"Gravesen gick in och hämtade Jesper Blomqvist"
West Ham-redaktionens nestor Arne Söderlund om sju möten han minns mot Everton. Några på plats, några på tv och så ett möte med Jesper Blomqvist.
Lampards euforiska dans och Devonshires solomål
Första matchen jag kommer att tänka på är omspelet i FA-Cup semifinalen 1980. Första mötet hade slutat 1-1. Nu väntade ett omspel på Elland Road.
I omspelet gick matchen till förlängning efter att ordinarie tid slutat 0-0. Alan Devonshire var den som spräckte Evertons nolla med en dribblingsräd mot Evertons försvar. Tyvärr med West Ham ögon kvitterade Bob Latchford. Minns tv bilderna jag såg när Latchford hoppade upp mot Everton supportrar på kortsidan.
I 118 minuten kom dock avgörandet. West Hams Frank Lampard (pappa till Frank Lampard den yngre) slängde sig fram och språngnickade in 2-1 till West Ham via den bortre stolpen. Det jag minns mest var Lampards euforiska dans runt ena hörnflaggan. https://www.youtube.com/watch?v=P05k_YEkXUg
Som en liten knorr på det här är att Lampard faktiskt fick en fråga om hans dans. Hans svar var att han blev så glad över att han nu kunnat ge något tillbaka till West Ham eftersom han rådde för Anderlechts första mål i Cupvinnarcupfinalen 1976.
Min första live-förlust
Andra matchen jag vill nämna är den enda match jag sett live på Goodison Park. Jag åkte över till England två veckor i maj 1989. Skulle se matcher mot Sheffield W, Everton och Nottingham. Alla bortamatcher.
Jag tog tåget upp till Liverpool från London en lördag. För att se Everton-West Ham. Vi behövde vinna för att ha en rimlig chans att hålla oss kvar i Division 1. Tony Cottee hade lämnat West Ham för Everton sommaren 1988. Minns att jag läste om vad han sa inför matchen och om hans känslor för West Ham. Det kan inte ha varit helt lätt att ge allt mot sin barndomsklubb. Kommer inte ihåg om Cottee målade. Everton vann tyvärr med 3-1. Det var för övrigt min första liveförlust med West Ham. Stuart Slater målade för oss och Kevin Keen missade en straff.
Tyvärr betydde resultatet att West Ham i princip åkte ur. Vi vann förvisso mot Nottingham så chansen fanns inför sista matchen för säsongen. Även den uppe i Liverpool. West Ham behövde vinna mot titeljagande Liverpool men det blev en klar förlust och degradering.
"Jag mötte Blomqvist"
Tredje matchen jag vill nämna är i mars 2002. Har för mig att det var just i David Moyes start i Everton. West Ham vann med 1-0 efter mål av Trevor Sinclair. Mitt starkaste minne är dock efter matchen. Stod kvar länge för att förhoppningsvis få några ord med Jesper Blomqvist som då spelade för Everton. När jag stod som kom dansken Thomas Gravesen ut. Så jag frågade honom om Jesper var kvar. Jesper Blomqvist kommer från Tavelsjö några mil utanför Umeå som jag kommer ifrån.
Gravesen gick helt enkelt in och hämtade Jesper. Så jag fick en liten pratstund och en bild tillsammans med honom.
"När den feta damen sjunger"
Fjärde matchen jag vill nämna är också en match som West Ham behövde vinna mot Everton för att ha en rimlig chans att kunna klara sig kvar. West Ham låg hopplöst sist på våren 2007 med nio matcher kvar. Ni vet de där raderna om att det inte är över förrän den feta damen sjunger. Nu stod den feta damen utanför min balkong och sjöng med höga skrik. Vi vann dock de första tre matcherna av de nio men sedan förlorade vi mot Sheffield U och Chelsea. Såg matchen mot Chelsea.
Jag skulle även se vår match mot Everton som var fjärde matchen från slutet. Vi var tvungna att vinna hemma på Upton Park. Det blev en väldigt dryg start på matchen. West Hams målvakt Robert Green fick problem med ett finger ur led tidigt i matchen. Han fick dock hjälp med det så att han kunde fortsätta i målet. Han höll tack och lov nollan och då Bobby Zamora sköt ett långskott i första halvlek som borrade sig in Evertons mål gjorde att vi vann och att hoppet fortfarande levde.
Det slutade väl för West Ham som vann även alla de tre matcher som kvar efter mötet mot Everton och vi höll oss kvar efter en greatest escape. 7 vinster på 9 matcher.
"Han kastade handskarna"
Femte matchen igen ett omspel i FA-Cupen i januari 2015. Matchen slutade 2-2 efter förlängning och straffar skulle avgöra matchen. West Ham vann straffläggningen med 9-8. I sista straffomgången var det endast målvakterna kvar. Evertons målis Robles dunkade bollen i ribban och ut. Adrian hade då chansen av avgöra. Han kastade i väg handskarna säkert som psykning och la sedan in straffen till vänster och Robles till höger.
"En härlig vändning"
Sjätte matchen är en tv-match i mars 2016 på Goodison. Lukaku hade gjort 1-0 för Everton men Everton åkte på en utvisning. Så det blev man ju glad över. Tyvärr gjorde dock Lennon 2-0. Everton fick även en straff och hade chansen att göra 3-0 med en gubbe mindre. Tack och lov med mina West Ham ögon så räddade Adrian Lukakus straff. Från matchminut 78 kom dock den härliga vändningen då Antonio, Sakho och Payet alla målade och West Ham vann med 3-2.
Den sista matchen innan coronaepidemin
Sjunde och sista matchen. Egentligen inte så mycket att yvas över. Jag åkte över till London i januari 2020 för att se West Ham-Everton på London Stadium. Matchen slutade 1-1. Issa Diop gjorde West Hams mål i slutet av första halvlek. Calvert-Lewin skulle dock hinna kvittera innan paus.
Varför jag tar med den här matchen är för att det blev min sista livematch på två år. Coronapandemin skulle komma och mer eller mindre stänga ner världen.
Lycka till Moyes - men inte i denna match
Nu stundar West Hams sista match på fina Goodison Park. Jag förstår behovet av en ny arena men det är alltid tråkigt när de gamla klassiska arenorna försvinner. Det är också ett möte mot David Moyes för första gången sedan han lämnade West Ham. Jag önskar Moyes all lycka är oändligt tacksam för de år han var West Hams manager. En i största del härlig tid som West Ham supporter. Så stort lycka till önskar jag Moyes. Dock inte denna gång. Då hoppas jag såklart att West Ham vinner.
Up The Hammers
