Inget land i sikte för Steve Bruce
Inledningen på säsongen har redan blottat de grova läckageskadorna som finns i Steve Bruce Newcastleskuta.
Rubriken målar upp vad som känns som en rättmätig bild över Steve Bruce och hans Newcastle för stunden. Newcastle United är ett sjunkande skepp som Steve Bruce valt att ta över kaptensrollen för med intentionen att hinna styra skutan mot land innan tiden runnit en ur händerna. Kursen har valts på måfå och den enda egentliga planen som kapten Bruce har utvisat tycks vara att be till högre makter.
Men hur mycket står Bruce till skuld här? Hans enda motiv är att föra skutan tillbaks till hamnen och samtidigt då rädda sitt dalande rykte som kapten. Den verkliga skurken är ingenjören som designade skeppet och den mannens namn är Mike Ashley.
"Det är förståeligt att man inte känner suget att skriva en matchrapport efter att Steve Bruce blivit taktiskt utmanövrerad av Daniel Farke och Newcastle har fått stryk med 3-0 mot Norwich". Detta var en kommentar jag skrev inne på ett facebookforum kort efter att Steve Bruce annonserades som Newcastletränare. Mina spontana tankegångar kring annonseringen var med andra ord helt i linje med de mest pessimistiska. Och dessa tankegångar har hittintills rättfärdigats och bekräftats av Steve Bruce. Men hur mycket ligger Bruce egentligen till skuld här? För bryter man ned uppdraget som han står inför så är det inte många tränare som hade haft en realistisk chans. Det skulle krävas en tränare av väldigt hög kvalité för att stoppa Newcastles fall, det skulle krävas en Rafael Benitez.
Rafael Benitez Maudes har blivit väldigt hyllad för sitt jobb i Newcastle United från både supportrar och neutrala journalister och skribenter och dessa hyllningar är inte särskilt svåra att förstå sig på. Benitez hantverk i Newcastle blir mer imponerade ju längre bort ifrån det vi kommer. Faktum är att det är svårt att komma på tränare som hade gjort det bättre än vad Benitez gjorde under samma svåra omständigheter.
Låt oss bryta ned vad Benitez mäktade med.
Benitez följde med Newcastle ned i Championship, där och då var Newcastles lagbygge ett virrigt sådant som präglades av åratal utav märklig transferagenda som inte följde någon röd tråd utöver "där är en prisvärd talang som vi kanske kan sälja senare för ett överpris". Lagbygget var således väldigt obalanserat. Lagets två individuellt främsta spelare i Moussa Sissoko och Gigi Wijnaldum lämnade dessutom klubben för större uppdrag.
Benitez tog upp Newcastle ur Championship utan större svårigheter och lotsade klubben till två raka mittenplaceringar under säsongerna som följde. Han mäktade med detta trots att han blev tvingad till positiv nettospendering. För att förtydliga så arbetade han under arbetsbeskrivningen att han endast fick värva spelare för pengar han fick loss genom spelarförsäljningar. Med andra ord investerades det inga pengar alls från Mike Ashley och klubbledningens sida på spelartruppen. Benitez blev tvingad till att lösa en väldigt komplicerad ekvation. Man kan ju sätta det i perspektiv med andra klubbar och tränare som mäktat med liknande resa. Nuno Santo har rättmätigt blivit hyllad för sitt jobb i Wolves där han också tog dem från Championship upp till övre halvan av Premier League likt Benitez. Skillnaden är ju dock att Wolves klubbledning under de två senaste säsongerna med Nuno på tränarposten totalt har nettospenderat runt 100 miljoner pund(icke inräknat sommarens fönster där man nettospenderade runt 90 miljoner pund).
Benitez vision var alltid att spela sin favorit formation, en variant av 4-2-3-1. Och han testade denna under långa perioder utan större framgång. Och anledningen till att denna formationen aldrig riktigt bar något frukt var att Benitez helt enkelt saknade de nödvändiga verktygen för att kunna få det att fungera. Han fick heller inte tillgång till de medel som krävdes för att åtgärda detta. Han var tvungen att lägga en pusselbit i taget och medan pusslet lades så fick han försöka komma på pragmatiskt kortsiktiga lösningar för att maximera resultaten.
