FC Utrecht - Feyenoord1 - 2
Merseyside
Det 223:e Merseyside derbyt slutade oavgjort efter att kaptenerna klivit fram. Gerrard med en frispark och Jagielka med ett drömmål.
En match som på förhand får klassas som ett "ångestderby". Ångest för den som förlorar och en nystart för vinnaren.
Everton ställde upp med många defensiva spelare på planen för att säkra upp ett blekt försvar.
Inledningsvis tog Liverpool tag i taktpinnen och släppte i princip aldrig den, utan Sterling kom hela tiden fram på sin kant.
Det var en ineffektiv Balotelli tillsammans med en storspelande Howard som gjorde att de länge stod 0-0.
Eftersom Coleman var skadad spelade vi Hibbert på högerbacken en ekvation där summan blir något mer defensiv, därför skulle anfallen komma via Baines på vänsterkanten.
Vi försvarar bättre men anfaller taffatt och tillsynes utan någon plan, hellre en "safe" passning bakåt en riskabel öppnade passning framåt.
Det bästa läget och det enda jag kan räkna som en målchans är Lukakus missade nick som hade varit farligt ifall Lukaku fått huvudet på bollen, Liverpool anföll och Hibbert hade svårt att hänga med Sterling.
Kanske skulle vi kriga oss till ett kryss.
Tills... Gerrard smeker in en frispark utanför straffområdet.
( 1-0 Gerrard )
Det ser ut som de har gjort i matchen, Everton spelar försiktigt trots ett underläge, det känns som att mirakel ska till för att vi ska ta nmed oss något från Anfield.
Miraklet
En hörna för Everton, den andra eller tredje som ser ut att bli resultatlös och studsa ut till ingemansland. Nej.
Jagielka bestämmer sig för att dra till på halvvolley och bollen skruvar sig otagbart upp i det högra krysset.
Vilket drömmål av våran kapten, så viktigt. ( 1- 1 Jagielka )
Eftersnacket
Det var en del förhoppningar man hade om tre poäng, de första på 15 år på Anfield isåfall mot ett Liverpool som börjat väldigt blekt.
Men det har vi också, med tanke på matchbilden får vi vara mer än nöjda med ett kryss.
Nu laddar vi om batterierna för att flyga de ca 360 milen till Krasnodar på torsdag.'
NSNO
