Inför Crystal Palace vs Everton
Det handlar om en känsla. Samma känsla som uppstod efter att Everton hämtat upp 0-2 till en seger med 3-2 senast mot Watford. Den känslan. Och inget annat. För något annat finns inte.
I vart fall inte just nu. Laget är fortfarande obalanserat och verkar inte ha någon direkt taktik, förutom att kanske hålla bollen mer efter backen, spela med hjärtat och för fansen. Det kan också bli David Unsworth viktigaste avtryck som manager i Everton-historien, att han faktiskt lyckades få in lite självförtroende tack vare helgjutna insatser.
I övrigt tycks jakten på ny manager dra åt oroväckande fel håll med kandidater som tackar nej, eftersom de upplever att Everton inte kanske riktigt själva vet vem de ska anställa. Kan det till och med råda en viss lyfta mellan ordföranden Bill Kenwright och storägaren Farhad Moshiri? Hur som känns det inte som om sökandet går i rätt riktning just nu, men vi får vänta och se. Som vanligt.
Unsworth kallade förra matchen för en cupfinal och det kommer bli ett antal cupfinaler framöver. Inte minst mot Crystal Palace som nog får ses som en sexpoängsmatch i bottenträsket. Ett The Eagles som är betydligt starkare sedan Roy Hodgson fått lite ordning på laget och nog får ses som favoriter i denna match. Hur Evertons darriga försvar ska kunna hålla reda på Wilfred Zaha, får i vart fall mig att känna mig mer än orolig (men det är jag i och för sig alltid numera).
Leighton Baines tog sitt ansvar som en av de seniora ledarna i och med en perfekt straff i ett oerhört pressat läge senast. Hade den inte varit perfekt så hade Watfords målvakt tagit den. Oumar Niasse ser visserligen klumpig ut och kanske inte som någon fantastiskt begåvad fotbollsspelare, men han gör mål och skapar lägen. Ademola Lookman och Dominic Calvert-Lewin har förtjänat startplatser efter att alltför ofta förbisetts. Jordan Pickford har varit bra hela hösten och imponerade i England senast.
Så det är känslan vi får gå på. Känslan som skapades mot Watford. Känslan där inget underläge är omöjligt att ta igen.
Kanske kan en elva se ut som något i stil med:
Pickford – Kenny, Keane, Jagielka, Baines – Gueye, Baningime – Lookman, Rooney, Calvert-Lewin – Niasse?
