Kryss i öppningsmatchen för Everton
Everton fick ett kryss borta mot nykomlingen Leicester i en match där The Toffees förde spelet, men släppte in billiga mål.
Då var det dags igen, en ny Premier League säsong efter en sommar fylld av VM-fotboll och som vanligt Silly-Season. Det är ändå Premier League man har väntat på och för första gången på många år har jag haft en positiv och förhoppningsfull känsla, bra nyheter har kommit med jämna mellanrum. Romelu Lukaku klar för Everton för mer än dubbla transferrekordet, Ross Barkley, John Stones med flera har valt att förlänga sina kontrakt och ingen essenstiell spelare har lämnat oss. Samtidigt har vi fått in Besic, Barry och Atsu på lån, jag finner både bredd och kvalite i den här truppen, mer än på länge.
Premiärmatch – efter vad man får kalla för en dålig försäsong rent resultatmässigt med några förluster mot betydligt svagare lag och inte en enda vinst men en intakt trupp plus förstärkningar visste man inte riktigt vad man skulle förvänta sig mot ett Leicester som hade en stark säsong i Championship med 103 poäng. En nykomling med ekonomiska muskler som kommer ge allt för att hänga kvar i den finaste ligan.
Efter skadan på Barkley och belgarna, Lukaku och Mirallas inte hundraprocentiga efter ett långt VM. Everton kändes bättre ända från början av matchen och Leicester fick jaga mycket boll, målet kom också redan i den 20e minuten efter att Everton hållt sig kvar på en hörna och Distin kommer fri med målvakten som lyckas parera ut den till McGeady, skjuter den otagbart upp i högra krysset.
Leicesters mål kommer också på en hörna, lite turligt och lite slarvig rensning av Distin rätt på Ulloa som helt ostört kan prickskjuta in bollen till 1-1 i den 22a minuten. Så det skulle bli en sådan match, vi skulle pressa på med högt bollinnehav och de skulle effektivt göra sina mål på få chanser.
Kanske inte, precis innan paus kan matchens gigant Steven Naismith pricka in 1-2 precis under ribban efter ett mycket fint sammarbete mellan Pienaar och Baines på vänsterkanten.
I en match där Lukaku hade svårt att komma till lägen och högerkanten inte är lika fartfylld som med Coleman och Mirallas som med Stones och McGeady, var det skönt att vänsterkanten levererade och våra mittfältare avslutade två gånger om.
Det var en jämn match som böljade fram och tillbaka, Everton anföll och Leicester kontrade. Det slutade också med 6 skott vardera då Everton hade 3 på mål och Leicester 2.
Leicester andra skott på mål skulle också bära frukt för dem, på en kontring när Distin och Jagielka båda går på bollhållaren och lämnar Wood fri att skjuta in bollen till 2-2 i den 86e minuten.
Matchen påminner väldigt mycket om öppningsmatchen förra säsongen mot Norwich, även den slutade 2-2 efter att vi haft ledningen och tappat. Det är ett återkommande problem som måste ses över då jag är med på att man vid 2-1 innan paus går ut och letar efter ett tredje mål i andra halvlek men vi får inte tappa fokus bakåt och släppa till så billiga mål.
Men jag tar ett kryss i en öppningsmatch borta, fast det hade varit underbart skönt att börja säsongen med en tre-poängare.
Martinez sa efter matchen att vi borde ha vunnit och känslan de lämnade med var besvikelse efter Leicesters sena kvittering. Men de hade inte varit Martinez om han inte haft något positivt att säga och de var fina mål vi gjorde.
Matchens spelare: Steven Naismith
NSNO
