I huvudet på en Palace-supporter
Lördag den tionde september 2016. Här står vi med tre spelade matcher, ett landslagsuppehåll och en inspelad poäng.
För tre år sedan släpptes en trailer av en Palace-dokumentär vars fulla version tyvärr aldrig släpptes på grund av rättighetsstrider. Väl i den så sade en supporter vid ett intervju-tillfälle “being a Palace fan really is like a roller coaster”.
Sedan uppflyttningssäsongen 12/13 har jag alltid känt att Palace varit en stabil klubb som år efter år tagit små steg i rätt riktning i rätt takt - värvat tillbaka akademispelare med det där röd-blåa hjärtat som dag och natt slår för södra London (läs Wilfried Zaha, läs Jason Puncheon). I slutet på hösten 2015 inledde klubben ett samarbete med amerikanska investerarna Josh Harris och David Blizer, detta för att kunna utveckla träningsanläggningen, renovera Selhurst Park och förstås för att kunna spänna sina ekonomiska muskler gentemot ligakonkurrenterna. Rätt män rätt plånbok och rätt tidpunkt sett till klubbens men framförallt idrottens utveckling.
Det råder ingen tvekan om att Mile Jedinak är en starkt bidragande orsak till att klubben är där den är idag, kanske den enskilt starkaste. När en tränare har lämnat, när en annan kommit in, när vi krigat för att gå upp - när vi krigat för att hålla oss kvar har framgångsreceptets huvudkrydda hetat Jedinak. Det råder de facto ingen tvekan om att Alan Pardew inte är tränaren som tilltar sig en klubbs inpräntade ledare - han gjuter sina egna.
När han inför denna säsong drog kaptensbindeln av Jedinaks arm för att trä den på Scott Danns kunde man betydligt skarpare se australienarens tid i klubben i backspegeln än i någon form utav framtidsvision. Klubbens beslut att göra sig av med mittfältaren i samma fönster som försäljningen av Yannick Bolasie rimmade dåligt med tidigare spelade melodier...
Ena stunden missar Pardews Cabaye en Bentekeserverad straff, andra stunden är det Pardews nya kapten som iklär sig hjälterollen och räddar poäng med en klassnick.
Ena stunden förlorar vi karaktärsspelare och kulturbärare, andra stunden signar vi Mandanda, Tomkins, Townsend, Flamini, Benteke och Remy.
Det återstår att se var vi landar men nog är det allt en roller-coaster-ride supporterskapet till denna klubb.
