Överpresterarna i Everton hösten 2013
Hösten 2013 har överträffat förväntningarna med råge. Roberto Martinez har fått sitt Everton att spela vacker possessionfotboll och samtidigt varit ligans mest svårslagna lag. Egentligen är det mesta positivt, men det är ändå läge att lyfta fram några spelare som överträffat extra mycket i förhållande till förväntningarna samt ett par spelare där det finns mer för Roberto Martinez att förlösa.
Faktum är att det har varit oerhört svårt att begränsa listan av överpresterare till endast sex spelare. Senast jag var med om en situation där så många spelare utvecklades på samma vis var 1984/85 och då vann vi ligan, cupvinnarcupen och var endast en förlängning ifrån att ta hem FA-cupen och en magisk trippel. Men det är nya tider med andra förutsättningar numera, men när jag under några artiklar framöver kanske gör jämförelser med Evertons storheter från 60- och 70-talen samt 80-talet, så är det inte tack vare någon form av yrslig hybris, utan det var nästan 30 år sedan jag kunde se något i stil med vad Roberto Martinez gjort med laget under hösten 2013. Men… han har inte vunnit något ännu.
Överpresterarna
1.Tim Howard
Aldrig har Tim Howard varit så här bra i Everton-målet. Inte nog med att han gör fantastiska och avgörande räddningar, han är säkerheten själv. Snabba reaktioner och en naturlig atletisism har ibland solkats ned av återkommande misstag. Inte ofta, men med jämna mellanrum och en världsmålvakt bedöms på sin jämnhet och det är egentligen först denna säsong Howard kan betecknas som en världsmålvakt. Everton är ligans mest svårslagna lag och mycket av det kan tillskrivas Tim Howards målvaktsspel och hur han samverkar med backlinjen.
2.Seamus Coleman
Everton kan nog ståta med ligans bästa ytterbackspar. Seamus Coleman har under hösten tagit ett nytt jättekliv i sin utveckling. Kraven på ytterbackar är betydligt högre i modern toppfotboll än tidigare. Ena sekunden ska du vara en kreativ och målfarlig ytter och i nästa moment en effektiv försvarsspelare. Seamus Coleman behärskar båda konstformerna. Kan han behålla sin nuvarande höga nivå? Kanske finns där ytterligare en nivå? I så fall har vi en av de allra främsta ytterbackarna i Europa.
3.James McCarthy
Everton förlorade Marouane Fellaini och man undrade lite vem som skulle hålla ihop mittfältets defensiva del (Fellainis favoritposition och långsiktiga roll har alltid varit den defensive mittfältarens). Till mindre än halva priset - som ändå kändes som rejält i överkant för den unge irländaren - envisades Roberto Martinez att under utdragna förhandlingar med Wigan få över James McCarthy. Tillsammans med Gareth Barry bildade McCarthy nästan direkt ett solitt mittfältslås. McCarthy har inte alls lovsjungits lika mycket som Romelu Lukaku och Ross Barkley, men frågan är om inte irländaren är den som gjort störst avtryck för laget. Martinez talar redan om McCarthy som en framtida kapten och det var länge sedan man såg en mittfältare i Evertons tröja som behärskar flytande passningsspel lika bra som dominerande närkampsspel. Det är nästan som man kan tänka sig att göra en liknelse med en viss Paul Bracewell från Evertons mästarlag i mitten på 80-talet. En liknelse som för många kanske inte säger så mycket, men för dom som var med då, säger den allt.
4.Gareth Barry
Många var vi som trodde Barrys tid på toppnivå var över, men höstens insatser för Everton talar ett motsatt språk. Han är själva smörjmedlet i Evertons väloljade maskineri. Han länkar upp, spelar enkelt, rullar på, är alltid spelbar. Långsamheten märks knappt, för han står ju alltid där, spelbar för att sedan rulla vidare. Inte sedan The Holy Trinity på 60- och början av 70-talet med Howard Kendall, Alan Ball och Colin Harvey eller 80-talets Trevor Steven, Paul Bracewell, Peter Reid och Kevin Sheedy har Everton haft ett centralt mittfältsspel som under denna höstsäsong. Mycket av det är Gareth Barrys förtjänst.
5.Ross Barkley
Som alla Evertonians har väntat på den unge mannens genombrott… Hans förmågor har varit uppenbara så länge. Benbrott och en David Moyes som inte visat något förtroende för Barkley har dock skjutit upp genombrottet. Han har ”Det” som en sann mittfältskreatör bör ha och kan mycket väl bli ett av de stora namnen i den engelska fotbollens historia.
6.Romelu Lukaku
Belgarens mål har varit oerhört centrala för Evertons suveräna start, därav hans plats på listan. Hans kraftfullhet som suger musten ur motståndarna och bäddar väg för övriga spelare. Det finns dock saker att jobba på, för i perioder då målen tryter –vilket händer alla forwards – måste han slipa på sina targetspelaregenskaper genom att bli bättre på att behålla och fördela boll.
Överpresterare under 2014?
Sedan finns två spelare som är och väldigt nära sin egen nästa nivå, men inte riktigt där ännu.
1.Leighton Baines
Ja, jag vet, Bainsey är oerhört bra och sannolikt den bäste vänsterbacken i ligan just nu. Men kreativiteten och glädjen på vänsterkanten kan nå ännu en nivå för det har inte sprakat lika mycket på hans kant i år. Når han dit så kommer Everton och England att förfoga över en vänsterback som har få övermän i världen. Stannar han i Everton, tar en titel med laget och gör ett bra VM och kanske efterföljande EM, närmar han sig epitetet Evertons bästa vänsterback genom tiderna. Han är inte där ännu, då det finns hyfsad konkurrens, särskilt med tanke på Ray Wilson som på 60-taket tog VM-guld med England (totalt 63 landskamper) såväl som FA-cupen med Everton. Men Bainsey är redo för att aspirera på titeln Evertons bäste vänsterback genom tiderna.
2.Kevin Mirallas
Det finns så mycket kompetens – speed, teknik, målskytte, skottkraft - hos denne belgare och ibland har han fått utväxling, men lite för sällan med tanke på hans kapacitet. Han är inte långt ifrån en betydligt högre nivå, framförallt när det gäller jämnhet och att bli bättre på att värdera lägen när han går framåt. Kan Martinez få ut det av honom så har vi en världsspelare.
