Nittiotalets Baines
Idag dominerar Leighton Baines på vänsterbacken och Goodison förväntar sig att de avgörande inläggen kommer från Bainsey, men på nittiotalet var det en annan som måttade inlägg till Duncan Ferguson eller satte in perfekta crossbollar till Anders Limpar. Hans namn: Andy Hinchcliffe.
Förutsättningarna är helt annorlunda.
Baines spelar i ett lag som visserligen har extremt god arbetsetik och sammanhållning, men de kan lira boll. Gärna efter marken. Kombinationer mellan Baines, Osman, Pienaar och Fellaini är ibland som att se flipper när det är som bäst. Särskilt om man jämför med hur det var på nittiotalet.
”Om jag slog långbollar hela tiden skulle han (Steven Pienaar) skälla ut mig”, berättar Leighton Baines i en intervju för svenska fotbollsmagasinet Match, och det säger också en del om dagens Everton.
”När jag och Moyes träffas frågar han alltid mig hur vi gjorde för att ha så bra sammanhållning under min tid i klubben. Joe Royle (dåvarande managern) säger att det är det enda Moyes pratar om när han träffar honom också.”, säger Anders Limpar till Match.
På nittiotalet var lagsammanhållningen betydligt bättre än kvaliteten på spelet och spelarna. Anders Limpar var ett lysande undantag som än idag är oerhört uppskattad i Everton. Men annars handlade det mesta om att kämpa ned motståndet. Mittfältet döptes till ”Dogs of War”. Ett epitet som skulle hänga kvar i många år. Men på vänsterbacken fanns en kille med klass - Andy Hinchcliffe.
Det fanns matcher när allt vilade på Hinchcliffe. Kändes det som. En hörna, en frispark eller ett inlägg, men det var bara Hinchcliffe som hade förmågan.
Enligt Anders LImpar var han också en tillgång i omklädningsrummet och en av de som såg till att lagandan var så pass stark.
Hinchcliffe kom till Everton 1990 från Manchester City. Dåvarande City-managern Howard Kendall är en levande legend på Goodison Park, efter en lysande spelarkarriär för The Toffees, men också som Evertons mest framgångsrike manager genom tiderna. Men det var historia då han sålde Hinchcliffe till sin förra klubb. Den engelske U21-landslagmannen hann dock bara vara tre månader i Everton innan Howard Kendall återvände som manager. Kendall var ingen stor beundrare av Hinchcliffe och det blev även en hel del spel på mittfältet under en turbulent period i Evertons historia.
Mike Walker tog över Everton-rodret i mitten av nittiotalet, bara för att sänka Hinchcliffe ytterligare då han köpte David Burrows från Liverpool. Den kanske genom tiderna minst populäre vänsterbacken på Goodison. Walker och Burrows blev dock kortvariga och under Joe Royle blommade Andy Hinchcliffe. Det blev till och med sju A-landskamper för England. En efterhängsen skada, Royles avgång och Kendalls tredje period som manager ledde till ett avslut i Sheffield Wednesday istället.
Men, när han var som bäst, så var han nog Evertons främsta anfallsvapen, som den vänsterback han var. Som Leighton Baines är idag.
