Lagbanner
None shall pass
None shall pass!

None shall pass

Manchester City imponerade allra mest i den andra omgången av Premier League och när de gör så kan det vara svårt att se hur man ska kunna stoppa dem över huvudtaget. Everton drar likt Chelsea förra helgen ut i strid i syfte att hålla bron med värdighet. Det kommer gå åt helvete, som i Monty Python-filmen ”The Holy Grail”.

Kan inte minnas när jag senast blev så glad, lättad och nästan euforisk över något som Everton FC presterat. Segern mot Southampton var magnifik och smakade alldeles underbart. Inte bara för seger med hela 3-0 borta mot ett lag vi haft svårt för, utan mest därför att allt var så rätt. De spelare som måste vara bra, var magnifika. Romelu Lukaku, Ross Barkley och John Stones är diamanterna som kan gnistra mer än allt annat. Bara de är på humör, och de var dom!

Styrkebesked men nu väntar Sovjet

Även styrkebesked från James McCarthy, Tom Cleverley , Seamus Coleman och Phil Jagielka. Mest av allt gladde dock Arouna Koné. Jag hade tappat hoppet. Och säkert de flesta med mig. Skador och taffliga insatser. Han var borträknad. Men så kliver han in som avbytare mot Watford och kvitterar. Precis sådär som Roberto Martinez alltid sagt att han kan göra, men det var ju som när Peter ropade efter vargen. Och inte var det någon engångsföreteelse heller, då han var än mer magnifik mot Southampton. Everton gick också framåt. Starkare, mer bestämt och fick därmed användning för våra genombrottsspelare. Dessutom med två man på topp och Barkley strax bakom.

Allt är helt enkelt underbart om det inte vore för att vi har Manchester City i nästa match. De som skulle vara så trötta och slut..? David Silva dansar fram, Yaya Touré tar allt bakom, på sidan och eventuellt även framför Silva medan Sergio Aguero ser sådär ostoppbar ut. Ungefär som att bara han får bollen så blir det en målchans. Och som inte detta vore nog så har lagkapten Vincent Kompany vaknat och börjat göra mål på löpande band! Det är visserligen allmänt känt att City har den högsta nivån när det stämmer för dem, men fasen att behöva möta dem mitt i ett sådant stim. Det är som att möta Sovjet i hockey i början på 80-talet. Bara att ta på sig hjälmen och gå ut och ta emot. Våg efter våg av förnedring.

Manus från Monty Python

Det man kan hoppas på är att Roberto Martinez lyckas bygga in samma naiva övertro som det amerikanska OS-laget i hockey hade i Lake Placid 1980, då de faktiskt besegrade mäktiga Sovjet med ett gäng college-spelare. Jose Mourinho försökte nog senast, vilket man i och för sig förstod först efter matchen, då han hävdade att Chelsea var bättre i andra och att 3-0 var ett ”Fake result”.

Mourinho påminde om den svarte riddaren i Monthy Pythons film ”The Holy Grail”. För en gångs skull räcker nog inte taktiktavlan här och det är en helt annan plan som gäller. Ett manus, skrivet i förväg, där hjälteglorian riskerar att sänkas ned i förnedring och det finns egentligen ingen botten i djupet. Hur än optimistisk, enögd, självsäker man än är. Roberto Martinez nästan verklighetsfrånvända optimism eller Jose Mourinhos extremt kaxiga enögdhet om det egna lagets förmågor.

Bifogar utskriften av motståndarnas manus inför möte med Manchester City samt även själva filmen:



Man C/King Arthur: ”You fight with the strenghts of many men Sir Knight!”

Motståndarna/Svarte riddaren möter med beslutsam tystnad. Lite olika här dock, Martinez ler nog och är sugen på att gå på, medan Mourinho redan parkerat sig framför The Bridge.

MC: “I am Arthur. King of the Britains.”
Ödmjukhet behövs inte när man är rikast, trots att det egentligen är Chelsea som är ligamästare.

M: Tystnad. Beslutsamhet.

MC: “I seek the finest and the bravest men in the land to join me in the court of Camelot-“
Måste alltid börja med att försöka värva. Bättre att ha dem på den egna bänken än som motståndare.

M: Tystnad.

MC (börjar tycka tystnaden är märklig): ”You have proved yourself worthy. Will you join me?”
De kan inte låta bli…

M: Tystnad

MC: “You make me sad. Come Patsy.”
Patsy är Pellegrinis assisterande i form av en människa som låtsas vara en häst.

M: “None shall pass!”

MC: “What?”

M: “None shall pass.”

MC: “I have no quarrel with you good sir knight. But I must cross this bridge.”

M: “Then you shall die.”
Nu börjar det likna något!

MC: “I command you as king of the Britains to stand aside!”

M: “I move for no man.”

MC: “So be it”
De drar sina svärd och kampen börjar. Här kan det också vara lite olika strategi. Exempelvis fokuserar Mourinho på att parkera sig vid bron, medan Martinez går till motattack för att ta initiativet med risken att springa bort sig. Kung Arthur/MC hugger av den svarte riddaren ena armen.

MC: ”Now stand aside worthy advisary.”

M: “Pff, It but a scratch.”

MC: “A scratch? Your arms of!”

M: “No it is´nt!”
Mourinhos läkarteam sitter som fastfrusna på bänken av rädslan att få sparken, när någon bara försöker pusta ut och vinna tid.

MC: “What´s that then?” (pekar på armen som ligger på marken.)

M: ”I had worse.”

MC: ”You lier!”

M: “Come on you pansy.”
Fäktas igen. Svarte riddaren/M mister sin andra arm.

M: ”Victory is mine.”
Kung Arthur/MC ställer sig på knä och tackar herren (högre ekonomiska makter), bara för att svarte riddaren/ börjar sparka på honom.

M: “Come on then.”
Kung Arthur/MC reser sig upp.

MC: “You are deep brave sir knight but the fight is mine.”

M: “Oh, had enough a..?”
Värt att notera att i detta läge är Jose Mourinho fortfarande helt övertygad om en seger, medan Martinez fortfarande kan se bra insatser som beskrivs i termer som ”phenomenal”.

MC: “Look you stupid bastard you got no arms left!”

M: “Yes I have.”

MC: “Look!” (pekar på armarna som ligger på marken)

M: ”Just a flesh wound.” (fortsätter att sparka)

MC: “Look, stop that!”

M: “Chicken… Chicken!”

MC: “Look I have your legs!”

M fortsätter att sparka, Kung Arthur/MC hugger av ena benet.

M (upprörd): ”Right! I do you for that!”

MC: “What?!

M: “I ´ll kill you!”

MC: “What are you going to do? Bleed on me?”

M (försöker hoppnicka på ett ben): ”I´m Invinsible!”

MC: ”Your a loney!”

M: ”The Black knight always Triumph! Have at you! Come on then!”
Andra benet hugs av.

M: ”Alright, we call it a draw.”

MC: “Come Patsy.”

M: “Oh, I see running away aey! You yellow bastard. Come back here and take what´s coming to you. I´ll bite your legs of!”

I detta läge är vi nu framme vid presskonferensen efter match.

Hoppas på ett annat manus idag, men fruktan är som ovan.
 

Per Malmqvist Stoltskribentper@gmail.com@permalmqvist2015-08-23 13:35:00
Author

Fler artiklar om Everton

Bland finstämda pianon, Newcastle-spelare och en världsberömd materialförvaltare