Upp till bevis Martinez
Ännu ett poängtapp fullbordade 2014. När första halvan av årets ligasäsong nu summeras ligger Everton långt ifrån toppskiktet. Och smekmånaden för Roberto Martinez är definitivt över.
De flesta Everton-supportrar gick in i säsongen med drömmar om stordåd. Att nå Champions League-spel för första gången på nästan ett decennium skulle vara möjligt, för många till och med rimligt.
Men fjolårets frejdiga offensiv är som bortblåst och när första halvan av säsongen nu summeras är följande rena fakta:
- Det skiljer mindre än två fullpoängare mellan Everton och nedflyttningsstrecket.
- Av de tjugo lagen i ligan har Everton släppt in näst flest mål av alla.
- Mängder av de insläppta målen har orsakats av enkla individuella misstag.
- Det passningsfokuserade spelet har inte gett mycket mer än ökat bollinnehav.
Det går inte längre att blunda för att Roberto Martinez sätt att spela fotboll varit en större börda än lycka för Everton under de senaste månaderna. I stort sett alla matcher undertecknad sett med laget har sett ut som följer:
Everton dominerar spelet, Everton gör (ibland) ett ledningsmål, Everton gör misstag som leder till baklängesmål, Everton klappar igenom.
I över ett års tid har Roberto Martinez lovordats för sitt offensiva spelsätt. Det ska han fortsätta göras. Vad som däremot också måste börja göras är att kritisera honom för hans fullständigt naiva försvarstänk.
Ryktet säger att den gode spanjoren knappt haft en defensiv övning under sina snart 20 månader i klubben. Detta är givetvis en stor överdrift, men man börjar ju undra vad som egentligen försiggår på Finch Farm.
Ifjol släppte Everton in tredje minst mål av alla lag i ligan. Goodison Park var en borg där motståndet nästan alltid fick vända hem lottlösa.
I år är Goodison Park favoritarenan för neutrala supportrar som gillar att se målkalas. Och Everton laget som släppt in näst flest mål av alla. Trots att nästan exakt samma spelarmaterial finns att tillgå som föregående säsong.
Det är lätt att dra jämförelser med David Moyes. Att Everton förr i tiden minsann aldrig skulle släppa in så enkla mål. Och att det till- och med var skottens förtjänst att spelarna skötte sig så bra defensivt under fjolårets succé.
Stämmer detta? Möjligtvis. Jag tänker dock inte dra några fler jämförelser med David Moyes, det känns irrelevant. Han har liksom Martinez sina brister. Men helt klart är att fotbollsvärlden varit alldeles för blåögd för spanjorens underhållande passningsfotboll.
Nu väntar en avgörande tid. Återstår att se hur den gode Roberto ska ta sig an de enorma problem som råder. Vad som däremot är säkert är att det inte finns någon genväg. Det kommer varken räcka att vrida om spelsystemet eller värva in ett halvdussin nya spelare (det har inte klubbkassan råd med).
Oavsett vad han gör så måste han hitta ett sätt som ger gruppen tillbaka sitt självförtroende. Den där känslan av att ingenting är omöjligt.
Det räcker med en spelare för att plocka fram kontrasterna från föregående år.
I fjol tog Seamus Coleman monsterlöpningar längst sin högerkant, och avslutade dem med långskott upp i krysset. I år tar samme Seamus likadana löpningar, men avslutar dem med att snubbla ut bollen över sidlinjen (helt oattackerad!).
Inga liv är skyddade från motgångar. Nu är det upp till den så hyllade Roberto Martinez att bevisa att han förtjänat allt beröm supportrar gödslat över honom hittills. Man brukar säga att vad som definierar en tränare är hans lägstanivå. Förmågan att klara av att vända en negativ trend så fort som möjligt.
Det måste rentav kännas lite skrämmande för både Everton-fans och Martinez själv att titta tillbaka i backspegeln. För bara två år sedan fick han inte stopp på Wigans läckage. Det slutade med spel i The Championship.
Så illa ska det inte behöva gå för årets upplaga av Everton, men helt klart är att spanjoren kommer ha gott om saker att fundera över medan vi andra firar nyår.
Roberto Martinez är ingen frälsare, men han kan fortfarande visa sig vara en förbannat bra fotbollstränare. Upp till bevis 2015.
Erik Åberg2014-12-30 12:36:00
