Ross the Boss
Då Ross Barkley sprang in på Wembleys gröna matta som spelare för Englands seniorlandslag härförleden så var det en sagolik vändning och en framtidstro för den otursförföljde supertalangen i Everton. Supertalangen som vid 16 års ålder ansågs vara bättre än Rooney vid samma ålder hade kommit tillbaka.
Idag är Ross Barkley 19 år men 16 år gammal (Oktober 2010) bröt han benet på tre ställen då han representerade Englands U19, detta precis veckorna innan det var tänkt och var lovad en debut för Evertons A-lag av David Moyes som var manager vid tillfället. Det var så illa att en del menade att hans fotbollskarriär var över innan den ens börjat på riktigt men han kom tillbaka och fick sin efterlängtade debut i säsongspremiären säsongen därpå 2011-12 mot QPR. Trots att han tilldelades "Man of the match" så har hans framträdande i Evertons tröja varit starkt begränsade och tålamodet har fått prövas hårt för att vänta på chansen att cementera sin plats i laget under David Moyes tid.
Sen Roberto Martinez tagit över rodret i Everton verkar lyckan ha vänt och tålamodet ha betalat sig då Barkley nu fått ett stort förtroende och spelat varje match hittills under säsongen och är en av byggstenarna som mycket kretsar kring det "nya Everton". Och förtroendet har han tagit tillvara på så till den milda grad att hans prestationer på plan har belönats med att bli uttagen i Roy Hodgsons England till VM-kvalmatcherna mot Ukraina och Moldavien härförleden.
I 4-0 matchen mot Moldavien fick Barkley göra sin debut för Three Lions som inhoppare där han fortsatte att visa sina ovärderliga talanger inför fotbollsvärldens ögon. Detta var en oerhörd belöning efter de senaste jobbiga åren i sitt unga liv. "Jag har gått igenom tuffa tider", säger Ross Barkley i en djupgående intervju som tryckts i Evertons matchprogram till Newcastlematchen här om veckan. "Mentalt har det varit tufft med min svåra skada och några mindre efterföljande sådana. Att sedan få vänta så länge på att komma tillbaka och spela för laget, ha tålamod och jobba hårt har inte varit lätt".
"Jag kom tillbaka till laget efter den svåra skadan, gjorde en bra försäsong och fick debutera mot QPR vilket gick bra. Sen gjorde jag ett misstag mot Blackburn och jag var ute ur laget igen. Jag fick jobba hårt i gymmet för att bli starkare, slita ont på träningarna för att bli bättre och det har hjälpt mig. Bli utlånad och fått möta nya människor och spelare har också hjälpt mig". Dessa nya spelare var Sheffield Wednesday och Leeds United där han då var utlånad i ett par korta sejourer och där Barkley fick försöka att jobba sig tillbaka med speltid och med att tro på att han hade en framtid i Everton.
"Jag spelade några matcher med Everton men att gå från att spela reservlagsfotboll till tävlingsfotboll och att börja fightas om 3 poäng är en stor skillnad. I omklädningsrummet är det mer prat och vid sidan om planen finns framför allt publik. I reservlaget är det ingen som bryr sig om du gör en felpassning eller tappar bollen lätt medan du inför en stor publik får dina fiskar varma direkt. Publiken får en att fokusera mer på att minimera misstagen och du lär dig allt eftersom. Även dagen före match är du mer fokuserad än vad du är om det skulle vara en reservlagsmatch så det är stor skillnad." Barkley fortsätter: "Att slåss för överlevnad i Championship med Wednesday var nyttigt för mig.Dave Jones, managern, hade stort förtroende för mig och sa att jag skulle definitivt spelat i Everton nu men att det var ett privilegium att få ha mig till sitt förfogande under den period som jag var där."
Resten är historia som man säger. Barkley har som sagt fått chansen och tagit den med råge även om det var få som trodde att det skulle ta honom till landslaget på ett så tidigt stadium som nu. Alla som var förknippade med Everton på ett eller annat sätt var oerhört stolta när den Wavertreefödde talangen gjorde sitt inhopp och tog plats sidan om Gerrard, Lampard, Baines och Jagielka för att nämna några.
Så där stod han, Ross Barkley, till slut och pojkdrömmen var uppfylld då han inkluderades i Englands trupp. "Första dagarna på samlingen var som att börja om på nytt, helt ny och lite blyg kände jag mig lite utanför och tog inte för mig men Baines och Jagielka fick mig snabbt att tro på mig själv även i denna gruppen så jag kände mig mer och mer delaktig tack vare dem. Det kändes plötsligt som om det var menat och välförtjänt att jag var här". Och så nära det var att det blev en drömdebut, ett lågt skott som strök målvaktens högra stolprot kunde blivit något att berätta för barnbarnen om så småningom.
Nu när Barkley fått smak på landslagsfotbollen så vill han ha mer. Han blev även uttagen till de 2 sista kvalmatcherna och har nu helt klart ett tydligt mål med denna säsongen. "Jag har gett mig tusan på att jag ska sitta med på planet som går över Atlanten till Brasilien och VM ifall England kvalificerar sig dit. Målet är att jag ska vara med i truppen och med fortsatt hårt arbete och bra spel för Everton så ska jag förhoppningsvis bli uttagen. Roy Hodgson har pratat med mig om att bara fortsätta på samma linje och att han har ständig kontakt med vår manager där han sagt att han har stor framtidstro på mig vilket är motiverande att höra så klart. Och efter min debut så sa Roy att han och ledningen var mycket imponerade av vad de fått se under samlingen så det är bara att jobba på".
Ross Barkleys resa har precis börjat och den kan sluta precis var som helst då han besitter helt unika egenskaper som engelska spelare normalt bara kan drömma om. Det har varit nära att fotbollspubliken gått miste om att få se en skymt av denna supertalang pga allvarlig skada men även av kanske för hårt tillbakahållande och konkurrens i klubblaget. Undertecknad kan bara säga att "The sky is the limit" efter att specialstuderat Barkley under matchen mot Newcastle på Goodison Park, visst finns det saker att jobba på men det mesta kommer med rutinen är jag övertygad om. Nu när han beundransvärt tagit sig ända fram så håller i varje fall jag tummarna extra mycket för att Barkley kommer att visa ett och annat som till och med brassarna kan bli avundsjuka på i VM nästa sommar.
Avslutningsvis så råder jag alla som håller på Everton att njuta av Ross Barkleys fotbollskunnande lite extra så länge han drar på sig Evertons blå tröja för det lär tyvärr inte vara så länge till ifall utvecklingen sker i samma takt, det finns ju tyvärr något som heter pengar inom fotbollens värld som styr det mesta. Viva Ross the Boss!
Källa: Evertons Official Matchday Programme 30/9 2013 mot Newcastle.
