Minnet av Jeff Astle
Nio minuter in i matchen mellan Everton och WBA kommer åtminstone de senare fansen att applådera i en minut för att påminna om kampanjen Justice For Jeff. Även Everton-fansen är inbjudna att deltaga.
I varje match denna säsong har de applåderat och kampanjen bygger på att uppmärksamma och skapa rättvisa åt de fotbollsspelare som drabbats av hjärnskador på grund av sitt fotbollsutövande.
Justice For Jeff drivs av hans efterlevande familj. Applåden sker efter nio minuter, eftersom Astle var en klassisk nummer nio.
Jeff Astle var en centertank som skrev in sig i West Bromwich Albions såväl som Evertons historia. När WBA mötte Everton i FA-finalen 1968 hade Astle gjort mål i varje omgång fram till finalen, vilket var helt unikt.
WBA ställdes mot ett stjärnspäckat Everton med namn som Brian Labone, Howard Kendall, Alan Ball, Colin Harvey och Ray Wilson, för att nämna några. The Toffees hade höjt bucklan 1966 efter en historisk vändning av ett 0-2-underläge till seger 3-2. Laget drevs av det magiska mittfältet med Ball, Harvey och Kendall – The Holy Trinity - som under säsongen 1968/69 skulle spela en magisk fotboll för att kröna det hela med en ligaseger 1969/70.
Men just denna majdag var det stumma Evertonben som mötte WBA och Jeff Astle. Mållöst efter full tid och sedan förlängning hjälpte inte och mycket riktigt så var det Jeff Astle som avgjorde med matchens enda mål bara ett par minuter in i förlängningen.
Mål i varje omgång och de flesta kom från hans huvud och kanske någon balja från högerfoten. Men just denna dag skickar han upp en boll i nättaket med ett vänsterskott!
Ödets ironi för Everton, men en stor dag för Astle och WBA.
En hyllning:
https://www.youtube.com/watch?v=lpxWOmzE3Rs
