Har vi upplevt en historisk vändpunkt på Anfield?
Vändpunkter är alltid något vi fotbollsfans söker efter, åtminstone om man inte är supporter för exempelvis FC Bayern Munchen där vändpunkter endast kan vara åt det negativa hållet. Men för de flesta fans handlar hela livet åt att finna vändpunkter som förebådar en lång era av framgång och pokaler. Desperat försöker man läsa in det ena och det andra i olika moment under en säsong som definierar just vändpunkten.
Kanske jag har inbillat mig, men visst var jag med om ett sådant moment. Alldeles nyss. Phil Jagielkas osannolika strut på Anfield den 27 september 2014. Kan det ha varit vändpunkten?
I Evertons historia finns faktiskt en klassisk vändpunkt – Kevin Brocks bakåtpass.
Oxford borta i The Milk Cup (ligacupen) 1984, knappast något Evertons unga och lovande lag såg fram emot, då spelet gått minst sagt knackigt och den unge managern Howard Kendall troddes vara nära att få sparken.
Everton håller ut till den 67:e minuten då Kevin Brocks frispark in mot straffområdet förvaltas av Oxfords rutinerade vänsterback Bobby McDonald (kanske främst känd från sina år i Coventry och Manchester City).
Det finns där och då inget som tyder på att Everton ska komma igen i matchen eller överhuvudtaget komma in i säsongen. Oxfords fans sjöng med full kraft: “You´re not singing any more”.
Men så, runt 82:a minuten, pressar Evertons ettrige Peter Reid Oxfords Kevin Brock, vilken väljer att lägga ett bakåtpass till egen målvakt i det trängda läget. Evertons spelintelligente Adrian Heath ser detta och tar löpningen som gör att kan får en smörpass, rundar målvakten och sätter bollen i öppen bur.
Matchen slutade 1-1, men Everton bara fortsatte. Och fortsatte, ända till final i Mjölkcupen och på säsongens sista dag blev det också FA-cupfinal, som slutade med att den unge lagkaptenen Kevin Ratcliffe fick lyfta FA-cupbucklan. Sedan följde två ligatitlar, ytterligare tre FA-cupfinaler samt en cupvinnarcupvinst under en period som är den enskilt mest framgångsrika i Evertons historia, ledd av managern Howard Kendall som var så nära att få sparken.
Den typen av vändpunkter är unika och har du som fotbollssupporter varit med om något liknande är det bara att gratulera. Ta den till ditt hjärta som en minnesbild du kan plocka fram de flesta andra dagar då fotbollslivet inte rullar på längs någon guldbeströdd röd matta. För de flesta får nog aldrig uppleva en sådan konkret vändpunkt och jag är övertygad om att det var mitt livs enda vändpunktupplevelse.
Tills nu då...
För hoppet dör ju aldrig, annars vore det omöjligt att vara fotbollssupporter, och efter denna vecka lever hoppet att Phil Jagielkas makalösa kvittering i slutminuten på Anfield Road kan vara precis en sådan vändpunkt. I ärlighetens namn var Everton inte nära att se ut att kvittera och det gick tungt för hela laget. Inte bara på Anfield. Men så kliver lagkaptenen fram, när man minst anar det och gör det oväntade. Det som vänder säsonger, på samma sätt som Adrian Heath 1984.
Sett till hur Roberto Martinez mannar uppträtt efter kvitteringsmålet, så finns det inget som hittills bevisar motsatsen. Peppar peppar.
Var det vändningen? I så fall ska jag gå in och spela upp klippet med målet igen. Om och om igen. Njuta, tänka framåt och trumma in känslan av att allt går och det finns inget vi inte kan övervinna.
