Krönika - En förlorad säsong
Det må vara en hel del matcher kvar att spela, men redan nu är det bara att konstatera att den satsning som gjordes inför säsongen inte fallit väl ut och att det mest renderat i en kraftigt ökad lönebudget och en extremt hög medelålder.
Efter flera år i skuggorna, där ledningen på olika sätt försökt lyfta fram Ipswich och återfå tilltron och känslan av de åren som låg till grund för föregående Premier League avancemang, så skulle årets säsong vara den då vi återtog vår plats i finrummet. Joe Royle lyckades aldrig axla vare sig tradition eller den spelidé som George Burley så tydligt skapat. Således var det logiskt att den tidigare mittfältsgeneralen Jim Magilton anställdes, som en tydlig bärare av den traditionen. Jim hade inte tillgång till vare sig de ekonomiska medel eller det spelarmaterial som hans efterträdare haft. Trots det så slogs Ipswich om playoffplatserna och i grunden bibehölls den speltradition som skapats under andra halvan av 90-talet. När skulderna hoppade sig och Marcus Evans klev in med kapital så var Roy Keanes anställning logisk. En vinnarskalle på plan, som både lyckats och misslyckats (Sunderland) som manager.
Keanes sejour innebar tydliga mönster. Fem raka förluster följdes av fyra raka segrar, därefter sex raka förluster som följdes av fem raka segrar. Laget såg annorlunda ut från match till match och de inlånade talangerna var många. Kraven på avgång växte sig allt starkare och återigen valde Evans ett logiskt val när Paul Jewell ersatte Keane. Jewell skulle stå för ett lugn, en trygghet och den kontinuitet som saknats när Keane var på plats. Han genomförde del ett av sitt uppdrag när han såg till att laget hamnade centralt i tabellen utan någon nerv de sista sex-sju omgångarna.
Inför årets säsong så väntade de flesta (primärt supportrarna, men även medier och andra insatta) att det kapital som försäljningen av Wickham renderade inkluderat Evans presumtiva tillskott, skulle investeras väl i enlighet med en tydlig struktur och tydliga riktlinjer för ett ”nytt” Ipswich. På pappret så införskaffades spelare med stor potential och hög högstanivå. Ett mittfält som på pappret redan höll Premier Leagueklass, med en liten reservation för medelåldern. Ett anfallsvapen som såg starkare ut än på länge och bra målvaktalternativ. Den enda oron var, återigen, försvaret där man under många år inte fått till de värvningar som krävts. Dock är slutsatsen (kanske tidigt för det, men så får det bli) att den värvningen som har lyckats är ytterbacken Aaron Cresswell, den spelare som vi (troligtvis i alla fall) hade lägst förhoppningar på.
Så vad har då gått fel? Det är bara att gå in på diverse forum (ITFC Swedens är att rekommendera för er som vi slippa engelskan…) för att få en rad förklaringar inom ämnesområdet. Många av dessa förklaringar är, anser jag, i grunden symptom på den sjukdom som verkligen ställer till det. Sjukdomen är avsaknad av en idé, en verksamhetsplan ur ett hållbart perspektiv. Det finns ingen tydlighet i hur Ipswich ska spela fotboll, vad varje enskild individ förväntas göra på plan, hur han ska göra det och samtidigt integrera i gruppen på ett sådant sätt att prestationen blir bättre och nivån högre. Istället försöker man sätta in enskilda virusskydd (ofta i form av nya rutinerad spelare) här och där, vilket inte lyckats. I 3-4 år har det varit tydligt för alla att försvarsspelet totalt saknar riktlinjer och tydlighet. Nya spelare har värvats, men problemet har kvarstått eftersom ingen (?) arbetat med just den centrala problematiken nämligen hur spelarna ska agera när motståndarna har boll (oberoende av var på planen).
De satsningar som gjorts har, av naturliga skäl, kostat en del pengar och när utdelningen är obefintlig så förefaller det logiskt att kostnaderna måste dras ner någonstans. Huruvida Ipswich ska fortsätta med sin ungdomsakademi vet vi idag inte, men de senaste åren har visat att all tilltro har ägnats rutin och de som är gamla nog att inneha tillräckligt av detta. De senaste åren har visat att det kostar en stor mängd pengar. De senaste åren har visat att hjärta inte kan köpas för pengar, inte ens för mycket pengar. De senaste åren har inte varit bra…
Ödmjuka önskemål om förändringar:
- Bygg en tydlig verksamhetsidé baserad på den tradition som finns i klubben
- Satsa inte, primärt, på att nå Premier League 2012/13 utan satsa på att bygga ett lag som (om vi går upp) kan stanna kvar där
- Återgå till den kontinuitet som tidigare funnits i verksamhet och avskaffa de snabba besluten som kanske fungerar på aktiemarknaden men som (bevisligen?) inte fungerar inom fotbollen
