Merseysidederbyt - magi över generationer
Det finns inget derby i England med lika stark historisk tyngd som Merseysidederbyt. Endast en lummig park i ett i övrigt väl så rustikt område skiljer klubbarna åt, faktum är att du kan se Anfield Road om du sitter högst upp på Evertons Main Stand. Men riktigt svindlande blir det när man inser att blicken färdas mellan två arenor vars lag under olika perioder dominerat engelsk fotboll såväl som europeisk fotboll. Ibland samtidigt.
Howard Kendall marscherar iförd mörk kostym ut på Wembleys gräsmatta, i täten av sitt Everton som han fört till en tredje FA-cupfinal på raken. Vid hans sida går Kenny Dalglish iförd matchställ för sitt Liverpool. Nyligen korad mästare med knapp marginal före Everton, vilka vann ligan året innan. Året därefter skulle Everton återta ligatiteln. De pratar om något, såsom goda grannar gör.
Två managers. Två lag som regerade England och – om det inte vore för Heysel – Europa. Everton vann cupvinnarcupen överlägset 1985, medan Liverpool föll mot Juventus i den olycksaliga Europacupfinalen samma år. Däremot vann man året innan.
Everton borde haft dubbeln
Två lag på väg ut på Wembleys gräsmatta. Två dominanter. I den första FA-cupfinalen mellan Everton och Liverpool. Året var 1986.
Om man bortser från att det blev 3-1 till Liverpool, vilket för övrigt var djupt orättvist då Everton borde dödat matchen i första halvlek efter Gary Linekers 1-0. Liverpool hade dock Ian Rush som med sina två mål sänkte det blåa hoppet, som så många gånger förr… Ja, om man bortser från det… samt det faktum att Everton aldrig borde släppt ligatiteln till Liverpool på grund av en svag spurt… Ja, Everton borde haft dubbeln det året, inte Liverpool… Men bortsett från allt detta, så ger bilden av dessa två managers på väg ut på klassiska Wembley äkta ståpäls. Världens herrar tillika grannar i en stad som kanske inte ansågs som den mest glamourösa.
I skuggan av Hillsbourough
Det blev ytterligare en final lagen emellan. Återigen drog den röda sidan det längsta strået efter förlängning i en mycket underhållande match som slutade 3-2. Och vem avgjorde? Jo, självfallet Ian Rush, som kom in som avbytare och gjorde två mål. Matchen spelades i skuggan av katastrofen på Hillsborough, där Liverpool-supportrar tragiskt klämts ihjäl när alltför många välde in på läktaren för att få ta del av FA-cupsemifinalen mot Nottingham. Några dagar senare hade ingången till Anfield Road fyllts med halsdukar, blommor, vimplar ja, allt för att hedra de supportrar som så tragiskt lämnat jordelivet. Färgerna dominerades av rött och blått. Liverpool FC och Everton FC.
Broderlig rivalitet
Närheten klubbarna emellan har ofta varit lika stor som rivaliteten på plan, vilket är något unikt i fotbollsvärlden. Det är visserligen lite tuffare klimat nu mellan fansen, men fortfarande kan man finna båda klubbtillhörigheterna i samma familj. Till Mjölkcupfinalen 1984 (nuvarande Carling Cup) gjordes en dokumentär om 20-talet scousers (annat namn för boende i Liverpool) som reste tillsammans mot Wembley. Nästan alla arbetslösa och ölsugna, men sida vid sida satt Liverpool-supportrar och Evertonians och sjöng i bussen.
De nära banden har genom alla år präglat derbyt. Gjort det unikt.
Och det gäller inte minst på tränar- och spelarsidan. Det finns en hel del kulturbärare genom historien. Sådana som vet hur ett derby känns. De som kan överföra magin till nästa generation spelare.
Kulturbärarna
Howard Kendall var inte bara manager under Evertons mest succéfyllda period på 80-talet, han var också en av klubbens bästa mittfältare genom tiderna. Vann ligan med the Toffees 1970 och spelade cupfinal 1968. Kendall upplevde derbyn såväl som ledare och spelare.
Kenny Dalglish kommer att leda sitt Liverpool på lördag, kanske inte iförd matchställ och samma ungdomliga steg som när han var ny manager 1986. Men Dalglish har också upplevt derbyn som spelare såväl som ledare.
Faktum är att Kenny Dalglish avgick efter en trematchers holmgång i FA-cupens femte omgång 1991. Everton kämpade sig till 0-0 på Anfield och omspelet på Goodison Park beskrivs som en av de bästa matcherna i FA-cupens historia. Liverpool ledde. Everton kom igen. Om och om igen. Matchen slutade 4-4. Efter ett mål av Evertons legendariske mittback Dave Watson tog sig Everton vidare i den tredje matchen. Dalglish – som känt press under en längre tid – hade fått nog och meddelade sin avgång.
Ge igen för gammal ost
1906 spelades den första FA-cupsemifinalen mellan de båda lagen. Everton vann, och det är också den senaste segern den blåa sidan har vunnit mot Liverpool i en semifinal eller final. Något det är dags att ändra på den 14 april.
1950 möttes de ånyo i en semifinal. Denna gång vann Liverpool, men tar man en titt i laguppställningarna så finner man Harry Catterick som nummer nio i Everton och en viss Bob Paisley gjorde ett av Liverpools mål. Båda skulle senare återkomma som legendariska managers med FA-cupsegrar, ligasegrar och europeiska cuptitlar. De förde traditionen vidare. Harry Catterick var manager för Howard Kendall och Bob Paisley för Kenny Dalglish.
1971 och 1977 skulle Liverpool besegra Everton i ytterligare två FA-cupsemifinaler. Den senare efter omspel. Ett felaktigt omspel. Evertons nordirländske inhoppare Bryan Hamilton hade nämligen via mage(eller bröst) skickat in bollen i nät för ett avgörande 3-2. Domaren Clive Thomas underkände och än idag står världen (ja, eller åtminstone den blå sidan på Merseyside) frågande.
De klassiska derbyna är otaliga. Det finns så många historier. Den senaste från 2009 då unge Dan Gosling punkterade Liverpools cupdrömmar med ett magiskt mål i förlängningen på Goodison Park. Assisten kom från problembarnet Andy van der Meyde som därmed skrev in sig i Evertons historieböcker.
En ny historia skall skrivas
Traditonens makt är stor och magin hålls kvar över generationer genom kulturbärare som Kenny Dalglish, Howard Kendall, Bob Paisley och Harry Catterick och många många fler. Faktum är att Evertons senaste FA-cuptitel 1995 togs under ledning av dåvarande managern Joe Royle, som också spelat centerforward för klubben och tagit hem en ligatitel 1970.
David Moyes har aldrig spelat i Everton som hans vinnande företrädare, men nog fasen ska han kunna ro hem pokalen åt oss i år, och ta upp traditionen vi tappade efter segern 1906 samt hämnas den nesliga domartabben 1977. Och den där finalen 1986… Det skulle ju varit vårt år. Evertons år. Vi var så bra med bland annat en skyttekung vid namn Gary Lineker. Ändå snuvade Ian Rush oss på allt, mitt framför näsan.
På lördag gör vi upp med historien. Det är den blåa sidans tur i år.
