ITFC SWEDENS LÖRDAGSPANEL - VECKA 45
Pelle och Dan håller ställningarna i veckans panel och svarar på Nigges frågor som bland annat rör matchen tidigare i veckan, sidledspassandet och vår nya satsning på Match Day Hangout via Zoom. Come on Town!
Alltså, den förlusten i tisdags mot Sunderland. Ta oss igenom den känslomässiga berg- och dalbanan, utvisningen, straffen och eftermatematiken med Lamberts kommentarer och överklagandet som avslogs i torsdags av FA.
Pelle: Tja, det var väl inget. En helt vanlig dag på jobbet för oss som har valt att hålla på det här laget. Jag är van. Vi är vana. Men jag får nog ändå säga att jag deppat förvånansvärt lite på grund av den ”orättfärdiga” förlusten. För en sådan var det. Undantaget de första 25 minuterna så gjorde vi en helt okej insats och var i mitt tycke det bättre laget. Och det är nog det jag väljer att ta med mig. Vi förlorade inte för att vi var sämre än Sunderland. Vi förlorade däremot en poäng på grund av en instabil, inkonsekvent domarinsats. Utvisningen av Dozzel var märklig. Märklig och felaktig. Och straffen sedan……ja, McGuiness fick ju den bevisligen på handen, men bakifrån……av en närstående medspelare….. och det fanns ingen möjlighet för honom att undvika bollen. Det fanns ingen uppsåt med handsen. Den förhindrade inte något och inte heller gav den ITFC några fördelaktigheter. Är det då straff enligt regelboken? Ingen aning. Tror inte matchdomaren hade det heller. Men om det förhåller sig så…..så är det en dum jävla regel som verkligen måste justeras. Och sen måste man väl för helvete som domare kunna tolka regler och riktlinjer lite mer pragmatiskt och lite mer situationsanpassat.
Dan: Det började ju inte bra med Woolfendens självisolering, men Nsiala skötte sig bra mot ett mestadels uddlöst Sunderland. Sunderland inledde i och för sig bäst, och det gick ju ganska snabbt utför i humöret när första målet kom. Tyckte det var lite billigt att låta Wyke stå så ensam i straffområdet. Och då befarade jag ett ras ända ner i källaren. Men som sagt, efter målet hände inte mycket, åt endera hållet. Det kändes mest som en lång, lång enormt händelselös transportsträcka där bollen mest fanns i tryggt förvar i vår backlinje, och passades fram och tillbaka mellan McGuinness, Nsiala och Holy. Men plötsligt hände det. Edwards utmanade McLaughlin på utsidan, i stället för att som allt som oftast gå inåt i banan. Och vad händer? Han kommer loss och spelar snett inåt bakåt till den för dagen pigge och anfallsinriktade Lankester, och så bar det uppåt igen. För övrigt tyckte jag det var kul att se Lankester så framåt. Han var en av de få som faktiskt rörde sig framåt, snabbt, när vi fick bollen, och verkade vara en av få spelare som faktiskt ville uträtta nåt. För efter målet föll vi in i det där långsamma, tråkiga malandet mellan backarna igen. Visserligen hindrade vi Sunderland från att skapa nåt, men skapade heller ingenting själva. Den enda gången det hände nånting var när Dozzell blixtrade till med sina försök till avgörande passningar, som väl kanske lyckades lite för sällan, men han vågade i alla fall försöka, vilket inte många andra vågade. Så pausresultatet 1-1 var väl ganska rättvist, även om 0-0 hade varit mer rättvisande. Men visst tändes hoppet inför andra halvlek, och vi var ju klart bättre inledningsvis, med Lankesters jättechans och straffkänningen, men sen gick det rätt åt pipsvängen igen. Domaren, som dessförinnan verkade ha tappat korten nånstans u omklädningsrummet, hittade plötsligt ett rött kort, för nåt som ingen på plan reagerade särskilt på, och som jag inte uppfattade som särskilt våldsamt (även om vissa stillbilder antyder att Dozzell kan ha haft fotsulorna riktade mot Leadbitter), och absolut inte var i närheten av ett direkt rött kort. Och då, precis när man hade börjat känna att topparna i bergochdalbanan började närma sig, gick det rakt utför igen. Ut med vår ende kreative spelare, och inga försök till förändringar från Lambert, förutom det ganska ineffektiva bytet Jackson mot Hawkins, som väl var påtänkt redan när det stod klart att Jackson skulle starta. Och sen när man hoppades att det här ändå skulle lösa sig och vi skulle komma undan med ett oavgjort, för uddlösa Sunderland hotade inte särskilt mycket framåt, gick det rakt ner i källaren. Det är klart att de ska få en straff också. Och jag är så konfunderad av den nya handsregeln att jag inte kan reda ut om domaren gjorde rätt eller inte, och det kan säkert inte han heller. Tungt också att det var en gammal Ipswich-spelare som fick en så avgörande roll i matchen, men det är väl ganska typiskt också. Så man landade ju i en ganska bitter avgrund till sist, chockad och förbluffad av domarinsatsen. Men så här några dagar efteråt kan jag ändå känna att vi har nåt att hämta i matcherna mot topplagen, men då gäller det att ha lite mer flyt, och att spela mer aggressivt; att bara bolla runt i backlinjen utan att ens försöka hitta öppningar, det duger inte. För inte tror jag att Sunderland var så jäkla bra att de hindrade oss från det. Snarare var det vår egen orörlighet och passiva inställning som förstörde för oss.
