Önskas hårda paket Martinez?
HoHoHo.. en julaftons morgon som denna ägnas att försöka paketera ihop något att lägga under granen åt Roberto Martinez. Det lutar åt att det blir hårda paket som nissarna i verkstan snickrat ihop och slänger iväg på släden som ska ta oss in på det nya året och ett 2016. Frågan är bara vem som ska fånga paketen där i släden för som det är nu så är chansen stor att paketen flyger förbi och Martinez kommer fram tomhänt till alla oss önskande och luttrade Everton supportrar.
Då Martinez tog över Everton var det ett skifte från det hårt arbetande kollektivet med några individuella spetsar som bröt ner sitt motstånd över 90 minuter med klassiskt "jävlar anamma". Motståndarna lämnades inte utan blåmärken och skavsår, hemmapubliken älskade detta lika mycket som lagen som besökte Goodison Park fruktade att åka dit för att spela. Trots att klubben lyckats etablera sig strax under toppen och var att räkna med på övre halvan varje säsong suktade samtidigt merparten av de blå supportrarna efter lite mer finess och ett spel som inte var lika förutsägbart som de senaste 10 åren. Ett spel som skulle ge oss en efterlängtad titel igen efter många års fastande.
Den spanska fotbollen gjorde sin entré med buller och bång, det var en förändring som natt och dag och plötsligt var Everton med i Champions League racet men man föll på målsnöret och kom 5:a första året under Martinez ledning. Tron och hoppet hade återvänt i klubben och på läktarna då det spelades en mycket underhållande fotboll i kombination med det gamla hårdföra Everton med sitt "jävlar anamma". Precis så och på det sätt som den vanliga blå supporterna hade hoppats och trott att ett managerbyte av detta slag skulle innebära, det här var julafton en hel säsong som kulminerade i Maj 2014...
Men precis som julafton med allt från gröten på morgonen, dopp i grytan till lunch, julbordet med allt överflöd och till sist det löjligt stora gottebordet så blir det för mycket av det goda och jag längtar efter vardagen igen. Ja, jag tycker helt ärligt att det är skönt det är över och att det är ett år till nästa gång. Är detta vad Everton blivit under Martinez, lite för mycket av det goda med delikatesser? Har mitt Everton blivit ett modernt julbord där det i stället för revben, sylta, grovhackad leverpastej dukas fram fina brittiska ostar, spansk iberico skinka, belgisk choklad och utsökt fransk champagne?
Jag vägrar tro och acceptera att det inte är möjligt att njuta av de bägge stilarna, den gamla och den nya. Kanske till och med en mix av detta ihop? Efter att andra säsongen och nu halva 3:e under Martinez ledning sett Everton dala i tabellen och stagnera som fotbollslag så är jag övertygad om att det var stora delar av arvet från Moyes uppbyggda hårda mentalitet uppiffat med Martinez spelglädje och finess som resulterade i att klubben sniffade på Champions League direkt. Det är hit Martinez måste hitta tillbaka igen om det ska bli jul ännu en gång i Maj.
Dagens Everton är en fröjd för de flesta att titta på med en frejdig men naiv anfallsfotboll och flertalet individuella spelare av allra högsta klass. Även om Premier League bara blir jämnare och jämnare så borde dagens trupp i Everton vara med där uppe och fightas om CL platserna, åtminstone sniffa på dem och känna doften av julskinkan på de lag som nu besitter de 5-6 första platserna i ligan.
För att knyta ihop julsäcken i år så tror jag det behövs ett par hjärte- och ryggrads spelare av den hårdare skolan som balanserar upp hela vårt gottebord. Därför stoppar jag ner Lee Carsley, Alan Stubbs och Duncan Ferguson i en ny version och det i form av 3 stenhårda paket. Detta tillsammans med någon modern Nigel Martyn som kan fånga dem då jag kastar ner paketen till dig från min släde kommer att göra din lycka Roberto.
Inte bara din utan tusentals andra blå utsvultna, härdade men fantastiska och unika supportrar till Everton FC.
God Jul alla / Tomten
