Blackburn - Plymouth
2 - 0

Fyra tankar efter 0-2 i Blackburn

Det blev tredje matchen på sex dagar och visade sig vara en utmaning för mycket för denna vecka. Argyle såg trötta ut och playoffjagande Blackburn kunde inkassera en säker hemmaseger till sist.

Förväntade mig mer rotation
Med tanke på att Argyle även spelade i onsdags och i söndags var det för mig förvånande att inte se några byten bland anfallsspelarna. Alla tre såg trötta ut och Ryan Hardie utgick skadad efter 15 minuter. Ett stort avbräck för Argyle med tanke på att Hardie hade gjort 5 mål på de 3 senaste matcherna. Enligt Miron Muslic ser det inte bra ut heller, men vi avvaktar bekräftelse där.

Tymoteusz Puchacz återkom som vänsterback efter sin skada och Darko Gyabi tog över från Jordan Houghton i mittfältet. Jag gissar att nyförvärvet Malachi Boateng måste vara småskadad eller något, han har bara fått en kvart totalt hittills. Gyabi gjorde ingen glad idag och känns ganska ineffektiv för det mesta. Houghton bytte av honom efter 65 minuter.

Släkten är värst - som alltid
Till min stora förvåning fick mittfältaren Adam Forshaw starta för Blackburn någon månad efter sin övergång från Argyle. Och såklart var det han som fick lobba in ledningsmålet för hemmalaget. Sitt första mål på nio år!

Han dominerade även mittfältet på ett sätt han aldrig gjorde hos Argyle under sitt dryga år hos oss 2024. Han hade även en energi vi aldrig såg skymten av hos oss, där han mest framstod som gammal och slö. Har Blackburn lyckats hitta en bättre roll för honom, eller var han bara omotiverad hos oss? Vi lär aldrig veta. Jag minns knappt att han ens hade ett vettigt skott under sitt år i Argyle...

Lite märkligt även att han valde att springa rakt till Argyles bänk och stod där och firade sitt mål. Något gammalt agg där? Kändes lite onödigt och märkligt, särskilt med tanke på att han försvann till Blackburn några dagar efter att Muslic tog över, han är väl knappast sur på nuvarande tränarkåren? Som tur var reagerade ingen i Argyle, kändes som om det kunde ha utlöst ett bråk.

Pálsson faller i gamla synder igen
Gamla HIF-backen Victor Pálsson har varit syndabock många gånger under hösten efter några riktigt svaga matcher som mittback. Han har dock spelat upp sig på sistone och har sett mycket bekvämare ut i mitten av en försvarstrio. Det gäller att se till att han aldrig hamnar i löpduell med en motståndare, därför att i princip vilken motståndare som helst kommer att springa ifrån honom.

Men så finns det här med positionering. Ibland verkar han bara glömma bort vad hans roll är och var han ska vara. Blackburn spelade sig fram snyggt på vänstersidan och bröt mot straffområdet. Men sedan var det plötsligt ett jättehål mitt i försvaret där Pálsson skulle vara. En enkel passning til Tyrhys Dolan och ett enkelt skott i hörnet senare stod det 2-0 och matchen var död. Jag fattar inte vad Pálsson gjorde, det såg ut som om han försökte blockera ett skott som aldrig kom. Mycket märkligt agerat.

Trots bättre spel är det ändå det tredje baklängesmålet sedan Muslic tog över där Pálssons agerande var huvudorsaken (övriga mot Burnley och Oxford). Jag hoppas innerligt att Muslic ger hans plats till Kornél Szücs i nästa match.

Viktigare matcher kommer
Trötthet och försvarstabbar i all ära, men Blackburn spelade mycket bra för dagen och förtjänade sin seger. Det är trots allt ett playofflag på bortaplan. Nu ska vi möta bottenkonkurrenterna och ingen kommer att gråta över denna match om vi kan börja plocka poäng där.

Vi börja redan på onsdag på Kenilworth Road, Luton. Nästa motståndarna ligger sist, en poäng bakom Argyle, och har inte plockat många poäng på sistone. De är dock starkare hemma och verkar ha gett Sheffield United en bra match idag för att förlora med 0-1 i slutet. Mycket står på spel i den matchen förstås.