Newcastle lirade 4-2-3-1 i början på fjolårssäsongen och resultatet blev två ynka poäng på de första nio omgångarna. Anledningarna till de skrala resultaten var många. En av dem var att Ayoze Peréz inte var en naturlig tia och klarade inte av att behärska den rollen. En annan anledning var att den defensiva skickligheten på det centrala mittfältet inte var tillräcklig vilket ledde till att backlinjen blev utelämnade alldeles för ofta. Och den tredje var att Newcastles ytterbackar inte höll tillräcklig med kvalité utan fungerade som öppna svängdörrar för motståndaren att exploatera. Det var först när Benitez frångick sin favoritformation och började köra med 5-backslinje med en omskolad Matt Ritchie som wingback som resultatraden började vända för Newcastle. Men Benitez långsiktiga intention förblev densamma. Under januarifönstret hämtades den naturliga tian Miguel Almirón som saknades tidigare in för en rekordsumma. Nu återstod endast bättre ytterbackar och en uppgradering på det centrala mittfältet innan Benitez vision skulle komma att besannas. Detta hann aldrig ske dock innan Benitez kontrakt löpte ut. Newcastlesupportrar fick således aldrig bevittna Benitez sanna vision träda i kraft på planen.
Under sommaren har Newcastle gjort sig av med Salomon Rondón och Ayoze Peréz, två nyckelspelare i Newcastles offensiv. Dessa har ersatts med två andra spelartyper i Joelinton och Allan Saint-Maximin. Man har också gjort sig av med Mohamed Diamé utan att plocka in en ersättare. Med andra ord har Benitez halvt färdiglagda pussel krossats och det är spillrorna efter detta som Steve Bruce har ärvt.
Man kan redan nu dra slutsatsen att Steve Bruce 3-5-2 uppställning inte matchar materialet särskilt väl. 3-5-2 är annars från ett ytligt perspektiv en logisk modell då den ofta används av dem som predikar den pragmatiska grenen av den italienska tränarskolan(Antonio Conte och Walter Mazzari två exempel här). Men i den här kontexten fungerar det inte.
Steve Bruce har hittills valt att använda Miguel Almirón som om han vore en liknande spelartyp som Alexis Sanchez eller Juan Arango, men Almirón är ju i själva fallet en mindre tekniskt begåvad och mer grovjobbande Pablo Aimar-typ. Han har även valt att använda nya Joelinton i rollen som ensam anfallare, en roll han har väldigt lite erfarenhet av, i synnerhet om man jämför honom med mannen han har värvats in för att ersätta, Salomon Rondón.
Men som jag insinuerar genom hela den här texten så vet jag inte hur mycket man kan klaga på Steve Bruce för någon optimal formation för det här lagbygget finns egentligen inte. De nya offensiva spelarna passar i teorin inte in i Benitez 3-4-3 från den lyckade våren ifjol och de defensiva akilleshälarna finns fortfarande kvar och skulle blottas(ännu mera) om Bruce slog om till 4-2-3-1 exempelvis. Men jag är nog ändå inne på teorin att det kanske är åt detta hållet Bruce ändå bör blicka. Det finns vissa skillnader från när Benitez senast testade den spelmodellen. Den första är ju givetvis att Miguel Almirón nu finns i truppen. En spelare vars naturliga position är som tia i en sådan formation(han spelar i den rollen i landslaget bland annat). Den andra skillnaden är Sean Longstaff som inte var ett realistiskt startalternativ senaste gången Benitez provade med denna modell. Longstaff är en mer mångsidig mittfältare än exempelvis Jonjo Shelvey. Den sistnämnda har en härlig spets i sitt offensiva register men slarvar ofta i det defensiva positionsspelet och har en tendens att bjuda motståndaren på onödiga ytor. Longstaff och Hayden skulle i teorin erbjuda backlinjen bättre skydd än vad Shelvey och Diamé mäktade med där och då. Ytterbackarna skulle fortfarande vara ett stort problem dock och en källa för huvudvärk.
Newcastle är ett skepp vars mest sannolika slutdestination för stunden är nere på botten utav havet. Och Steve Bruce och hans manskap har slut på flytvästar, sjunker skeppet så kommer han att följa med vraket ned i djupet utan möjlighet att ta sig upp till Premier League och havsytan igen. Samma öde kan mycket väl komma att inträffa för fotbollsklubben Newcastle United med.
Men kom ihåg att det inte är kapten Steve Bruce som stått för den inkompetenta skeppsdesignen och att det inte heller var Bruce som fattade beslutet att göra sig av med skeppets enda livbåt i Rafael Benitez.
Det var den här mannen som stod för dem besluten.
Never forget
"I think there's tremendous potential here, but potential is only ever good if you realise it".
https://youtu.be/KH5BiqfFsnQ?t=74
