Everton - Bournemouth1 - 0
Ödesmatch på söndag
Då är dagen snart här, dagen då Evertons öde avgörs. Efter en usel säsong är vi återigen i träsket och riskerar att åka ur Premier League. Ångesten är påtaglig.
Ödesmatch på söndag! Jag måste erkänna att jag har svårt att skriva denna inför artikel, stressen är påtaglig. Sista tiden har jag till och med haft svårt att titta på matcherna. Ska detta bli första gången sedan 50-talet som the Toffees från Liverpool åker ur högsta serien? Om vi klarar oss kvar så är det inte pga att vi är ett bra lag utan mer för att det finns andra lag med större problem. Vi saknar anfallare, målskyttar. Detta är inget nytt utan ett välkänt problem inom klubben. Moshiri själv lovade en ny anfallare under januarifönstret, väl medveten om vår svagaste lagdel. Calvert-Lewin är vår bästa forward men han är skadebenägen och spelar väldigt sällan tre matcher i rad. Sedan har vi Maupay som har gjort ETT mål denna säsongen trots nästan 30 matcher spelade. Uruselt, Yerry Mina har gjort dubbelt så många.
Frank Lampard är uppenbarligen en tämligen usel tränare och personligen tror jag att Dyche hade klarat kontraktet utan större problem om han haft ansvaret under hela året. Nu ska det tilläggas att Dyche inte är en favorit hos mig, han har en "no nonsense" attityd som jag ibland har svårt för. Han prioriterar hårt arbete ofta på bekostnad av kreativitet. Han var inte mitt val till tränare men klarar vi oss kvar så anser jag ändå att han bör få vara kvar. Vi behöver en sådan tränare för att stabilisera klubben, gå tillbaka till grunderna. Med det sagt vill jag ändå påstå att om vi köps upp, som ryktena gör gällande, så tror jag att han sparkas.
Vi vet alla vilka problem vi har och har haft i flera år, vi är tyvärr väl medvetna om dessa. Så därför väljer jag att ägna resterande denna inför match artikeln till att prata om just den, matchen, ödesmatchen.
Calvert-Lewin är förmodligen skadad och det är ett stort minus då hela vårt spel lyfts när han är inne. I övrigt så är flera osäkra, kanske speciellt våra ytterbackar. Everton har de senaste åren haft svårt för just Bournemouth vilket är oroande, dock så har Dyche ganska bra statistik så jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Dessutom är inte detta en vanlig match, det är en cupfinal. Goodison kommer att gunga, fansen kommer att göra sin del. Det kan jag lova! Om spelarna visar desperation, kämpaglöd och hjärta så har vi en stor chans att vinna och på så sätt säkra kontraktet. Det som oroar mig är hur vissa spelare har kontraktsförslag där deras kontrakt förlängs OM vi klarar oss. Åker vi ner så är de fria att gå. Hur påverkar det motivationen? Dyche är känd för att tvinga alla att ge 100%, hoppas bara att han kan göra det igen på söndag. För där ska diskussionen vara, vi ska vinna och själva klara kontraktet. Under veckan har jag sett många diskutera eventuella scenarion där vi klarar oss kvar oavsett vinst. Visst räcker det med att ingen av Leicester och Leeds vinner så klarar vi oss men vi har hemmaplan mot Bournemouth, vi måste ha vinst som mål. Vi kan inte heller fokusera på andra lag utan vi måste klara det själva, ingen kommer att göra oss några tjänster.
Vi kommer förmodligen inte spela på något annorlunda sätt än tidigare matcher under Dyche. Vi kan nog förvänta oss liknande spel. Kanske med undantag av forwardspositionen, Calvert-Lewin borta skulle innebära att han får välja mellan en totalt meningslös anfallare i Maupay, en väldigt ojämn och oerfaren Simms eller komma på en annan lösning.
För min egen del så föredrar jag till och med Yerry Mina på topp, han skulle terrorisera försvararna. Men nej det ska vi inte göra, han ska äga försvaret. Nej, det får allt bli någon mittfältare för min del. Varför inte Onana eller Doucoure? Båda tror jag blir jobbiga för försvararna och de har självförtroende i avslutsituationer, kanske främst Doucoure. Gray finns såklart också men Dyche verkar inte vilja spela honom på topp.
Här kommer min startelva, kanske inte den troliga men MIN:
Pickford
Mykolenko Tarkowski Mina Godfrey
Iwobi Doucoure Gana McNeil
Onana
Gray
Ångesten finns där, stressen, illamåendet och rädslan också. Hoppas att vårt älskade lag kan höja sig en sista gång och städa av Bournemouth. Då ska vi fira, då är sommaren räddad. Up the toffees!! NSNO!!
