Eto´o har lämnat
I tisdags var övergången klar och Eto´o lämnar Everton för nya äventyr i Italien.
Det är väl inte så mycket att skriva om egentligen, med tanke på att det varit på gång under hela januarifönstret, men Roberto Martinez verkar förhalat det hela lite med budskapet att inget är klart och att det handlar om att avgöra vad som är bäst för spelaren och Everton.
Sampdoria erbjuder ett kontrakt på 3,5 år samt en möjlighet att blir direktör när karriären är över.
Eto ´o har även skrivit ett brev till Everton-supportrarna på sitt Instagramkonto, vilket ju var omtänksamt, men frågan är vad det finns för värde med ett sådant meddelande när han knappast är mer än någon textrad i Evertons långa katalog av spelare sedan 1878.
Rykten säger att han var i centrum för en del omklädningsrumsoro i samband med lagets formtapp, vilket också är själva brasklappen med personen Samuel Eto´o och har så varit under hela hans karriär.
Lägger man dock dessa spekulationer åt sidan, tror jag ändå det i förlängningen det är bra för kamerunanen såväl för Everton att han söker sig vidare.
Det var ganska uppenbart att han inte skulle få den speltid han önskade. Och någon supersub verkade inte Eto´o vara intresserad av att vara, vilket märktes då hans inhopp snarare spred förvirring i laget än att ge en injektion, med några får undantag. Han tog befälet, men det resulterade oftare i felpass än ökat tempo och smarta genomskärare. Dock påvisade han sin målfarlighet vid ett antal tillfällen.
Tempot i Premier League – med tanke på Eto´os ålder – kan vara eller bli ett problem och det myckna matchande gör inte saken bättre. Att då aspirera på att vara nyckelspelare och allt som oftast vara på plan, kräver en del.
När det var som bäst i höstas sjöng Everton-fansen med en gliring i riktning mot den röda sidan: ”You sign Lambert, we sign Samuel Eto´o, Samuel Eto´o”.
Kanske något vi får äta upp nu, men det var kul då, och det är så mycket vi får äta upp hela tiden ändå så det gäller att ta vara på glädjestunderna när de väl uppstår. Leva i nuet, när nuet är bra.
En personlig höjdare var när jag lyssnade på Everton Radio och matchen mot Burnley - då Eto´o nådde höjden på sin Everton-karriär - och kommentatorn Darren Griffiths konstaterade att han precis sagt en mening han aldrig någonsin trodde sig få uttala: ”Eto´o should have played Tony Hibbert there.”
Vi minns matchen mot Burnley och Europaspelet, hans smittande leende samt ledarskapet i vissa stunder. Men som sagt, förutom att han fick den stora äran att spela med legenden Tony Hibbert, tror jag varken Everton eller Eto ´o kommer att ha ristat in något stort i varandras själar.
