Plymouth - Portsmouth1 - 0
Höstresan del 2: Plymouth Argyle - Portsmouth 1-0
Det var sannerligen ingen klassiker, men Argyle lyckades ta en superviktig seger i "Dockyard Derby" mot Portsmouth. Inhopparen Michael Obafemi lyckades bryta dödläget med bara 10 minuter kvar av matchen.
Fyrverkeri, militärceremonier och dimma...
Den 5:e november i England kallas Bonfire Night. Tanken är att man ska komma ihåg ett misslyckat försök att spränga kungen och parlamentet i luften år 1605. Det låter dystert, men är i verklighet den stora fyrverkerinatten under året, i stil med nyårsafton i Sverige. För att ta sig från stationen i Plymouth upp till Home Park går man igenom en park med utsikt över hela staden - så man såg alla fyrverkerier åt alla håll. Var fint men kändes konstigt innan matchen - skulle vi inte fira efteråt om vi vinner?
Den 11:e november i England kallas Remembrance Day. Tanken är att man kommer ihåg alla som dog i framförallt Första Världskriget, som tog slut den 11:e november 1918. Det brukar uppmärksammas på den närmaste hemmamatch i kalendern på varje arena - och i och med att båda Plymouth och Portsmouth är hamnstäder där brittiska flottan haft sina baser kändes det extra passande. Från firande och fyrverkeri blev det direkt mycket allvarligt. Man brukar ha en ceremoni där en trompetspelare spelar upp The Last Post (se min bild ovan) för att minnas dem som dog i strid.
Det var även ganska dimmigt vid kanalkusten igår kväll, vilket bidrog till en märklig stämning när matchen sparkades igång. Jag är även lite grön/blå färgblind och det blev därmed inte lätt att se vem som var vem på andra sidan...
En nervös första halvlek
Jag kände mig rätt nervös inför matchen, och den känslan bestod efter att den sparkades igång. Det kändes nervöst på plan också - med alla skador var det en del spelare som försökte hitta rätt i Rooneys system för första gången.
Jordan Houghton hade fått uppgiften att ersätta mittfältets centrala punkt Adam Randell, som var skadad. Det är ingen lätt uppgift när all speluppbyggnad ska passera den spelaren som är ständigt under press och han hade en ganska jobbig kväll.
Matthew Sorinola vikarierade för den skadade Joe Edwards i högerbackspositionen och jagade Josh Murphys skugga merparten av första halvleken. Det kom många inlägg från den sidan, som tur var oftast utan att Portsmouth hade någon i mitten för att peta in bollen i mål. Sorinola växte med sin uppgift dock och hade mycket bättre koll på Murphy i andra halvlek.
Portsmouth pressade högt, med en del framgång, och spelade mycket direkt med många inlägg. Det verkade som om de hade tagit ledningen redan i första minuten, efter att Daniel Grimshaw räddade från nära håll och returen petades i mål, men en sen offsideflagga räddade hemmalaget.
Känslan i halvlek var dock att vi hade tur att det fortfarande stod 0-0. Man vill så gärna att en fullsatt hemmapublik kan lyfta laget när det ser ängsligt ut på plan, men det var bortaklacken som hördes mest. Det verkade som om spelarna var tvungna att inspirera publiken innan de kunde få någon inspiration tillbaka.
Lyfte i andra halvlek
Det är inte första gången jag har sett ett Championshiplag tröttna i andra halvleken när de har börjat matchen med en så pass hög press. Argyle tog över mer och mer och var det bättre laget mot slutet.
Morgan Whittaker lyckades sno en boll högt upp och satte bollen i mål, men det dröjde tyvärr för länge med passningen tillbaka till honom och han var offside.
Freddie Issaka - som vikarierade till vänster för Ibrahim Cissoko - kom bara förbi sin bevakning en enda gång under matchen men det borde verkligen ha lett till ett ledningsmål. Argyle hade flera skottkandidater när han rullade in bollen, Andre Gray rullade bollen tillbaka till Houghton vars lösa skott tippades till hörna av Portsmouths österrikiska målvakt Nicholas Schmid. Det var en bra räddning men han borde inte ha fått chansen.
Segermålet när den kom var från en långboll från målvakten Grimshaw. Inbytte Michael Obafemi var stark och lyckades bryta sig fri efter att ha petat undan Regan Poole. Han placerade sedan bollen förbi Schmid till vild jubel åt alla håll. (Argyle försökte värva Poole för något år sedan men han vägde mycket lätt i den närkampen.)
Nu kom hemmapubliken igång till sist och det var verkligen feststämning sista 10 minuter. Portsmouth var aldrig riktigt nära en kvittering efter den punkten.
Sammanfattning
Det var ju bottenmöte mot hamnrivalen och nedflyttningskonkurrenten med halva laget borta. Alla är därmed mycket nöjda med en lite halvful 1-0 seger. Det lättar trycket på Rooney något och gör att Argyle lämnar nedflyttningsplatsen, i alla fall tillfälligt. Skönlir får vänta, helt enkelt.
Därmed inte sagt att det räcker att spela alla matcher på det viset. En bättre motståndare hade helt enkelt straffat oss för våra misstag och för villrådigheten i första halvleken. Portsmouth var inte bra och behöver själva hitta på något snart om de inte bara ska återvända direkt till League One nästa år.
För Argyle väntar Derby County på bortaplan, som blir del tre i denna höstresan på väg till flygplatsen. Derbys form är inte den bästa just nu. Kan Argyle göra ett mål - eller till och med ta poäng - på bortaplan för en gångs skull?
