Nycklar till framgång mot WBA
Tre viktiga nycklar till framgång och en förhoppning.
Passion
Evertonspelarnas något nyvakna passion till att kriga för varje millimeter på plan och drivas av viljan att vinna i högre grad än att flytta boll en extra gång i sidled, måste brinna vidare och lågan kan nog bli något mer intensiv. Visst, de ska inte glömma sin spelidé, men inte heller klubbmärkets betydelse. Goodison Park måste åter bli det fort som the Old Lady varit under större delen av hennes ärorika historia. Särskilt i en kamp mot ett Tony Pulis-inspirerat West Bromwich. Pulis lag har under årens lopp varit mardrömsmotståndare och det finns inget som tyder på att det blir annorlunda ikväll.
Hörnor
Lyssnade på Everton Radios utmärkta kommentatorer härförleden som numera är extra nervösa när Everton ska slå hörnor! Uttrycket att försvara sina egna hörnor har blivit ett begrepp som alltmer panikartat konstateras som en sanning. Och inte är det bättre när motståndarna slår sina hörnor och The Toffees ofta får kapitulera mot tunga nickspecialister efter vek eller dålig markering. För dåligt helt enkelt! Här krävs skärpning nu!
Joel Robles
Spanjoren börjar växa in i rollen som straffområdets härskare och det kommer att bli minst lika tufft mot WBA. Tillsammans med John Stones och Phil Jagielka måste straffområdet fredas, där koncentration, självförtroende och vilja är de centrala beståndsdelarna.
Förhoppning
Kevin Mirallas spelar med smärta, men som han gjorde det mot West Ham! När belgaren är i form kan han på egen hand avgöra matcher. Och tänk om Ross Barkley också kunde släppa lite av det ok han antagligen känner sig tvungen att bära just nu, det vill säga vara den spelare som gör skillnad i anfallsspelet. Bort med det och tillbaka till att spela fotboll med ett leende, vilket också Martinez efterlyst. Tillsammans och i form kan Barkley och Mirallas vara skillnaden mellan en topplacering och en medioker mittenplacering. Ja, eller – hemska tanke – en nedflyttningsstrid.
