande efter men det verkar inte finnas där. Vad har hänt? Trivs han inte med livet? Något är det i alla fall.
Till sist kan vi meddela att Tim Cahills Australien gått vidare till semifinal i Asiatiska Mästerskapen och att han därmed inte kommer finnas med om en vecka när det är dags för FA-cupmöte på Goodison. En klar försvagning för Everton.
