"Undrar fortfarande vad som hände"
I 87 minuter cruisar vi genom en match där vi bara tycks bli bättre och bättre. Visst, vi missar chans på chans, men med 2-0 i ryggen och tre minuter kvar av ordinarie tid, är det nog inte så mycket att oroa sig för. Det borde vara rätt lugnt. Åh, herrejösses så fel jag fick.
Det var den första lördagen på mycket länge som jag haft en nästan perfekt uppladdning inför en Everton-match. Hoppet fanns där, då vi spelat bra mot Doncaster i ligacupen tidigare i veckan, och lördagen flöt på helt perfekt. Kaffe och tidig handling med besök i den lokala köttaffären, vilket resulterade i en T-benstek redo att grillas direkt efter slutsignalen. Jag hade dessutom lämnat in stryktipset i god tid och tog nu den sedvanliga pausen i matlagningen för att med en öl och några pintxos (baskiska småmackor) avnjuta matchen. Tonade ned den svenske kommentatorn och kopplade Everton Radio till högtalaren. Darren "Daz" Griffiths och Ian "Snods" Snodins referat är ett måste, då de blandar humor och illa dold förkärlek till vårt Everton. Det är exempelvis sällan de ansett att ett domslut mot Everton varit befogat.
Första halvlek är okej, särskilt med tanke på hur svårt vi haft att spela vettig fotboll och skapa chanser. Ingen större underhållning, men det är Everton som har greppet om matchen. Daz och Snods är nöjda i halvtid. Det enda orsomomentet är att vi ännu inte gjort något mål och det är ett avvaktande och tyst Goodison, vilket är typiskt när man inte riktigt vet var man har sitt lag och misstänker att det värsta ska hända.
Andra halvlek är en klang- och jubelföreställning. Everton spelar ut. Det var länge sedan jag sett dem spela så bra. Nyförvärven Tim Irougbunam och Iliman Ndiaye är magiska. Vilka nyförvärv! Chattar med mitt tipsgäng för att referera lite om vad som händer, då de - av oförklarliga anledningar - ser på andra matcher. Konstaterar att det ser riktigt bra ut, men så länge vi har Michael Keane på plan, har alltid motståndarna en chans. Men så... Michael Keane gör 1-0! Och helt plötsligt känns allt möjligt.
Publiken varknar och Everton spelar en flytande vacker fotboll. Skapar chans efter chans. Det känns nästan som om varje anfall kommer sluta i ett bra läge. "Daz" och "Snods" blir så till sig att de jämför Ndiaye med Peter Beardsley, vilket nog är att ta i... Dominic Calvert-Lewin gör 2-0, men fram till den 87:e minuten känns det som om 6-0 vore ett vettigt resultat, om vi bara tagit vara på chanserna.
Jag är dessutom bra med på tipset. Ska det äntligen bli en lördag av lycka? Det var ett tag sedan. Tre minuter kvar av ordinarie tid. Det är bara att sträcka ut handen och känna på lyckan och visst vore det kul med 3-0 alldeles i slutet så att Goodison får möjlighet att explodera av ohämmad glädje. En glädje som vi numera sällan får uppleva.
Sedan händer något. Det är svårt att föklara, för det kommer från ingenstans. Bournemouth gör 1-2. Alltså verkligen från ingenstans, och helt plötsligt vaknar de ur den dvala de befunnit sig i under hela matchen. När det blir 2-2 känns det helt ofattbart. Svagt försvarspel. Det är en oerhörd besvikelse med oavgjort. Men det finns minuter kvar av övertiden. Jordan Pickford gör två eller tre kalasräddningar. Vad fasen... Tur ändå. Vilket fiasko det hade varit att förlora.
Men så blir det 3-2 till Bournemouth. Denna gång en helt omarkerad Sinisterra som hur lugnt som helst kan nicka in bollen bakom Pickford. I den allra sista övertidsminuten. Goodison Park är isande tyst.
Slutsignalen går. "Daz" och "Snods" orkar inte ens med en sedvanlig summering av matchen, det enda jag hör är "Daz" som säger: "And where do we go from here?", och sedan klick. De stängde av sändningen.
Nu har det snart gått ett dygn, och ska jag vara riktigt ärlig förstår jag fortfarande inte riktigt vad som hände. Vi kunde känna på den så efterlängtade lyckan av att vinna en match, där vi dessutom spelade bra, men ack vad vi bedrog oss. Noll poäng på tre omgångar 2-10 i målskillnad. Toksist. Jag ska erkänna att jag är riktigt orolig och kan bara instämma i "Daz" oroväckande avslutning: "And where do we go from here?"
