Som utlovat - fast bättre: Säsongens första seger
När domare Phil Dowd blåste av matchen på St Andrews igår vid 17.50-tiden förkunnades i och med det två saker. Dels att Birminghams svit på 18 raka matcher utan förlust på hemmaplan tog slut, men också att Everton tog säsongens första seger i Premer League och man lämnade därmed jumboplatsen. Kort och gott en skön lördagseftermiddag för samtliga "knäckkolor" runt om i världen.
Klassisk avsparkstid 16.00 är det som gäller för Everton för tredje ligamatchen i rad. David Moyes mannan reser till Birmingham för möte med Alex McLeish:s tunga Birmingham City. Inte sedan September 2009 har hemmalaget förlorat (då mot Bolton) vilket gör det hela till en svår tillställning. Hur som helst är undertecknads känsla mycket god inför matchen. Återstår att se om det står fast efter 90 spelade minuter. Everton jagar årets första trepoängare och det skulle knappast kunna komma lägligare än inför ett Mersysidederby.
David Moyes valde följande elva från start: Howard - Neville (c), Distin, Jagielka, Baines - Coleman (85), Fellaini, Arteta, Osman - Cahill - Yakubu (78)
Bänk: Mucha, Beckford, Hibbert, Heitinga (78), Bilyaletdinov (85), Gueye, Barkley
En ändring noteras i EFC jämfört med senaste ligamatchen mot Fulham. Steven Pienaar meddelas ha dragit på sig en skada på träning i veckan och missar därför matchen vilket såklart är tråkigt. In i hans ställe går Leon Osman. I övrigt kan vi notera att Coleman får fortsatt förtroende på högeryttermittfält där han imponerade på Craven Cottage. Det finns ingen plats för VM-finalisten Heitinga i startelvan medan Yakubu får fortsätta på topp efter sin fina insats senast.
Hos Birmingham noterar vi att svenske Sebastian Larsson spelar från start vilket ju såklart är trevligt ur svensk synvinkel. I övrigt är det inget större att anmärka på mer än att Evertonförsvaret får se upp för Camerone Jerome som spelar på topp. Ben Foster vaktar kassen.
Undertecknad har inte sett matchen och går helt och hållet på texter tillhörande matchen.
Som så många gånger tidigare i inledningen av matcherna var det Everton som började bäst och tog tog i spelet via ett snyggt passningsspel. De rosatröjade (dagen till ära) bortaspelarna såg inte direkt tagna eller märkta av den usla start man fått på säsongen. Leighton Baines inledde per omgående med att överlappa som vi vet att bara han kan göra. Denna vänsterflank skulle visa sig vara ett lyckat vapen under hela matchen. Den första möjligheten gick till Seamus Coleman som i ett svårt nickläge inte fick någon vidare träff. I övrigt kunde vi notera en rad hörnor för bortalaget. Spelet hade så här långt förlagts på Birminghams planhalva och framförallt på kanterna.
Halvvägs in i halvleken fick Yakubu en kanonchans när han i ett 1-1 läge med Roger Johnson fick chansen att ge sitt lag ledningen. Ben Foster fick dock fingrarna på bollen innan en hemmaspelare räddade på mållinjen och till en efterföljande hörna. Där borde Yaken gjort mål. Everton fortsatte att spela bra och firma Osman - Yakubu orsakade stora problem för hemmalagets försvar.
Efter de första 45 minuterna är ställningen fortfarande 0-0 trots stort spelövertag för de rosatröjade Evertonspelarna. Gällande bortastället tycker jag faktiskt att det är klart snyggare än fjolårets - bara en sån sak. Har jag fortfarande samma goda känsla som inför matchen? Ja absolut. Det känns bra. De 4000 tillresta EFC-supportrarna bör ha andats morgonluft med tanke på vad de sett i första halvlek. Frågan är bara om de får se till mål i andra delen från sitt lag?
Andra halvleks början såg i stort sett ut som den första. Everton hade majoriteten av spelet även om Birmingham stack upp några gånger men inget överdrivet farligt ägde rum framför Tim Howard. På tal om de tillresta supportrarna. I matchens 55:e minut spräcktes nollan just framför dem:
Leon Osman fick bollen från Baines precis vid straffområdesgränsen efter en frispark inne på Birminghams planhalva. Osmans bevakare låg lite väl långt ifrån honom vilket fick till följd att "Ossie" kunde slå in bollen på ett tillslag in framför mål. Väl där kastade sig Foster i målet för att nå bollen. Före honom dök det dock upp en fot vilken tillhörde Roger Johnson. Bollen studsade på Johnsons fot och in i det tomma målet vilket självklart var snöpligt för Birmingham och dess supportrar men desto skönare för Everton.
Bara tio minuter in i den andra halvlek hade Everton tagit ledningen och det var faktiskt det första målet på bortaplan på fyra försök. En stund senare ville hemmalaget och Stephen Carr ha straff efter kontakt med Baines i straffområdet men domare Dowd gjorde helt rätt i att fria. Det dykförsöket såg mest bara löjligt ut enligt mitt sätt att se på det. Snyggt förspel var det i alla fall av Alexander Hleb. McLeish slänge in Zigic som anfallare som tillsammans med Jerome skulle försöka fixa en kvittering. Det gav viss effekt men långt ifrån det hemmatränaren ville åt. Den som i Birmingham verkligen ville något var istället Stephen Carr som så ofta han kunde följde med upp i anfallen.
Moyes såg att Birmingham flyttade upp spelet och nu angrep på ett bättre sätt och valde då att sätta in Heitinga för att stabilisera mittfältet och plocka ut Yakubu. Tiny Tim fick då spela ensam forward. Trots att hemmalaget låg under skapade man inte alls mycket i chansväg, inte ens i luften där normalt så starke Zigic brukar orsaka problem för motståndarna.
Matchen gick mot sitt slut och Everton ordnade klockans gång på ett bra sätt. Arteta drogs ner långt nere till vänster vilket gav en frispark som i sin tur visade sig stänga matchen:
Arteta spelade bollen kort till Osman. I detta skede ville man inte ge bort bollen utan man höll i den. Baines följde med upp trots att man bevakade ledningen och fick också bollen inne i straffområdet. Birminghamspelarna vågade inte chansstöta på bollen vilket gav Baines chans att rycka ifrån sin försvarare vilket han också gjorde. Han slog sedan in bollen i boxen till en fristående Tim Cahill som snyggt slängde sig och nickade in 2-0 till Everton. Matchen var stängd!
Domaren blåste strax efter i sin pipa vilket fullbordade segern för Everton denna eftermiddag i Birmingham. Två sviter var därmed brutna vilket självklart var välkommet sett ur Evertonsynpunkt. Resultatet i sig går inte att snacka bort då Everton var det klart bättre laget. Skönt att det för en gångs skulle visade sig resultatmässigt också. I och med denna fina triumf tog vi klivet uppåt i tabellen och kan nu blicka framåt mot det första av två Mersysidederbyn som äger rum om exakt 14 dagar på Goodison Park. Kan man under eftermiddagen hoppas att Blackpool skräller på Anfield? Föga troligt - men ändå.
Till sist: Spelade ni en 1a på gårdagens match får ni skylla er själva.
ONCE A BLUE - ALWAYS A BLUE
