Inför Everton - Wigan
Wigan. Det sista hindret för att Everton ska revanschera sig från det oerhört försmädliga debaclet i fjolårets semifinal på Wembley.
En futtig match från Wembley. Det är farligt att tänka så. I alla fall om man ska ta sig till en semifinal i FA-cupen. Först väntar Wigan, Leighton Baines forna klubb.
Matchen mot Liverpool i fjolårets FA-cup värker ännu. Ända in i märgen. Det var så onödigt, så dåligt. Att få en ny chans vore den ultimata möjligheten till revansch. Inte på Liverpool, för de är ju inte kvar i turneringen, utan på sig själva. För David Moyes lag släppte semifinalen ifjol. De hade förlorat oavsett motstånd den dagen.
Everton står utan Phil Jagielka, den enda solida delen av vårt mittförsvar. Moyes försöker snacka upp Johnny Heitinga. Att han är mogen för uppgiften, med den erfarenhet han ändå besitter. Men ändå…
Trots ett par bra matcher så känns det oerhört skört i Evertons backlinje och Heitingas form har varit sämre än usel. Sylvain Distin känns inte heller som någon klippa längre, men än dock stabilare.
Vi har tjatat om svagheten i mittförsvaret så ofta nu, men faktum kvarstår, där finns Evertons akilleshäl.
Tim Howard är också tveksam, men Jan Mucha är så pass erfaren att han står pall. Tony Hibbert är definitivt borta från spel.
Mycket tjafs för en kvartsfinal i FA-cupen… kan man kanske tycka. Men David Moyes behöver sin pokal och den kom inte ifjol. Han har inte skrivit under något nytt kontrakt ännu. Det är ingen tvekan om att FA-cupen betyder oerhört mycket för Everton i år. Igen.
Lägg till Marouane Fellaini som ser det som sin enda möjlighet att ge Everton en titel, då han knappast är kvar nästa säsong.
Imorgon står allt på spel.
Everton:
Mucha – Coleman, Heitinga, Distin, Baines – Mirallas, Gibson, Osman, Pienaar – Fellaini - Jelavic
