Droppen som fick bägaren att rinna över
Trots dåligt spel och en oförmåga att göra mål så satt jag i lördags och hoppades att få se ett sprudlande Everton mot ett bottenlag i Championship. För visst skulle vi bara vinna denna match och avancera vidare i FA-cupen, men Millwall ville något annat. Första halvlek var återigen en torftig possessionfotboll som aldrig kommer resultera i mål. Men så äntligen får vi lite medgång, en målvaktstavla och vi leder med 1-0 tre minuter före halvtid. Denna gången vågade jag jubla för visst skulle det
Men återigen så jublade jag för tidigt! Everton sin vana trogen släpper självklart in kvitteringen innan halvtidspausen via en fast situation. Redan då kände jag att vi skulle förlora, vilket vi självklart gjorde.
Nu ska jag inte beklaga mig över detta specifika resultat men jag tycker att det är symptomatiskt för Everton de sista säsongerna. För visst kan man skylla på Marco Silva men detsamma hände under Koeman och Allardyce. Vi saknar ledare, vi saknar karaktär. Tror ni att Duncan Ferguson, Gravesen, Jagielka, Carsley eller för den delen Dave Watson hade tillåtit sina medspelare att spela på detta viset? Ja vi kan nästan ta alla spelare fram till Martinez eran och de hade inte accepterat ett sådant tamt utförande på planen. För här kommer problemet, vi har inga spelare som skulle offra allt för att vinna en match, för klubben. Vi har spelare som tror att de är toppspelare men som inte vill offra blod svett och tårar. Titta på världsstjärnor som Ronaldo, Messi och Zlatan, visst har de talang men det är deras psyke, deras järnvilja att vinna och vara bäst som är deras viktigaste egenskap. Vart är vår järnvilja? Under Moyes hade vi mycket spelare som gav allt men som inte hade talang, nu måste vi hitta en bra balans med spelare som driver de andra framåt och talang för att kunna konkurrera med topplagen.
Jag hoppas att McCarthy är tillbaka snart, jag hoppas att Tosun får chansen och att vi kan köpa in en riktig buffel till anfallare för då tror jag att vi kommer att se resultat. Sen vill jag till nästa säsong se en storstädning i truppen där spelare som Walcott, Schneiderlin, Calvert-Lewin, Niasse och fler ska bort. Spelare som ska vara stjärnor behöver ledare och riktiga stjärnspelare. Richarlison, Bernard, Lookman och Sigurdsson kommer att glänsa så länge de inte får ansvaret. Backlinjen ser ganska bra ut även om vi kanske behöver ett par ytterbackar (men där behöver vi inte prioritera).
Evertons styrelse måste köpa in ett hjärta och en motor, gärna två stycken. Lägg därefter till två anfallare av rang så kan vi prata om utveckling.
Men, och det har jag påpekat tidigare, förvänta er ingen snabb förändring. Det kommer att ta tid och det mesta vi kan hoppas på de närmsta åren är en cuptitel. Tro mig jag har suttit framför TVn och skällt på Silva och ropat på hans avgång flera gånger, senast i helgen. Men när jag sansat mig och tänkt efter i några dagar så inser jag också att lösningen inte alltid är att sparka tränaren. Everton har sparkat tränare efter tränare de sista åren och det har inte tagit oss framåt alls, vi har samma menlösa, andefattiga spel nu som under Allardyce och Koeman. Vi får tyvärr börja vara riktigt hänsynslösa mot spelarna, om Coleman (som jag älskar) inte håller måttet så ska han säljas. Om vi inte har plats för Gylfi Sigurdsson på grund av att han behöver spela centralt mittfält så sälj honom. Sälj eller släpp alla spelare som inte håller måttet och sitter med höga löner, rea ut dem eller köp ut dem men bort med dem. Vi kanske får ta ett år med höga kostnader för att kunna lösa problemet.
Matchen mot Millwall var droppen som fick bägaren att rinna över, men inte gentemot Silva utan gentemot spelarna som inte verkar bry sig. De kämpar inte, visar inga känslor eller lojalitet mot laget. Hade det varit jag som spelat så dåligt mot ett sämre lag så hade jag skrikit rakt ut och kört huvudet in i väggen för att vända på det, men det är ju bara jag det…
