Vulkanen har börjat bubbla - nu väntar alla på det stora utbrottet
Han har sprängt osannolika barriärer för en av Europas minsta nationer. Nu ska poängmaskinen från Island spränga sig in bland Premier Leagues giganter. I den blå tröja han burit sedan barnsben.
12 år, så ung var Gylfi Sigurdsson när han för första gången satte fötterna på Merseyside. Den lille pojken från ett av Europas minsta länder hade fått en unik möjlighet. Att provträna med självaste Everton under en veckas tid.
Gylfi och Everton skulle direkt visa sig vara en lyckad kombo. När islänningen för första gången representerade Liverpools blåa lag hemma på Goodison Park, som bollkalle, blev det seger mot West Ham med hela 5-0. Starten på en lyckad relation tillsammans, skulle det senare visa sig.
Resan på Merseyside slutade med den där minnesvärda krossen 2001.
Och en bild när unge Gylfi poserar bredvid statyn av den legendariske skyttekungen Dixie Dean. Men vad ingen då visste var att den okände bollpojken skulle komma att återvända. På ett högst spektakulärt sätt.
Lilla Island har aldrig varit känt som någon fotbollsnation. Fram till slutet av förra milleniet definierade de flesta det lilla ö-riket som ett riktigt strykgäng. Med all rätt. Landslaget hade knappt vunnit några matcher. Och aldrig ens varit nära att kunna drömma om ett stort mästerskap.
Det kommer därför inte som någon överraskning att lille Gylfi valde att lämna ön för att jaga sin dröm. Att bli proffs på den stora fotbollscenen. Som 16-åring skrev han på för Readings akademi. Tre år senare blev han en av sex spelare som fick a-lagskontrakt.
Snart skulle hela den fotbollstokiga staden i södra England veta vem den talangfulle islänningen var. Under sin tredje säsong för Readings a-lag gjorde han nämligen 20 mål på 44 matcher i The Championship och utsågs till klubbens mest värdefulla spelare.
De engelska toppklubbarna följde ynglingens framfart med spänning, men var inte snabba nog. Ryktet om poängmaskinen från Reykjavik hade spridit sig hela vägen till Tyskland. Där kom Gylfi dock aldrig riktigt tillrätta. Trots att den spelskicklige mittfältaren blev framröstad till klubbens bäste spelare redan efter debutsäsongen, var han snart tillbaka på de brittiska öarna igen.
De engelska klubbarna fick ännu en gång se sig snuvade på Sigurdssons signatur. Istället var det Premier Leagues första utländska klubb som blev den då 23-årige islänningens nästa adress. Redan i debuten började Gylfis kärlekssaga med Swansea och Premier League. Då han blev stor matchvinnare i debuten mot Arsenal. Genom att spela fram till det avgörande 3-2 målet.
Succén bara fortsatte. Och det var egentligen inget snack om att Gylfi skulle stanna i Wales. Men när Swanseas manager Brendan Rodgers valde den röda sidan av Liverpool kollapsade övergången från Hoffenheim totalt. Istället hamnade islänningen i Tottenham. Ett val som han kom att ångra. Två säsonger senare var han nämligen tillbaka i den vita Swansea-tröjan igen. Denna gång på riktigt.
Något som blev startskottet för den då 25-årige spelfördelarens stora genombrott. Under de kommande tre säsongerna ledde den isländske fältherren Swanseas mittfält med bravur. Efter 27 mål och 26 assist under tre säsonger fick Sigurdsson ett rättmätigt erkännande som en av Premier Leagues bästa offensiva mittfältare.
Även i landslaget surfade Gylfi vidare på framgångsvågen. Då han ledde det där sågade, hånade strykgänget från det lilla ö-riket i norr, till sitt första EM- och VM-slutspel någonsin. Höjdpunkten var givetvis då det lilla pyttelandet från Norden i sitt första stora mästerskap slog ut självaste England med 3-1 i åttondelsfinal. EM-historiens kanske mest oväntade resultat genom alla tider.
Framgångarna gick givetvis inte de engelska storklubbarna förbi. Fast beslutna om att inte missa Sigurdssons signatur ännu en gång. En klubb var lite extra desperat. Samma klubb som redan 15 år tidigare såg talangen i den isländske poängmaskinen och bjöd in honom till provspel.
15 år senare stod alltså Gylfi Sigurdsson ännu en gång bredvid den där klassiska statyn av legendariske skyttekungen Dixie Dean i en blå Everton-tröja. Fast denna gång på riktigt. Som klubbens dyraste värvning genom tiderna.
Cirkeln slöts men framgångarna uteblev. Under debutsäsongen envisades manager Ronald Koeman med att spela den centrale playmakern ute på en kant. Och när han väl fick chansen i mitten räckte sällan varken Sigurdsson eller lagkamraterna till.
Debutsäsongen slutade i blott sju poäng. 13 färre än han gjort för bottenlaget Swansea säsongen dessförinnan. Ett bevis på ett vanskött Evertons urusla prestationer, ja. Ett bevis på Gylfi Sigurdssons kvalitet som fotbollsspelare, knappast.
Sedan i somras blåser det positiva vindar på Goodison Park igen. Och manager Marco Silva har gjort det enda rätta. Ge sin isländske playmaker en central nyckelroll på mittfältet. I jakten på Premier Leagues allra största klubbar. Och förtroendet för 29-åringen har redan börjat betala av sig.
Under inledningen av säsongen har den isländske poängmaskinen tveklöst varit Evertons totalt sett bäste spelare. Och redan efter 12 omgångar är hans poängskörd på samma nivå som den var efter hela fjolårssäsongen.
Dessutom har han skapat flest målchanser av alla mittfältare i hela ligan. Ändå känns det som att det kan bli mycket mer. Att det som Gylfi Sigurdsson visat upp hittills under säsongen bara är en glimt av hans skyhöga nivå.
De offensiva pusselbitarna i Marco Silvas anfallsspel faller alltmer på plats. Ännu finns några som det behöver vridas och vändas lite på. Men det finns en central pusselbit som han inte kommer att flytta. En målskytt, framspelare och ledare med så mycket mer att ge. För att bevisa att han är en av ligans absolut främsta.
Den där isländska vulkanen som small över EM-slutspelet i Frankrike 2016 har börjat bubbla i den blåa delen av Liverpool. Nu väntar alla på det stora utbrottet.