Att sen Lambert ska fördöma domaren och försöka överklaga det röda kortet är hans förbannade plikt, även om han säkert själv inser det lönlösa i det, vilket också besannades av FA:s väldigt snabba beslut. Nåja, vi får vara nöjda med att vi bara kommer att sakna Dozzell i två cupmatcher och sen matchen mot Shrewsbury, som vi väl ändå vinner, väl?
Det går troll i det här med att slå lag från toppsektionen av tabellen, men vi får en ny chans mot Hull om drygt två veckor. Kommer breaket då eller sätter det här sig i huvudet på killarna och vi får vänta tills 2021 innan det händer?
Dan: Mot Hull kommer en spelsugen Dozzell tillbaka och visar sig från sin allra bästa sida, och förhoppningsvis dras några av de andra med i det och börjar röra på benen lite. För om vi ska lyckas slå topplagen, måste det till mer rörelse och speed. Det håller inte att lunka med bollen och statiskt spela bollen till stillastående spelare. Om spelarna bara lyckas inse det, kommer snart segern mot ett topplag, och varför inte mot Hull. Fast det förstås, då lär väl Emmanuel sätta stopp för allt med bländande försvarsspel och ett mål på köpet.
Pelle: Hull…nja, nej det känns lite tveksamt. Jag tror dock inte att utkomsten av Sunderland-matchen har gjort spelarna särdeles nedtyngda, men baserat på vad jag sett ITFC utföra hittills under säsongen, så har jag svårt att se att vi skulle räcka till mot vad som troligtvis är ligans bästa lag.
Oavsett om ni har varit med eller ej, vad tycker ni om ITFC Swedens aktivitet med Match Day Hangout via Zoom? Ni som varit med, kan ni rekommendera det hela?
Pelle: Jag har varit med och ”what is there not to like”, liksom. Lite snacks, en bira kanske, lite nördigt, prestigelöst nonsens snack om laguppställningar, tränarens senaste genidrag och vilket klockslag matchens tredje hörna kommer att slås. Digitalt delad glädje och digitalt delad frustration. Kom som du vill, gå när du måste. Nämen det här är antagligen det roligaste som hänt under detta sketna Corona-år. Rekommenderas således. Rekommenderas varmt.
Dan: Jättebra initiativ. Och jag hade gärna varit med, men just nu är mina datorresurser inte tillräckliga, med en alltför gammal dator där kameran är av för dålig kvalitet och mikrofoningången har slutat fungera. Men det är givetvis så här det bör vara i framtiden. Så många fler får ju direkttillgång till föreningsaktiviteter och häng. Så jag hoppas verkligen att det fortsätter tills jag har lyckats fixa ny dator och kan plåga er andra med mina taktigresonemang på klingande skånska. Reds anm: Det går alldeles utmärkt att ansluta med hjälp av mobil eller padda också!
Vi har ofta ett sjusärdeles bollinnehav, främst till följd av en faslig massa passningar i sidled på egen planhalva (samt fem minuter när Stephen Ward ska kasta inkast). Frågan är dock om detta leder någonvart? Borde vi spela rakare eller ska det trillas boll tills vi somnar framför Zoomrutan?
Dan: Som jag var inne på i den långrandigt besvarade första frågan, så håller det inte, nej. Framför allt inte om resten av laget står lika still som backarna och inte gör sig tillräckligt synliga. Om backarna ska kunna spela upp bollen, måste de erbjudas tydliga och enkla passningsvägar. Annars blir det så här statiskt och tråkigt. Dozzell har ju både blicken och tekniken, men kan ju inte göra allt. Och Bishop ser ju bra ut när han väl sätter fart, men om alla andra står och tittar på när han springer, slutar det bara på ett sätt: att han i sin ensamhet springer in i alltför många försvarare och blir av med bollen. Så upp med tempot på samtliga spelare, gärna i förutbestämda löpvägar, så att bollinnehavaren vet vart han ska släppa iväg bollen. Så, visst gärna rakare och mer direkt spel, men i kombination med mycket mer rörelse, annars blir vi bara av med bollen och blottar oss för kontringar.
Pelle: Avdelning; ledande frågeställning, kanske? Nämen, klart som fan att vi måste kunna växla mycket mer mellan att kontrollera och vårda bollen till att vara framåtriktade, mer direkta…..och effektivare. Jag tror egentligen att det är vad Lambert vill och jag tror även att spelarna besitter förmågan, men samtidigt är vi just nu allt för fokuserade på att inte tappa och förlora bollkontrollen. När spelarna känner sig lite mer hemma i det här, förhållandevis nya spelsättet, så kanske de också börjar våga vara mer djärva.
