Nyförvärvets tvärvändning – den moderna supportens stora dilemma
Arnaut Danjuma valde i sista sekund att nobba Everton, i januari. Nu är nederländaren klar för klubben, bara att halvår senare. Och blir ett tydligt bevis på en modern fotbollsspelare, som supportrar har svårt att acceptera.
Den 21 januari blev Arnaut Danjuma klar för Everton. Trodde alla. Men i absolut sista sekund skedde vändningen ingen såg komma. Fem dagar senare presenterades han, av Tottenham.
Tiden i Spurs blev långtifrån vad Danjuma tänkt sig. Nio matcher och ett mål blev facit och nederländaren återvände till sitt spanska Villarreal, innan historien fick en högst spektakulär upprepning.
Den 23 juni blev Arnaut Danjuma återigen klar, för Everton.
Arnaut Danjuma Groeneveld föddes i Lagos, Nigerias mest folkrika stad. Hans nigerianska mamma och nederländske pappa skildes tidigt åt och Arnaut spenderade delar av sin uppväxt som hemlös, innan han togs om hand av en holländsk fosterfamilj.
Fotbollen blev tidigt Danjumas räddning. Efter att ha tagit sig upp genom det inhemska ligasystemet skrev han på för den belgiska toppklubben Club Brügge 2018. Det var också i samma veva som han skulle komma att få sitt stora nationella genombrott. När det blev debut i både U21 och A-landslaget.
Dock var det först på de brittiska öarna som den offensive spelaren skulle få sitt stora internationella genomslag. Under sin andra säsong för Bournemouth gjorde anfallaren som även gjort sig bra i rollen som winger, tio mål inom en månad, och Championship förbyttes snabbt mot La Liga och Villarreal.
I Spanien lätt succén inte vänta på sig. Under debutsäsongen för de gula ubåtarna blev det sex Champions League-mål. Bland annat avgjorde han med matchens enda mål kvartsfinalen hemma mot självaste Bayern München.
Det blev vändpunkten, åt fel håll. Efter skador blandat med sämre insatser på plan har nederländaren hamnat allt längre ner i prioritet. Sedan Quique Setién ersatte nuvarande Aston Villa-managern Unai Emery, har Danjuma främst setts som utfyllnad.
Därför har 26-åringen nu fått ställa in siktet på annat håll. På de brittiska öarna där den internationella karriären en gång i tiden tog fart. I klubben som precis som Danjuma letar efter en väg tillbaka till sina forna dagar.
Evertons värvning av Danjuma har skapat stora rubriker och väckt starka känslor. En värvning som gett både ris och ros. En värvning som verkligen belyser att den moderna fotbollsspelaren primärt är en yrkesman.
Många supportrar ser fortfarande Danjumas tvärvändning i januari som ett svek. Att han har pissat på deras största kärlek och nu bara återvänder med svansen mellan benen, när han inte har något annat val. För att själviskt rädda sin egen karriär. En åsikt som faktiskt inte går annat än att acceptera.
Andra supportrar väljer att blunda för ovanstående fakta. Truppen är just nu så tunn, så svag och i så stort behov av bättre yrkesmän att de emotionella värdena helt enkelt få stå åt sidan. Så länge nyförvärvet gör klubben bättre på planen.
Att Arnaut Danjuma är en modig yrkesman råder det inga tvivel om. Att han kommer få extra stor press, extra lite tålamod och extra mycket hat om det går emot är också ett faktum.
Det finns helt klart två sätt att se på Danjumas agerande. Att acceptera eller fördöma. Dilemmat som vi Everton-supportrar ställs inför på ett mer extremt sätt än någonsin förr.
Danjumas beteende blir ett bevis på den moderna verklighet där spelare på ett ännu tydligare sätt ser sin klubb som arbetsgivare. Som vilket företag som helst. Med större vikt på den egna resan i arbetslivet. Med mindre fokus på klubbarna som hjälper till på vägen. Med risk att känslorna till klubbarnas supportrar försvagas.
Moderna fotbollssupportrar har i allt större utsträckning börjat hålla på spelare istället för lag. Att byta ut supporterskap för Manchester United, Arsenal eller Everton, till att hålla en extra tumme för Messi, Zlatan eller Arnaut Danjuma. Oavsett vilken tröja spelaren drar på sig.
Gwladys Street har genom åren blivit ett med spelare som Duncan Ferguson, Leighton Baines och Seamus Coleman. Något som gått från att vara relativt vanligt till ett alltmer fridlyst fenomen.
Everton kommer sannolikt aldrig att bli ett med Arnaut Danjuma. Men tillräckligt bra resultat på planen kan faktiskt få negativa känslor att svänga. Till och med få det delvis bespottade nyförvärvet att bli omtyckt.
Jag har i alla fall landat i att, jag vill att mitt lag ska vara så bra som möjligt. Precis som vilket företag som helst. Och hur tråkigt det än låter så bygger det på att yrkesmännen på planen presterar så bra som möjligt.
Jag kommer alltid att föredra en Leighton Baines över en Arnaut Danjuma. Men jag kommer också att acceptera yrkesmännen i den moderna fotbollen.
Jag kommer att hålla på Arnaut Danjuma så länge han bär den blå tröjan. Så länge han gör sitt bästa på planen. Så länge han gör mitt Everton bättre.
Men ett kysst klubbmärke kommer inte kännas, ett dugg.
TV: Everton säkrar PL-kontraket efter kanonträff
