I Am The Resurrection
Det har gått ganska fort från María Jiménez till White Hart Lane och St. James' Park. Av allt att döma har Ayoze Perez ändå full kontroll. Efter att ha lämnat en familj i tårar har han hjälpt en annan att torka sina.
Det är vår 2009. Samtidigt som Newcastle United sjunker mot en mörk avgrund och flyttas ned till The Championship efter ett självmål av Damien Duff, exploderar Club Deportivo Tenerife i glädje. En 1-0-seger mot Girona FC i Barcelonas utkanter säkrar återkomsten till den spanska fotbollens roligaste scen efter en frånvaro på sju år. Klubben hade tappat fästet efter ett 90-tal där Jorge Valdano, Jupp Heynckes och Rafa Benitez befolkat tränarbänken med goda resultat som följd. Men efter en skuldtyngd och kaosartad start på 2000-talet hade vardagen för Blanquiazuels blivit en annan. Motgångarna hade kulminerat när man kraschade ur La Liga 2002. Nu var man äntligen tillbaka.
Men ön och dess nästan 850 000 invånare skulle bara få glädjas i 37 matcher. När Tenerife gästade Valencia på säsongens sista dag var allt annat än seger otänkbart. Valencia, som skulle sluta trea i ligan, gick segrande från Mestalla med 1-0 och förpassade klubben tillbaka till skuggan av Spaniens största fotbollsfest.
Livet som Tenerifesupporter skulle dock fortsätta att spelas upp i moll. Efter säsongen 2010/11 hade saker och ting fortsatt gå i fel riktning. Ett katastrofalt år med tre tränarebyten slutade i ännu en degradering, denna gång till tredjedivisionen Segunda B, en plats man inte befunnit sig på sedan 27 år tillbaka i tiden. En plats som enligt spanska fotbollskännare kan strypa ett lag, en klubb och göra tillvaron väldigt svår.
Ayoze Perez föddes i en pytteliten ort vid namn María Jímenez. Vid en ålder av 20 är han redan på väg att bli platsens mest betydande händelse någonsin. I staden med drygt 2 000 invånare finns i princip ett bankkontor, ett torg och en fotbollsplan. Om man inte räknar det hemsökta värdshus som María Jímenez Ravelo själv sägs ha drivit i slutet av 1800-talet kan Ayoze med andra ord snart ha belägg för att döpa om hela samhället. I slutet av 2011 började resan mot den innebörden ta fart på allvar.
Tenerifes ungdomsverksamhet har länge stått i skuggan av rivalen Las Palmas motsvarighet. Medan spelare som Vitolo och Jonathan Viera flyttat till Sevilla och Valencia har Tenerife haft svårt att fylla varken startelva eller bänk med spelare från sin egen akademi under de senaste åren.
Efter att ha hjälpt klubbens B-lag under 2011/12:s första hälft tog Perez klivet upp i seniortruppen. Med tre mål på 16 matcher bidrog en då som nu ung, kvick och teknisk anfallare till att knuffa på återtåget till Segunda. Väl där såg han till att imponera på försäsongen så till den grad att hans plats i och runt startelvan var ett av de största samtalsämnena när nästkommande säsong skulle inledas.
Passande nog var det var mot just Las Palmas som Ayoze äntligen skulle göra världen (eller i alla fall Tenerifes supportrar) uppmärksam på sin talang. Två mål och en genomgående hotfull insats i derbysegern skickade upp hans namn som det hetaste på hela Kanarieöarna. Som del av ett Tenerifelag fyllt av egna produkter - man lyckades ställa nio stycken på planen mot Recreativo de Huelva förra våren - hjälpte han till att återupprätta stolthet och injicera hopp i en sargad fotbollsförening. Som mångsidig anfallare eller mittfältare över många olika positioner fortsatte Ayoze att vara lagets ledsagare under hela säsongen efter en fin inledning. Med 16 mål till sitt namn (så många har ingen gjort i Tenerifetröjan sedan 1987/88) började nummer 26 sälja allt bättre. Samtidigt haglade lovorden.
“He’s a reference for every single young player coming through, organised, disciplined and hardworking – it makes me proud because we see in him the hard work of many years.”
Sése Rivero, chef för Tenerifes akademi
“The best I’ve ever coached.”
Antonio Cervera, manager för Tenerife
Det är just Ayozes ödmjuka inställning som tycks vara avgörande för resan som nu tagit honom till Premier League och resulterat i inte bara mål och trepoängare, utan även personliga priser och utmärkelser. Ett lån tillbaka till lokala laget San Andres i tidigare tonår gav honom möjligheten att hitta målskyttet som dimension med hela 40 mål. Andra menar att det faktum att han inte reproducerar stereotypen för en ung spelare från Kanarieöarna (stökig nattuggla) gör att utvecklingen inte varit fylld av skandaler, fysisk ohälsa och motgångar. Istället prisades han som "Årets genombrott" och "Årets offensiva mittfältare" i Segunda Division förra veckan.
"Everything has happened very fast, from playing against Alcala to having the pleasure to be here and play for Newcastle in the Premier League.
"It would be unfair to ask for more. I just want to hold the line and keep working."
När Newcastle upptäckte klausulen på €2m i Ayozes kontrakt var man inte ensamma, men snarare än att flytta till Barcelona eller Real Madrids B-lag och bilda anfallspar med Eero Markkanen valde señor Perez ett nytt kapitel i ett nytt land. Med sig tog han sin bror, Samuel.
Det låter också som att Samuels vilja att flytta med Ayoze till nordöstra England var en avgörande faktor i beslutet att välja Newcastle. Samuel var tidigare under kontrakt med Real Murcia, men hade trappat av sin egen karriär och kunde istället skriva på för Blyth Spartans, långt ned i det engelska seriesystemet. En 1-0-seger över Whitley Bay blev Ayozes första upplevelse av engelsk fotboll, när han och Samuel från läktarplats fick se Spartans Robbie Dale göra ett drömmål på Croft Park under försäsongen.
När september kom ringde La Roda, en klubb i Segunda B, och gav Samuel chansen att återuppta karriären som professionell spelare. Möjligheten var för lockande, men det verkar lyckligtvis inte gå någon nöd på Ayoze även om han nu befinner sig "ensam" på Tyneside.
Efter en lysande insats på White Hart Lane och ett avgörande mål följde han upp sitt första mål i Premier League med att avgöra mot Liverpool och arbeta som en häst under sitt inhopp i helgen. Med de två målen har han återigen injicerat hopp och upprättat stolthet hos en supporterbas som skrikit efter hjältar under en ganska lång period.
Det tycks ju vara precis så Ayoze fungerar, vare sig han gör en tunnel på María Jímenez enda fotbollsplan eller firar segermål med 52 000 personer.
