Sommarkrönika: Saha sover i ett syretält – annars intet nytt på värvningsfronten
När midsommarfirandet lagts till handlingarna är det åter dags att börja blicka framåt mot kommande säsong. Louis Saha gör det genom att sova i ett syretält.
I mars sprang jag och min son genom spelartunneln och ut på Goodison Parks gräsmatta till ljudet av Evertons egen hymn Z-Cars. Ja, eller att ta sig hela vägen ut på gräsmattan var strikt förbjudet och det fanns ingen publik som jublade när vi kom upp från spelartunneln. Det brukar sällan vara så de söndagar man besöker Goodison för att gå på deras guidade visning av arenan. Denna söndag var inget undantag, men samtidigt som jag provsatt David Moyes stol fick en i sällskapet se en papperslapp som någon knycklat ihop. På papperslappen stod en adress till en medicinsk klinik. Och den låg inte i England.
Dagen innan hade vi åter fått se Louis Saha göra mål och sedan linka ut med en skada. En skada som ändade fransmannens säsong och satte en ganska grov mental spik i hans karriärskista. Uttrycket knäckt är ganska milt i sammanhanget.
Guiden tog lappen och vi spekulerade i om det var någon specialbehandling som var avsedd för Saha, men mer än så fick vi aldrig veta. Det kändes dock lite kittlande att vara så nära äkta ”källmaterial”.
Kan det ha varit den lappen som sedan fick honom till Camp8 Rehab Center nära St Raphael i Frankrike?
Tack vare fransmannens twittrande vet vi att han hämtat sig mentalt och förbereder sig som aldrig förr just i St Raphael. Inget lämnas åt slumpen, och efter det hårda träningsprogrammet sover han i ett syretält, som den förre popikonen Michael Jackson gjorde på sin tid.
Se Sahas bild av sig själv: http://www.liverpoolecho.co.uk/everton-fc/everton-fc-news/2011/06/24/everton-fc-striker-louis-saha-sleeping-in-oxygen-chamber-to-prepare-for-pre-season-100252-28933072/?#ixzz1QCUE3tnj
Annars har det inte hänt så mycket på värvningsfronten även om rykten cirkulerar som en ilsken jordgetingsvärm på jakt efter någon stackare som stört deras ro. Därför känns vetskapen om en ”nysyrad” Louis Saha, som den bästa nyhet en Evertonian kan få – hittills.
Och visst, jag ska erkänna att det kändes helt makalöst att springa genom spelartunneln till ljudet av Z-Cars. ”Come on You Blue Boys”, sa guiden och slog på musiken.
Först tvekade jag med hela min kropp, för det är inte en helt normal aktion för en 41-årig yrkesverksam trebarnsfar som är sådär klassiskt svenskt hämmad. Dessutom hade jag med mig min äldste son, som jag hoppas vara en normal och förnuftig förebild för… Men ibland tar känslorna över, så jag sprang… Och låtsades vara en del av det lag som sprang ut för att möta Bayern Munchen i cupvinnarcupsemifinalen 1985.
Helt normalt. Helt moget. Vem som helst hade gjort likadant om de fått chansen.
